 |
|
|
 |
|
|
Dagens varjehanda
|
 |
|
|
Brorsan, Karl-Erik, har varit på besök sedan i går. Han brukar ta sig hit två gånger per år, en gång så här års och den andra över julafton.
Men med åldern, han fyller 76 om ett par dagar, är det inte alls någon självklarhet längre. Tvärtom får vi nog vara glada så länge det går bra.
När han väl är här, är han både prat- och matglad. Han kelar med hundarna (som på bilden) och han kan, som i dag, fördjupa sig i gamla urklipps- och fotoalbum, eller som i går, att vi satt och såg finnkampen i fri idrott på tv. Den tävlingen såg han för övrigt på plats i Helsingfors en gång för en del år sedan, det minns han än med glädje.
Någon längre promenad ger han sig dock inte på numera. Han är nöjd om han kan ta sig något varv på tomten eller vid sommarstugan för att ta några foton med sin gamla kamera.
Så¨puttrar han hemåt igen med sin tjugotre år gamla Volvo. Vi sänder med honom lite hembakt bröd, äpplen och morötter - och hoppas att han tar sig hit igen när det blir jul... (Vad hans bläddrande i tidningsurklippen ledde till kan du läsa mer om under rubriken "Hur var det då, då?")
|
Den senaste veckan har det blivit ett markant omslag i vädret här i Skellefteå, mycket mera höstlikt och knappast en tanke på att kunna bada i Varuträsket längre.
Men man kan, som tur är, göra andra saker. Som i går när vi bakade i byns bagarstuga. Det här är bara en bråkdel av alla fyllda påsar som blev resultatet!
|
Ont om hjortron, blåbär, hallon, svarta vinbär och troligen även lingon.
Men äpplen tycks det bli, om än inte så stora (notera även den vita stöttan på bilden!).
|
|
Mulen morgon... Det blev lite sent i går men jag måste ta mig upp och skjutsa Linnéa till avslutningsdag på hundkursen med Doris.
Björn är hemma denna vecka, har semester från sitt arbete vid köksavdelningen på ett IKEA-varuhus i Oslo. Håller i gång med stor eneergi, hade organiserat en fest i stugan i går kväll.
Höll även föreläsning på Urkraft i onsdags om hur det gick när han kom till Oslo i fjol våras och att ta sig fram till det jobb han har i dag.
Dagens tips till dig som är inne på den här hemsidan: Kolla gärna "Dialektlexikonet", jag fortsätter att fylla på ett och annat uttryck när det dyker upp i minnet eller när jag pratar.
|
Micke och jag har utvecklat en alldeles utmärkt tradition med våra långpromenader om söndagsförmiddagarna. I dag tog vi oss efter en led från Varuträsk mot Kåge (vände med ett par kilometer kvar dit).
Micke hade tagit med kaffe och lite tilltugg. Zelda och Doris följde med, och som alltid blev det en bra blandning av motion och prat om allt möjligt.
|
|
Dagens notering under "Tänkt och skrivet": Om ett möte med ett par som följer umgängesvanor som inte längre är så vanliga...
|
Glad bild i repris: Förra sommaren började Linnéa övningsköra, de allra första turerna gick i närheten av stugan. Och nu,i dag, klarade hon sitt körprov med en snäll uppkörningsman som förstod att nerverna låg "utanpå skjortan" efter hennes kuggning i slutet av maj.
Stort grattis alltså! Och nu har hon två månader på sig att öven hinna komma över den magiska 52-poängsgränsen på teorin...
|
Det är bärplockartider, men frågan är om det är ett bärplockningsår? Själv kämpade jag på myrarna i närheten av föräldrahemmet i helgen.
Jag har lärt mig var några av myrarna är belägna där mamma och min storebror brukat hitta '"snattren". Men i år var det kärvt, inte mer än kanske tre liter fick jag med mig hem efter ett par heroiska kämpainsatser trotsandes tusentals mygg och knott. Det här är i alla fall tre av dessa bär.
Om du vill läsa fler tankar från denna bärplockningsfärd, se "Tänkt och skrivet"!
|
Måndag morgon, tidigt uppe - Chicko gnäller för att Doris är på löpen. Fikar och läser tidningen. Emma Gren hjältinna i EM i går, vår enda medalj. Men Skellefteå FF förlorade med 0-3 hemma. Och Maud Olofsson höll valtal, vill sälja ut delar av Vattenfall. Nu börjar en tid på den ibland så tröttsamma partipolitikens villkor.
Så går jag den vanliga morgonrundan, Chicko i koppel stretar. Doris skäller på någon, jag skymtar en rullator mellan träden. Fy på sig! Efter hemkomsten slår jag på datorn. Ett mail från Peter i USA. Han har varit på shoppingtur på något IKEA-varuhus i Newark med 30 kassor fullknökade med folk i långa köer.
Jo, vi gjorde ju en egen tur till Haparanda för några veckor sen. Men det är nog lite lugnare där. Och allra lugnast var det på marknaden i Hedenäset. Jag tog ett kort på en dam med hemslöjd. Marknaden hålller på att börja; hennes gubbe plockar fram varor till ståndet. Nog tänker jag att det var roligare att vara där än på det stora varuhuset i USA...
|
Det varma och ganska fuktiga vädret fortsätter. Jag har så gott som avslutat det ofrivilliga takbygget på bastun, men så här såg det ut när det hade blåst ner. Har även varit på ett par små utfärder med vår "racerbåt" (alltså inte) till "Karl-Olofs grundet". Maggan fick sju abborrar när jag fick tre, Linnéa tre när jag fick en...
På hemmaplan har jag nyss svettats med att försöka klippa gräset bakom radhuset. Ytan är inte stor, men hade tillåtits att växa alldeles för länge. När gräsklipparen, "handjagaren", därtill inte har de vassaste skären var proceduren i dubbel bemärkelse segsliten.
Emellanåt sitter jag även framför tv:n eller datorn och ser på EM i fri idrott från Barcelona. Under "Hur var det då, då?" tänkte jag skriva ner lite minnen från ett annat EM för nästan fyrtio år sedan.
|
Det har varit några varma men rätt så fuktiga dagar just nu. Skurar blandat med sol. Den här bilden tog jag i går kväll vid sjön nedanför stugan.
|
Den här bilden får symbolisera att det är skördetider nu. Per-Ivan och sonen Peter lägger in sitt hö i vacuumförpackning, den moderna tidens sätt att åstadkomma djurfoder.
Själv var jag hemma hos min bror K-E för någon vecka sedan. Han försöker hålla markerna öppna på sitt sätt, genom höhässjningen som den gjordes förr. Jag har lagt in flerra bilder om detta på fliken "Hemstället". Gå dit om du vill se hur han kämpar vidare!
|
Vädret ställde till det i går...
Vi hade precis kommit till stugan när det kom ett oväder över sjön. Det blåste upp och vips när jag tittade ner mot sjön - var taket på bastun borta!
Så nu har jag ett alldeles oväntat jobb framför mig. Att se hur det ska gå att sätta upp det igen. (Men fotot är en alldeles vanlig promenadbild med Chicko i förgrunden, från en annan och fridfullare dag)
|
Vi är så gott som självförsörjande på blommor, både runt radhuset och vid stugan. Det är helt
Maggans förtjänst - hon drar upp hundratals plantor varje vår i vårt lilla växthus.
Så dagens bild får visa på en av krukorna hemmavid. Kan passa eftersom det blev en dag på hemmaplan med projektet att byta virke på balkongen som blivit murket.
|
Sommaren är verkligen i sitt flor just nu, som det brukar heta. 28 grader i dag, 24 så pas sent som vid 21-tiden. 23 grader i Varuträsket, varma vindar som fläktar och sopar bort eventuella mygg.
Kan man önska sig så mycket mera?
|
Växtkraften är god i värmen (just nu 26 grader på kvällen). Pilträdet som jag kapade i stockar har fortsatt att växa, både från stubben som var meningen - och från de fyra stammarna som jag kapade ner i början av maj!
Grannen Ingmar har till och med tagit foto och skickat till Norran. Återstår att se om det kommer in...
|
|
Träffade en gammal barndomskamrat i går kväll. Hade fått veta att han råkar arbeta här i trakten just nu, och tog mod till mig och ringde honom får att höra om han ville tita över en stund.
Det var en märklig känsla att sitta där med någon som man träffat så pass många gånger i en helt annan tid. Men det var roligt. Och spännande!
Har även skrivit några tankar om mötet under "Tänkt och skrivet" i dag.
|
Tio dagar sedan förra noteringen, vad kan det tyda på annat än att det är mycket annat som drar så här års? Stugliv inte minst. Men inte en enda färsk illustration till detta.
Lösningen får bli ett foto taget nere vid sjön förra sommaren. Vitsen med detta är att här finns en landgång och en brygga, den som Arvid förfärdigade sommaren dessförinnan.
Men i år är den ett minne blott. Vi kom oss aldrig för att kedja fast den i höstas. Så när isen drog i väg, så drog den med sig bryggan - och landgången. I fjol våras hände samma sak, så vi borde ju ha vetat bättre.
Skillnaden är att då kunde vi bärga den inne i närmsta vik. Sådan tur har vi inte haft den här gången. Antingen har den sjunkit, eller också har den drivit i väg någon helt annanstans längs sjön.
Eftersom det är ungefär tolv kilometer strand så blir det en dryg spaning om vi ska hitta den med hjälp av vår lilla batteridrivna motor till båten...
|
Regnig söndag, liksom regnig lördag i går. Då kan man glo på intensivbevakat bröllop för de som gillar kunglig romantik, eller VM-fotboll för oss som är mera lagda åt kampen runt två mål.
Men i båda fallen är det nog det mera oväntade som berör oss mest. I kungabröllopets fall roligare att höra far och son Westling hålla tal än kungens mer förutsägbara, i fotbollen att se om någon liten andrahandsnation kan rubba de stora elefanterna.
Om det senare en liten betraktelse i "Sport från Basvägen"!
|
Ny hundbild. Vi hade besök härom kvällen av Vilgot, som vi kallade Lillen förra vintern, och hans husse och matte. De bor i Kiruna men var nu på väg på bilsemester söderut.
Vilgot har förstås växt upp till en reslig ung hund, och om han kände igen någonting alls från sitt liv som liten valp är ju också högst osäkert. Men roligt var det att se honom igen!
|
Jag började arbetsträna för en vecka sedan. Befinner mig tills vidare hos Urkraft för att se om jag kan vara till nytta för att hjälpa rådvilla ungdomar - och kanske någon lite äldre - ut i arbetslivet.
Men än så länge är det bara förmiddagar, vilket gör en och annan tur till stugan möjlig även på vardagar.
Dagens projekt var att förvandla en igenväxt blombänk till en ledig yta för nya plantor. "Har du blivit trädgårdsmästare", som grannen uttryckte det. "Ja, det blir man väl automatiskt på ett sådant här ställe", blev svaret, varefter vi övergick till att dryfta det pågående vägarbetet på väg 95 mot Boliden som ger långa köer och gissningsvis en och annan adrenalinstinn bilist så här års. Denna gång dock inte jag, lyckligtvis får man väl säga. Jag hann i stället få en trevlig pratstund med en vägarbetare som kom bärande på en bensindunk till den fyrhjuling som skulle lotsa oss över de armeringsnät som vållade sådana långa stopp.
Hundarna tycker alltid att det är trevligt att komma i väg till stugan, eventuella förhinder till trots. När de kommer fram får de springa lite hur de vill. Att plaska ut från land är inte heller fel.
Men en och annan gång tar även den energiska damen Doris en paus...
|
Ida, till vänster, har tagit studenten i dag, Linneá, vår dotter till höger, var en av de som var på bjudning och uppvaktade. Man blir lite nostalgisk.
Men för hundra år sen, när vi för första gången på århundraden inte hade någon studentmössa, var det "bara" en liten uppvaktning när vi kom ut på skolgården. Och så åkte vi runt en sväng på traktorflak. Och jag var in på bokhandeln och valde ut en bok för de femtion kronor jag fick i premie från Rotary.
Ingen bjudning i hemmet, ingen studentbal med galaklädda prinsessor i kortege med originella fordon, inga stora högar med presenter.
Men vi åt middag på Stora Hotellet i Lycksele. Och klasskamraten Gun-Eva bjöd upp till dans och jag snavade med så gott jag kunde. Och när det blev vardag var det dags för många av oss killar att rycka in i lumpen. Det blev en varm sommar där vi ålade oss uppför backen vid Vännäs läger, Neil Armstrong klev ut på månen, och jag kände sig ensam och lite bedrövlig när jag inte hade någon flickvän att åka i väg till när det blev helgpermis...
|
Kom hem i går kväll efter en vecka på Sicilien, därav uppehållet i skrivandet den senaste veckan. Hade glömt att ladda batteri + att inte ta med laddaren till min egen kamera. Summa egna bilder på resan: 3.
Därmed tar jag till ett somrigt foto taget av min granne Ingmar till denna lilla notis. Återkommer förhoppningsvis om både resan och annat inom de närmaste dagarna!
|
Mors dag i dag, och därför en bild på min fru Maggan. Hon fick en ampelblomma till stugan och en deckare att högläsas av gubben i huset. Senare på dagen kom sonen Arvid och hans Lisa
med blommor, och så hade vi grillspett och majskolvar till middag.
Men på bilden sitter hon och äter favoriträtten sushi (fast den togs en helt annan dag).
|
Man kan sysselsätta sig med många olika saker i och kring en stuga. Som i helgen, när Linnéa (med viss hjälp av mig) snickrade ett klipp- och öronskötselbord till hundarna. Så här snyggt fick hon Zelda att posera när det var klart!
|
Märklig årstid vi lever i. Knappt har jag hunnit kratta bort de sista fjolårslöven där drivan smält ner på baksidan av huset, så är det dags för första klippningen av gräset på framsidan.
|
Åter en intensiv vårdag, tjugofem grader varmt och idogt påtande i jorden, denna gång på kolonilotten i Sjungande dalen.
Men även en stund vid Varuträsket. Hundarna tog villigt chansen att blöta sig. Den äldste dock bara tassarna, de båda andra desto grundligare.
|
Den här bilden på hur Klintforsån väller fram förbi Torsten Lindqvists stuga i Varuträsk tog jag för snart två veckor sedan. Men den kan duga även i dag, bara med den skillnaden att den sista snön är ett minne blott och att vattnet brusar än mäktigare nu.
Så är det ju med våren i stort. Allting går i gång, ibland nästan till överdrift, vi människor tinar fram och projekten hopar sig. Lövkrattningen är en blygsam uppvärmning, sedan kommer det slag i slag, trädgårdspåtandet, byggnationerna, semesterplanerna.
Grannen håller just nu på att pumpa upp ett slags rutschbana ute på gräset, det strilar vatten på en matta som barnen kan åka kana på ungefär som när Anja Pärson gör "sälen" när hon har vunnit. Själv har jag och frun schåat på vid stugan på förmiddagen, hon med att sy nya överdrag till trädgårdsmöbelns solblekta dynor, jag med att skotta upp en grop till ett äppelträd och att hämta gödsel (fast vi kallar det dynga) till planteringen.
Och medan jag går en kvällstur längs "lilla rundan", där det nu till och med går att ta sig fram i sandaler, ringer jag min 75-årige storebror K-E på hemstället. Och han kraxar och har gjort sig illa i revbenen när han fick ett ryck och skulle dra ihop ved med en dragsax. "Hä gå ju int å host", som han uttryckte saken. Ett fall för vad den framvällande energin kan ställa till med!
|
Utplånat sedan i går, ett stycke fyrtio år gammalt pilträd. Detta på Rydlinges förslag, "nej det är ingen mening med någonting annat!".
Nu återstår att se om det skjuter nya, livskraftiga skott från roten som den gode trädgårdsmästaren förutspått!
|
Våren har rasslat i väg, den gångna helgen har bjudit på sommarvärme och att man kunnat börja påta på tomter och vid stugor på allvar.
Dagens projekt är att beskära den stora pilen som växt sig allt högre intill vårt förråd på radhustomten. Ringde för att fråga om råd, plantskole-Curt tyckte att jag skulle ta ett foto och komma förbi så blev det lättare att förstå hur han menade.
Så nästa foto blir kanske av en stympad pil då...
|
I det öppna landskapet är snöfläckarna glesare och mindre än på "skogsfotot" av hundarna från i går.
Så här såg det ut i dag i närheten av stugan. Det är Klintforsån, bred på grund av vårfloden, som slingrar sig fram med några Varuträsk-gårdar i bakgrunden.
|
En och en halv månad kvar till midsommar... Men när Doris och Zelda leker intill kvällsrundan på elljusspåret så har de hur gott om snö som helst att brottas i! Fast tittar man lite närmare på den, så är den tack och lov ganska porös...
|
Tänk så mycket som går igen - inte minst vad vi sysslar med under olika tider på året! Gick tillbaka till den 6 maj förra året, och vad hade jag lagt in i "Dagens varjehanda" just då, jo, att jag klöv ved.
Så till den här notisen blir det inget foto. Men vill du som händelsevis läser de här raderna ha en bild som illustration - ja, då är det bara att backa ett år nedåt i texterna...
|
Ja, så här såg det ut på Valborg i år. Ingen större skillnad, va?
Det mesta går igen så här års. "Same procedure..."
Jag har börjat klyva ved, och Maggan satte ut hundratals plantor i växthuset i går. Värmefläkten ska hålla liv i dem på nätterna.
Har även skrivit en längre text under "Tänkt och skrivet" i dag. Om ett möte med en arbetskamrat från förr.
|
Inget vidare väder att stå och sjunga vid majbrasan i kväll. Men nu är vi i alla fall där enligt kalendern! (Det är lite fusk med bilden, den tog jag förra Valborg av sångkören i Varuträsk. Men det kommer säkert att se likadant ut i kväll)
|
Tiden rinner i väg, snart två veckor sedan jag kom mig till att skriva någonting senast. Våren går väl inte med samma fart som när jag skrev den gången, drivornas blommor lär knappast ha smält ner och dött till Valborg. - som det nu står i vårsången. Men den som är riktigt uppmärksam kan se hur det "schår" på grönt i pilträden (kolla i mitt Dialektlexikon om du inte förstår ordet "schå"!)
Själv grejar jag på med ditt och datt. Efter att ha gått hemma i två år finns inte så mycket annat att göra. De senaste dagarna har jag försökt laga läckor i stugans vattenförsörjning, ett utslag av att det blivit alltför kallt i vintras.
Något rörmokarämne är jag dock inte. Tvingats ta hjälp av en sådan som bor i närheten av stugan. I dag hade han fixat en ny blandare till kökskranen och lånade ut några specialverktyg, och Linnéa följde med till stugan och assisterade riktigt bra.
Men riktigt tätt blev det ej. Så nu har jag bett rörmokaren förbarma sig över mig än en gång...
|
I går kom den verkliga vårvärmen. Jag bytte till sommardäck på Audin med bara en t-shirt och tunna byxor på kroppen, och det skvalade från taken.
Dessvärre upptäckte jag att det även läckte in smältvatten i förrådet. Det som farit mest illa var ett par pappkartonger med advents- och julsaker.
Så nu står de uppradade på farstubron för att torka, och i väntan på nya emballage, därefter ska vi byta ut pappen mot plastbackar. Men julsaker framme i dagsljuset i mitten av april? Nog ser de lite vilsna ut...
|
Klassiskt nöje på fotbollsmatch: Köpa korv i halvtidspausen. Det är Linnéa som står vid kiosken och platsen är Norrvallas konstgräsplan, matchen säsongspremiär i damallsvenskan mot Hammarby (mer om detta under "Sport från Basvägen").
Våren är på gång!
|
April inleddes med ett lyckat aprilskämt, jag fick min kompis Per att tro att hans favoritlag Modo skulle få Bengt-Åke Gustafsson,den avgående landslagstränaren på bilden, som ny tränare. Men det var ju bara båg, både i initialerna och i betydelsen som hyss...
Annars har snön börjat sjunka undan, plusgrader dagtid men lite kyligare nätter gör susen. Hundarna trivs och springer på skaren. Men skidåkandet är nog finito för i vinter. Om man nu inte vill förstöra skidorna med klistervalla förstås...
|
Morgonen har innehållit en hel del snöskottning. "Uppsnyggning" efter ytterligare tre dagars ymnigt snöande. Om en månad är det Valborg, då ska merparten av all denna nederbörd ha smält bort.
Och hockeyn? Jo, det blev vinst i fredags kväll, men förlust i går söndag. Avslutande och avgörande match på hemmaplan i morgon kväll. Sen vet vi om den säsongen har tagit slut eller inte...
|
Skulle nog aldrig ha hyllat vårdagjämningen. Nu har snön börjat vräka ner igen...
Värst är det nog just nu för arrangörerna av skid-SM här i stan. Stafetter i eftermiddag, och långlopp (30 respektive 50 km) på söndag. Kanske att vädret hinner byta skepnad på nytt tills dess?
Själv håller jag samtidigt mest till inomhus. Närmare bestämt på Skellefteå Kraft Arena med slutspelsbevakning av A- och B-juniorer för AIK:s hemsida www.skellefteaaik.se, där jag skrivit lite av varje i vinter.
Plus att det pågår spännande kvartsfinaler för vårt kära A-lag. I kväll går den femte matchen på raken mot Färjestad från Karlstad.
Men det får nog bli en nagelbitare framför tv:n denna gång. Om vi vinner går det att se laget "live" på nytt efter helgen. Förlorar vi, kan säsongen däremot ta slut redan på söndag...
|
Vårdagjämningen passerad, det är sol både om morgnarna och långt fram på eftermiddagarna, men fortfarande bra skidföre varför jag knegat mig fram 13 km i dag.
Och vad har då Zelda med detta att göra? Tja... hon hade stannat till vid grillplatsen bredvid garagelängan för att se om det fanns några korvbitar att hämta!
|
Min mångårige kompis Per (på bilden) och jag brukar sms:a "idrottsnötter" till varandra.
Det vill säga, mer eller mindre knepiga frågor som handlar om idrott - så här års framför allt inom ämnet ishockey eftersom han är minst lika intresserad anhängare av Modo som jag är av Skellefteå AIK.
I går kväll fick jag en osedvanlig klurig sådan av honom. Om du vill kolla på den och några andra som vi har hittat på de senaste dagarna, så kan du gå vidare till rubriken "Värdelöst vetande"!
|
Vädret har normaliserats, det snöar inte så mycket längre utan har börjat bli soligare dagar med dagssmeja.
Men kanske är påhälsningen av den här fyrbenta varelsen alldeles bakom dottern Linnéas sovrumsfönster en följd av den myckna snön? Det vill säga att vilda djur söker sig nära bebyggelsen för att se om de slipper gräva djupa hål i snötäcket för att hitta något ätbart.
|
Så här insnöad är vår radhuslänga efter de senaste dagarnas nederbörd. De som bott här länge säger att det aldrig varit så mycket snö någon vinter som i år!
|
Besök i Varuträsk i dag. Kompisen Micke har åkt till Egypten med familjen, men ringde innan han for. Hade upptäckt att det steg vatten under varmvattenberedaren och behövde hjälp med att suga upp tillflödet tills dess en rörmokare kan titta på saken.
Körde även till stugan. Hämtade en kartong av "Barsele-pären" som min bror K-E tog hit i julas. De har varit på förvaring där sedan dess.
Och så en hundrunda och lite snöskottning. Det är verkligen mycket snö nu. Fotot av en lada längs vägen in mot stugan.
|
Det har varit riktigt grinkallt i snart två veckor nu. Har bara åkt skidor en enda gång under tiden, det var i onsdags när jag tog mig ett varv runt elljusspåret.
Tur att vi haft OS i Vancouver att glädja oss åt under tiden. Eller lida, om det nu är exempelvis ishockeyn som känts viktigast, Tre Kronor åkte ju ut där i går morse.
Men med idrotten är det som med vädret. Det vänder alltid. Både uppåt och neråt...
|
Tjugotre grader kallt på morgonen. I går "bara" femton, då tog jag den här och ett knippe andra vinterbilder under hundpromenaden i Varuträsk. Skottade snö från några av taken vid stugan. Behövligt.
|
Tänk att man kan bli så glad över det som händer i idrottsvärlden! Först Charlotte Kallas guld i Vancouver, och så kvällen efteråt, sent i går alltså, Björn Ferrys överraskande förstaplats i skidskyttet. Att Björn dessutom kommer från min egen hemkommun gör ju inte glädjen mindre.
Eller när jag cyklar till brevlådan med ett par brev nu på förmiddagen. På planen framför Klockarhöjdens äldreboende och Lejonströms lågstadieskola är barnen ute på rast. Utan några vuxna i närheten har flera av knattarna hittat på en egen skidtävling i den femtongradiga kylan. De rundar en stolpe vid ingången till boendet och bort till infarten framför skolan i den andra änden. "Heja, tredje varvet nu!" ropar en liten kille till några andra på laggarna.
Och jag minns så väl hur jag själv for ut och plöjde upp ett eget skidspår i lössnön när jag var liten och hade lyssnat på någon liknande tävling som när Ferry vann. Då hette hjältarna Sixten Jernberg, "Lill-Järven" med flera.
Jag pratade för mig själv, gav mellantider och sluttider i mitt referat medan jag själv gick i mål. Som var och en av alla åkarna på en och samma gång, vilken prestation!
|
Det börjar bli allt längre, fina vinterdagar nu. Den här granna bilden tog jag under hundrundan mitt på dagen i går. Rännilen är Klintforsån, i bakgrunden skymtar Medlefors.
I dag ska jag försöka besegra latmasken och ta mig ut i skidspåret för första gången på flera veckor. Finns inte så mycket att skylla på just nu, varken kyla eller snö som vräker ner. Och i kväll börjar OS på allvar, då gäller det ju att vara bra förberedd...
Inspirerad av OS har jag förresten, för första gången på ett helt år, lagt in några nya nötter under "Värdelöst vetande". Håll till godo du som eventuellt är idrottsintresserad och gillar sånt!
|
God morgon! Ville bara påminna om att i dag fyller jag och mina fyra syskon ett år! Jag ska se om jag kan få våran måttligt tekniske barnmorska att klara av att lägga in en videosnutt på hur vi såg ut då, om ni nu har glömt det!
Jo, se där. Nu har "gubben" fått dit en snutt med lillbrorsan Vilgot. Vi får väl se om han klara av att få med mig också sen. Eller nån av de andra, om det nu ska vara nödvändigt... Gå in och titta på "När vi var små"!
|
En fin vintersöndag, passande för långpromenader eller skidåkning. Eller skoterkörning, som kompisen Micke, som ringde från Varuträsk och hade kört ett spår från vår stuga ner till sjön.
Men grannen och namnen Stefan hade ett annat projekt. Snön har växt sig så djup på våra platta hustak, att han tyckte det var på tiden att göra något åt den. Så han skottade hela sin yta. "Hockeyfantasten" Ville fanns också på platts.
- Min tur i morgon?
|
Hur många känner igen den här äldre gentlemannen? Han hette Burt Lancaster, levde mellan 1913 och 1994 och var en känd amerikansk skådespelare. Jag såg honom i eftermiddag i en tv-repris av den engelska filmen "Local Hero" från 1983 av Bill Forsyth.
I "Local hero" spelar Lancaster oljepampen Happer som sänder en underhuggare, Macintyre, till Skottland. Där ska oljekoncernen utvidga sitt imperium med att bygga ett raffinaderi på en till synes ödslig strandremsa. Men Macintyre har aldrig varit i Skottland trots sitt skotskklingande namn, det är för övrigt det som meriterat honom att få göra upp affären med markägarna.
Det går - förstås - inte som varken Macintyre eller koncernchefen Happer tänkt sig. Vilket bland annat har att göra med att Happer råkar vara lidelsefullt intresserad av astronomi.
En sevärd film, 1983 likaväl som i dag. Se den gärna om du hittar den i någon videodisk för gamla klassiker!
|
Ungefär samma utsikt i dag: Nu snöar det igen, den lägger sig som grädden på en semla.
|
Vinterbild från i går, måndag. Gnistrande sol, 17 grader kallt. Utsikt från vår farstubro.
|
Den här vackra solnedgången har inte ett dugg att göra med dagens datum, den är tagen i Goa i november 2007. Men i brist på egna, nytagna bilder kan den få duga. Vädret är nämligen inte det mest fotobefrämjande i dag, en kall, kulen vinterdag här i norr. Inomhus händer inte heller så mycket att föreviga och visa upp. Hundarna ligger och sover i väntan på nästa utomhusrunda och middagsmaten.
Just nu sitter jag själv mest och väntar på att åka till Skellefteå Kraft Arena och se eftermiddagens ishockeyderby mellan hemmalaget Skellefteå AIK och Luleå HF.
Det är sådant som vi värmer oss i den här hockeyintresserade staden så här års, om du som läser detta nu inte redan visste det. Men om hemmalaget skulle förlora, så blir snålblåsten på nytt mer irriterande när vi kommer ut från arenan igen...
|
|
Vet du vad det betyder att "bli addad av sitt ex"? Det fick jag i alla fall jag lära mig i ett radioprogram i morse. Det är alltså, om du råkar vara lika okunnig som jag, att ens före detta partner vill klämma in föredettingen bland sina vänner i Facebook.
Själv har jag bestämt mig för att inte vara med i Facebook. Det räcker mer än väl att försöka hålla den här hemsidan vid liv. Dessutom behöver inte alla veta allt om mitt liv. När blev det viktigare att bre ut sig via datorn än att ringa någon? Eller att träffas livs levande?
|
Gnällde i går på ett tv-program som jag ogillade, den som inte läst vad jag skrev kan gå in på "Tänkt och skrivet". I kväll såg jag ett nytt avsnitt; nu hade jag visst vant mig lite.
Men det jag gillade bäst var "Mästarnas mästare". Idrottsstjärnor från förr - någon eller några har slutat tämligen nyss, andra längre bak i tiden - tävlar mot varandra i annorlunda grenar, samtidigt som man får en mera fyllig bild av dem som personer.
Dessutom tycks de bli så goda vänner under inspelningstiden. Inget ränksmidande, eller "paktande" som det numera heter, som i "Robinson"...
Tror att jag även berömde serien förra gången den gick, vilket alltså bör ha varit för ett år sedan. Den som, i likhet med min näst-intill-namne Stefan Holm, gärna vill ta reda på saker som hänt kan alltså kolla vidare här på hemsidan!
|
Julsakerna är utburna, granen står vid soprummet tillsammans med ett knippe andra och väntar på bortforsling. De så kallade blåveckorna har börjat, och jag är fortsatt hemma om veckorna. Som vanligt med hundarna som det stående sällskapet. Här är Doris redo att starta en runda på det upptrampade spåret bakom huset.
Men den här dagen fick hon vänta. Jag hade precis begått årets, och om sanningen ska fram, även säsongens längdåkningspremiär. Och med hela 16 kilometer i benen behövdes återhämtning med både dusch och en stadig lunch. För att, när vi väl kom oss ut, ta en tur med ett annat ypperligt färdmedel i nysnön. Den med två medar och ett handtag att styra med.
|
|
Slut på kylan, återigen bra väder att vara ute. Men trött i benen efter att ha lånat grannen Stigs hemgjorda snöskor och trampat upp ett spår att rasta hundarna i. Utlösande faktor: Att jag hamnade i dispyt med en mycket ilsken skidåkare i går kväll längs "lilla slingan" på elljusspåret. Förhoppningsvis slipper jag sådana intermezzon i fortsättningen!
|
Uppe tidigt den här morgonen. Skjutsat både frun och äldste sonen till deras respektige jobb. Termometern slog på 26 grader som mest.
Men värre är det hemma hos bror K-E i Barsele, han hade -34 i går eftermiddag. Och det var ändå långt ifrån värst: "Ja ha ringt åt ´a Frideborg i Norra Fjällnäs, hon hadd 43 grader i morse"...
|
Kommentar överflödig?
|
Återigen vräker snön ner, men den sjunker lyckligtvis ihop som en sufflé när man rör i den med snöskyffeln. Innan dess bildar den dekorativa mönster som på gammeldags julkort.
Doris älskar hursomhelst snön. Men hon fick inte följa med när Micke och jag gick vår söndagspromenad "Broarna runt".
|
Jag julhandlade vid två tillfällen i går. Både i ICA Maxi i köpcentrat på Solbacken och till Coop Forum på Anderstorp. "Nu har jag fördelat mig väldigt rättvist", sa jag till kassörskan på Coop när hon slagit in varorna. Beloppet var på en tjuga när detsamma i de båda stormarknaderna.
I dag ser jag på NV:s webbsida att det har redan hunnit hända tre bilkrockar på Solbacken. Det förvånar mig inte, med tanke på all trängsel och all stress, och i viss mån det snöiga vädret. Tänk att julen ska infinna sig med så många "måsten" år efter år! Så mycket som ska hinna köpas och fixas. Utmattade rasar de flesta ihop när alla paketen är öppnade och all julmaten bortplockad från borden. För en del blir julen dessutom en stor ekonomisk påfrestning.
När jag var liten var det nästan likadant. Man kan tro att anspråken var mindre på den tiden. Men för min mamma var veckorna innan jul hektiska när mängder med bekanta ville få hennes nybakta tunnbröd på borden. Hon stod ibland mer än en vecka i sträck ute i "byggstun" och bakade. Sen skulle hon försöka få till julklappar och mat till oss mer eller mindre lata karlar och pojkar också. Ja, i värsta fall till och med hämta hem julgranen från skogen när pappa hade gått bet. Ändå lyckades hon för det mesta hålla det glada humöret uppe!
Och med dessa tankar får jag önska den eventuella läsaren av dessa rader en lugn och harmonisk helg. Doris instämmer! Men hon förstår inte varför man ska ha en så löjlig mössa så här års...
|
Ingen risk att det inte blir en vit jul i Skellefteå i år. Det har vräkt ner i går och i natt, och det verkar inte ta slut än...
|
|
I dag har jag funderat kring julmaten förr och nu. Om du går till "Hur var det då, då?" kan du läsa mer!
|
Tårtkalas i går. Björn hade kommit hem från Oslo kvällen innan lagom till sin födelsedag. Linnéa var konditor och satte 22 ljus på sin skapelse. Fler bilder under rubriken "Familjen"!
|
Det här fotot har definitivt inget att göra med vare sig vädret, Nobelprisutdelningar, SAIK:s hockeykamper, julstressen eller något liknande. Men om du inte anar vad det handlar om (nej, den är inte felvänd!) så kan du gå vidare till "Människans bästa vän". Där får du svaret!
|
Bedrövlig utegran på Basvägen. Av 80 ljuspunkter på slingan fungerar bara en fjärdedel. Dessutom är granen bland de tanigaste som undertecknad någonsin har placerat ut på tomten. Åtgärder övervägs...
|
Ny månad, och ny anblick när vi vaknar och det dagas: Snön har kommit under natten och alla träden gnistrar så vackert när solen har kravlat sig över horisonten.
Kanske ger allt det vita t o m lite ny energi. Jag kommer mig exempelvis för att frakta bort fönstren och balkongdörren som vi bytte ut för några veckor sedan, och eftersom det blivit snö så är det plötsligt ett smärre äventyr att ta sig fram över knixen runt förrådet med bilen och släpvagnen. För en sekund tror jag att jag till och med ska ramma hörnet på grannen Stefans radhus!
I dag är det annars en dyster årsdag. För åtta sedan dog min storebror Håkan i ALS. Det kom, till skillnad från snön, inte alls från en dag till nästa. Men från att ha varit en frisk, energisk och omtänksam nybliven pensionär rann livskraften ur honom under loppet av ett drygt halvår. Men så är livet - vi kan inte förutse hur och när det ska sluta. Och tur är väl det.
|
Första advent, sex grader kallt och Doris är "på löpen" för första gången i sitt knappt tio månader gamla liv. Dags att hålla henne och Chicko åtskilda. Den gamla hunden har kvar sina instinkter. Maggan har gått till kyrkan för att delta i sångkören Sånglust. Jag stannar hemma och vaktar hundarna...
|
Verkligen blött i skogen nu! Men det går fortfarande att ta sig fram bara man har ordentligt på fötterna.
|
Den snö som föll har tinat bort. Men det har regnat en hel del de senaste dagarna. Sedan förra noteringen har "Holmgången" haft en byggare som satt in nya fönster och balkongdörr. Och så har han bevakat några juniormatcher i Skellefteå Kraft Arena. Plus de obligatoriska långa promenaderna med hundarna.
|
I går fyllde min hemsida ett år. Jag har fyllt den med en hel radda anteckningar och, otroligt men sant, över 500 bilder! Jag hittade en användning för digitalkameran, och jag har haft något att pyssla med när jag ibland känt mig sysslolös. Andra gånger har det däremot blivit en viss stress att hinna, eller att komma i håg, att uppdatera den så att det finns någonting nytt åtminstone någon gång i veckan.
Några av sidorna har legat i träda mer än andra. "Värdelöst vetande" har jag exempelvis inte hittat på några nya frågor att ta itu med sedan i vintras. Men tills vidare får den ligga kvar - det kan ju dyka upp någon som inte sett sidan tidigare, eller om jag får ny inspiration längre fram.
Så grattis till mig själv och hurra, får man väl säga! Närmare 25 000 besök har det enligt räkneverket också varit. Men eftersom det blir en pinne för varje inloggning på varje sida, inklusive mina egna, så är det reella antalet betydligt lägre. Några av er har skrivit meddelanden i gästboken - tack för det! Skulle dock vara intressant att veta vilka några av er andra är som brukar läsa "pytten"?
Fascinerande är också att se hur mycket av det som jag lägger in som också hamnar på Google, denna gigantiska apparat som tycks kunna svälla hur mycket som helst. Det som jag själv har kollat ibland är mitt "Dialektlexikon". Några av orden där är så udda att de fått en enda markering - det vill säga min. Andra har även uppmärksammats av andra hemsidor med någon liknande rubrik.
Det som tycks locka i särklass flest att kolla är "Mitt fotoalbum". Slutsatsen av detta är att bilder alltid får uppmärksamhet. Dagens hämtar jag ur en binge med sådana som inte varit med tidigare. En sommarbild, där vi smaskar i oss efterrätt efter en god grillmiddag hemma hos vännerna Ubbe och Maggan utanför deras fina stuga i Boviken med havsläge någon mil utanför Skellefteå.
|
I dag skulle det inte vara möjligt. Det snöar för fullt. Men i går gick det. Vilket den här bilden alltså ska bevisa.
Jag gjorde alltså min sista golfrunda för i år. Vi åkte ut dit för att hämta golfvagnarna från skåpet som vi hyr, råttorna sägs annars kunna ta sig in och ganga sönder bagarnma i jakt på godis.
Men när jag väl var där, om sanningen ska fram så var det första gången sedan i slutet av augusti, kunde jag inte låta bli att gå några hål. Maggan höll reda på hundarna under tiden, de fick chansen att sträcka ut över fälten vilket de verkligen uppskattade.
Jodå. Det gick att spela, om man inte stördes av att det fastnade snöklumpar under golfskorna och att bollarna rullade lite trögt på greenerna. Men resultaten blev inte sämre än på många av rundorna i somras. (Om det nu säger nånting...)
Jag vill påstå att jag var den näst sista som därmed spelade ute på Rönnbäcken i höst. Den sista blev en farbror, som när vi anlände förvånade oss med att slå bollar på övningsbanan bakom ett plank. Några hål senare såg vi honom komma bärande på sin bag. När jag var på "blå femma" kom han gående på "blå två".
(PS. Notis med anknytning till snön även under "Sport på Basvägen" i dag)
|
Regnigt ute. Och därtill en måndag, den veckodag som oftast känns jobbigast att inte ha arbetet att gå till. Försöker hitta på något att göra inne. Tar fram receptet på "Brunkebergs svartbröd" som jag hittade i Svenska Dagbladet före helgen. Har köpt hem tre sorters mjöl, väger upp dem så noga jag kan. Därefter sirap, farinsocker, salt. Jäst förstås, hela 75 gram. Filmjölk, 6,5 dl.
Men hushållsassistenten vill av någon anledning inte starta. Till sist får jag i gång den efter att ha haft loss den och hällt upp degblandningen i en annan bunke för att försöka rengöra skruvfästet längst ner.
Nu ska degen ska valsa runt i tio minuter. Assistenten morrar vresigt. Diskar under tiden. Nästa steg är enligt receptet att -fan också! - saltet skulle i först nu och sen skulle den (assistenten alltså) plågas ytterligare fem minuter.
Men det går ju inte att göra något åt nu. Och kan det spela så stor roll? Tredje steget är att degen ska "vila" i bunken i trettio minuter.
Som synes blev det ett par fina bröd till slut. Och de smakar bra!
|
Efter nästan en hel vecka med grått och kulet väder blev det en solig dag. Passade på att åka till stugan. Så här såg det ut ner mot sjön i dag. Det är verkligen tyst och stilla så här års, som att naturen lagt sig till ro inför vintern.
"Människans bästa vänner" följde också med, under den rubriken finns en dagsfärsk bild från dagens obligatoriska långpromenad.
|
Sågade upp det sista av veden i backen nedanför radhuslängan i dag. Stora klabbar som det blir många vedträn av.
|
|
I dag får du gå till rubrikerna "Människans bästa vän", "Tänkt och skrivet" samt "Hur var det då, då?" för att se vad jag har fyllt på min hemsida med!
|
Besökte stugan på förmiddagen. Monterade ett lås på dörren till bastun. Höstfärgerna finns fortfarande kvar, snön som kom har tinat bort.
Men vattnets kluckande mot Varuträskets strand hade fått någonting mera klirrande i sig. Tunna isbitar som låg och skavde närmast land.
|
Första snön i går kväll, den ligger delvis kvar även i kväll. Kyligt i luften. Vad göra? Kanske dags att såga upp de kvarlämnade träden i backen alldeles nedanför vår radhuslänga? Beväpnad med skarvsladdar och min förträffliga elektriska motorsåg tar jag mig an detta lilla projekt. Strömmen lånar jag av min granne med samma förträffliga förnamn som jag...
|
Tog det sista äpplet från våra tre äppelträd för en stund sedan. Dessförinnan var jag till stugan och drog upp båten och plockade in trädgårdsmöblerna. Det går mot vinter. I väntan på nästa vår får vi nöja oss med bilderna och minnena från hur det var den här sommaren...
|
Det börjar bli lite hurvigt nu. Bara 2,7 grader i morse. Maggan är ledig i dag och vi skulle kanske spela golf. Men det blev att hon gick på förmiddagspromenad med väninnan Karin i stället. Kändes gruvsamt att svinga klubborna.
Bilden är från bron där jag korsar Klintforsån nästan varje gång jag är till stugan. Var där med hundarna i går. Lite vedklyvning, samt efterarbeten till bastubygget (jo, den är faktiskt klar och invigd nu).
|
Har varit på fjällvandring (dagsturer) med kompisen Micke sedan i torsdags. Den här bilden tog jag på väg upp till Atoklimpen nära norska gränsen, en eftermiddagstur på ca sex kilometer fram och tillbaka innan vi tog boendet i Klippen i besittning.
I går, fredag, knatade vi av och an till Viterskalsstugan i strilande regn, det blev 18 kilometer så då var åtminmstone den av oss som är 13 år äldre mör i benen. I dag avslutade vi med en kortare "kaffetur" längs leden från Laisaliden mot Hemavan.
Det är alltid lika lugnt och vackert bland fjällen, nästan oavsett väder. Ett bra sätt att komma nära naturen, att få motion, och att umgås på ett okomplicerat sätt.
(Lägger in fler bilder i fotoalbumet)
|
Hittade dessa bjässar till rovor på vår kolonilott i morse. Den vänstra vägde 1,5 kilo, den högra 1,2!
|
Har varit utomlands denna vecka. Närmare bestämt till landet som vi "elsker" att dra historier om och där det påstås lukta fisk nästan överallt.
Jag var alltså till Norge, och till staden Mosjöen, en plats med ungefär 10 000 innevånare. Vattnet som syns på bilden heter Vefsn och mynnar ut i Vefsnfjorden. Lägger ut lite fler bilder från Mosjöen under "Platser på världskartan" och som en egen fil under "Resor".
|
|
I går skulle jag förflytta kaminaggregatet från ett förråd till mitt bastubygge. Jag satte det, dumt nog, rakt upp i min skottkärra. Ekipaget blev för rangligt och kaminen välte, glasskivan till eldstaden hade spruckit när jag packade upp.
På bondska säger vi som kommer från trakten av Storuman att kaminen blev "övavipp". Detta och flera andra nyligen ihågkomna ord kan du läsa mer om i mitt "Dialektlexikon" som sakta men säkert sväller ut!
|
Brorsan, dvs min storebror K-E, har varit här i två dagar. Han fyllde nämligen 75 i går och ville "fly" hemifrån om någon skulle komma på att uppvakta honom.
Hos oss fick han nöja sig med tårta - och en kasse med äpplen från våra träd som i höst ger bra skörd. Men han var mer än nöjd när han åkte hem. Han hade fått ha det lugnt och skönt, tjollerprata med hundarna, och surra om allt möjligt med sin ständige lillebror...
|
En mångskiftande helg lider mot sitt slut. Björn, 21-åringen som tjänar sitt levebröd i Oslo, har varit hemma på besök sedan i torsdags och for i morse. Vi har gått en golfrunda, och varit på matfest. Maggan har åkt i väg till fjälls på svampturné. Sverige vann Finnkamperna i fri idrott.
Men bilden tog jag på den årliga hundträffen i Bureå för lagotter uppfödda (och deras telningar) hos Marty Curfurst!
|
Jag jobbar vidare med bastubygget. Det är där jag lägger ner min själ just nu. En hel del tid går åt till saker som att grubbla över hur takfoten ska sitta, hur foderlisterna till dörren ska placeras, hur dörren ska kunna öppnas när karmen nyss har spikats fast och om det inte hade varit klyftigare att skruva den, och så vidare och så vidare.
Tänk att ett litet bygge på 4 kvadratmeter kan vålla så mycket huvudbry! Men tiden går i alla fall fort. I morgon, eller nästa dag, ska jag försöka komma i håg ta med mig kameran och föreviga dess framväxt!
|
I fredags, den 14:e, hade grannens lille pojke Frank fått feber. Ingen trodde att det var särskilt farligt. Men sent på kvällen vaknade någon av föräldrarna av en duns. Han hade ramlat ihop och var alldeles blå i ansiktet. Det blev ilfärd med ambulans till akuten, men han var helt borta och alla upplivningsförsök förgäves. Frank dog den natten.
Vår dotter Linnéa har ofta varit hos familjen och ägnat sig åt lille Frank. Hon fick veta det först på söndagsmorgonen eftersom vi var bortbjudna under lördagen och ville inte att den festen skulle förstöras för henne. Hon satt i stugan och drack Oboy när hon fick beskedet. En halv urdrucken kopp i kylen påminde mig i går om hur vi ibland tvingas möta förändringar som vi minst av allt skulle vilja vara med om...
|
Har Holmgången tröttnat på sin hemsida? Nej, men han har börjat sätta upp en bastu nere vid Varuträsket. Sånt tar tid om man inte är så händig!
|
Vacker morgon, med dagg i gräset och den uppåtgående solen mellan träden.
Stort blandas med smått. Morgonbesök på ICA-Kvantum. Därefter kaffe, koka korngryn till hundarna, och en stund vid datorn.
I tidningen dödsannons på en äldre man från byn där vi bodde i 17 år och där vi har stugan i dag.
Jag hyste in våra hönor i hans ladugård en vinter på 80-talet. Han brukade alltid vinka, han tyckte det var roligt att vi flyttat tillbaka "därom Näset".
Så letar jag igenom alla skåpen på jakt efter en silduk till de röda vinbären. Förgäves, jag får nog åka ner till affären en gång till innan jag far till stugan...
|
Chicko har varit till veterinären i dag. Vi har länge känt att det luktat illa ur hans mun, men det var först när han började slå mned tassen mot kinden som vi förstod - eller ville förstå - att något var galet. Han hade en tand som var alldeles lös och en annan var helt svart.
På den större djurmottagningen ville de först ta prover på lever och njure för att ta ställning till om de kunde hjälpa honom. Vi tyckte det kändes onödigt på en så pass gammal hund, så vi for till den mindre mottagningen som bara är öppen tre dagar i veckan och då inte på heltid.
Tre kvart senare hade den veterinären dragit ut den lösa tanden och skrapat på resten. Det som var så svart var alltså bara tandsten - samt pigment som jag tolkade som att den tanden höll på att ruttna. Veterinären tyckte att han generellt har fina tänder.
Så förhoppningsvis ska han nu kunna leva ett tag till. Och att det börjar lukta gott ur munnen!
|
Ny månad, den sista sommarmånaden. Regnskurarna kommer tätt men det är ganska varmt. Vi avslutade juli med ett besök hos min bror, samt fiske i bland annat Juktån (biflöde till Umeälven). Det är Arvid som hanterar sitt flugspö på fotot. Han har skaffat sig all nödvändig utrustning för att gå i närkamp med harr och öring. Men just den här dagen ville det inte nappa...
|
Alla dessa vantar har Maggan stickat till försäljning! Antingen på marknad någon gång framåt jul, eller om någon skulle vilja köpa ett par redan nu.
|
|
Regn i luften mest hela dagen. Tung i huvudet mest hela förmiddagen. Men en golfrunda på kvällen piggade upp.
|
Ännu en dag i stugan. Håller på att snickra en bänk.
Men bilden är från i går kväll när jag gick med hundarna ner till sjön. Medan de badade, se bilder på sommarstugeuppslaget, satt jag på bryggan och ringde till Björn i Oslo. Han åt tacos med sina vänner på en uteservering och tycktes ha det bra.
Och vi hade det ju inte heller så dumt...
|
Jag var hos min bror på hemstället i Barsele och hässjade hö i veckan. Ett svettigt arbete, som återkommit varje sommar från det att jag kunde börja hjälpa till någon gång i början av 60-talet. Då hade vi betydligt mera hö än i dag, men slåtterlaget var också större - mina föräldrar samt min andre bror Håkan fanns ju också på gården.
På en särskild sida "Hemstället" samlar jag en del bilder som jag tog nu i veckan. Där kan du få en uppfattning hur gården ser ut nuförtiden, och hur det kan vara för min bror som snart ska fylla 75 att bo ensam kvar där. Kanske fyller jag på med fler bilder senare.
|
Linnéa rattar Volvon så snart tillfälle ges. Vägen mellan stugan och hemmet kan hon bra vid det här laget. Återstår nu alla krångligare ställen. Som att ta sig in i rätt körfält från Järnvägseleden till E 4:an. Eller att träna på att inte få motorstopp vid rätt, eller att ratta samtidigt som hon växlar, och så vidare. Mycket att hålla reda på. Ungefär som när vi golfade med Micke och Åsa tidigare i dag och de aldrig hade provat på tidigare.
|
Har kört bil till Oslo och tillbaka, en tur på sex dagar. Målet var att se hur Björn hade det i sin tillvaro som norrman. På vägen ner körde vi Östersund-Trondheim-Gudbrandsdalen, en vacker väg som så ofta i Norge.
Men digitalkameran blev kvar hemma. Den här gården högt upp i en bergssluttning norr om Lillehammer blev vårt tillhåll natten mot onsdag. Jag våndades inför att köra tillbaka nerför berget. Men som många gånger förr gick det bättre än jag föreställt mig.
I Oslo var uppgiften att ta sig till ett hotell mitt i centrum, vilket också gick bra. Men det var varmt både ute och inne under dagarna när vi var där.
Bästa minnet var ett besök på ett havsbad någon mil utanför staden. På vägen dit upptäckte vi dessutom den välbekanta blå IKEA-färgen. Det bästa med "måste-stoppet" där, blev att få ett mål mat till låg kostnad. Visste du att det kostar uppåt en 300 kronor att äta en helt vanlig pizza på kvällstid i Oslo?
Nå, hur hade Björn det då? Jodå. Själv var han glad och positivt som alltid. Men sex killar som delar en liten tvåa för 15 000 i månadshyra, det låter nästan som att man bör ha gjort lumpen för att greja den saken. Vilket han ju faktiskt har gjort...
|
En ljummen sommarkväll i Piteå. Minneskonsert till Ted Gärdestads ära. Janne Schaffer briljerar på sin gitarr och det sitter många åhörare på filtar och myser. Men det blev lite ont i baken efter någon timme...
|
|
Sommaren är ju kanske som vackrast just nu, och vi har varit en hel del i stugan nu runt midsommarhelgen. Jag har lagt ut en del nytagna foton därifrån på en ny sida med rubriken "Sommarstugebilder".
|
Midsommarafton, och den dag på året då alla som kan förväntas vara på fest på ett eller annat sätt. Själv har jag satt upp en markis vid stugan, övningskört med dottern sedan vi kom tillbaka till stan för att Maggan skulle jobba, och nu ska jag se fotboll på tv mellan Sverige och Italiens ungdomslandslag i EM.
Bilden då?
Den togs i förrgår vid havet utanför Umeå. Där bor Mimmi sedan några månader tillbaka. "Absolut strandläge", som det brukar heta i mäklarannonserna - fotot är taget från altanen till hennes husse och mattes nybyggda hus.
Mimmis mamma Zelda var i vanlig ordning den som uppskattade möjligheten till ett dopp allra mest, hon är den lilla pricken ute i vattnet.
(Mimmi kan du se på Människans bästa vän, liksom ett besök tidigare samma dag hos Cello)
|
Det regnar i dag, precis som väderleksrapporterna i går förkunnade. Konstigt att de alltid prickar rätt när det gäller regn?!
Inte mycket annat än att hålla sig inne och ligga lågt... som Zelda på bilden. Hon håller ofta till i Björns gamla rum. Det var också där som hon bodde med valparna. Revan i tapeten? Tja, vem kan ha gjort den, månne!
|
Övningskör för första gången med Linnéa. Tillstånden klara. Vi håller till på Sjungande dalens grusplan. Det klassiska problemet att få samspelet att klaffa mellan gas och koppling. Några rundor, och så ett försök att backa sig ur en situation.
Samtidigt uppenbarar sig en baklastare på planen. Dags för en vaktmästare att göra i ordning inför Cirkus Maximums inträde på arenan.
Det är bara att avbryta för den här gången. Men vi hann inte bli ovänner och kan förhoppningsvis hitta ett annat ställe att träna på redan i morgon eller nästa dag.
Under "Hur var det då, då?" skriver jag några rader om när jag tog körkortet.
|
Den sista dagen på mitt 59:e år låg jag på mage och skrubbade målarfärg från nockbräderna på vårt radhus. I dag började mitt 60:e.
Men i stället för att orda mer om detta går jag nu över till dagens idrottshändelse. Den hittar du på "Sport från Basvägen".
|
Skogspromenad med hundarna. Vattnet porlar i de små bäckarna och allt är så grönt. Av någon anledning börjar jag tänka på de som bor på äldreboenden och kanske aldrig mer får komma ut i naturen så här års.
|
Maggan köper plantor på en handelsträdgård i byn Gråberg. Ett säkert försommartecken så här års!
|
Vi bor ju så nära skogen att vi har den bokstavligen runt knuten. I morse fick jag syn på den här lilla skärmen upphäftad på min vedhög.
Någon timme senare, när jag gått hundrundan och börjat klyva ved, kom de första små orienterarna knatande. Några av dem gick till och med ett varv runt vedhögen utan att se skärmen. Så "gubben med yxan" fick hjälpa dem på traven. Eller ska man säga "vid traven"?
|
Vacker vårkväll, om än lite blåsigt. Besöker stugan. Sätter potatis, lite morotsfrön, och lite ringblommor. Doris tar sig vesselsnabbt in i trädgårdslandet från söder - de tre andra sidorna har jag redan tidigare hägnat in. Jag schasar ut henne, vilt skrikande, och bygger ett provisoriskt sista hinder med ett par stegar och några bräder.
Sen går vi på kvällsrunda. Det är vår infartsväg till stugan på bilden.
|
En så vacker morgon! Regndroppar som glittrar i träden, solstrålar som bryter igenom, fåglar som kvittrar. Varför tog jag inte med kameran på vår morgonrunda?
Doris tar ett skutt rakt ner i ett dike med skummande smältvatten. "Vad gör du?" Men hon sprätter bara upp och skuttar vidare. Vi fortsätter till kurvan där landstingets motionslåda sitter ensam kvar på en ställning som börjar ha tjänat ut sin tid.
Men vad är det där? En skräphög, mitt på stigen mot Dalkarlsliden. Några som har grillat, och lämnat allt avfall efter sig. Papper, plast, benknotor, korvskinn. Tack och lov inga ölburkar eller krossat glas. Men kycklingbenen, de kunde ju Doris ha satt i halsen!
Det finns även en plastkasse kvarlämnad. Jag rafsar ihop och vi går vidare. Doris lyder sina instinkter när hon dyker ner i dikena. Men de som lämnade skräpet, vad följde de för instinkter? MML, minsta motståndets lag, kanske?
|
Ett brev sägs betyda så mycket... Kanske är det extra sant i desa mailandets och SMS:andets tidevarv. Det är roligt att få handskrivna brev eller vykort. Men då gäller det ju att de kommer fram inom rimlig tid.
Vi skickade några vykort redan första kvällen vi var i Budapest. Bland annat till de hemmavarande ungdomarna på vår egen hemadress. I dag kom det fram - fem dagar efter att vi själva återvänt...
|
Det har stått still på min hemsida i tio dagar. Anledningen har att göra med motivet på fotot till den här anteckningen. Maggan och jag har alltså varit och sett mig omkring ute i världen, närmare bestämt till Budapest.
Kanske blir det en egen "fil" från denna resa. Men bilderna, närmare 80 till antalet, är tyvärr en aning solkiga - det tycks som om någon (antagligen jag själv!) hade råkat sätta ett flottigt finger på objektivet just i den vevan när vi åkte i väg.
Annars är det som alla vet roligt att komma sig i väg någonstans bortanför det invanda. Att få vidga sitt vetande om andra delar av världen, och ett tillfälle till perspektiv på sin vanliga tillvaro. När man landar på Falmark känns det för en kort stund lite underligt att inse att det är här vi faktiskt bor. Våren ser så blek ut i jämförelse, trafiken så gles...
Men efter bara några dagar har allting fallit på plats igen. Vilket inte behöver vara negativt, snarare tvärtom. Ta bara fågelkvittret och den spirande grönskan under en tidig morgonpromenad med vovvarna; möjligheten att röra sig fritt och i en miljö med hyfsat klar luft känns plötsligt närmast ovärderlig!
|
Känns motivet igen? Min "gamla" vedhög som jag började släpa hem när den här hemsidan inleddes för ett halvår sedan.
Nu har den tinat fram och jag håller på att klyva upp den i bitar. Antalet arbetstimmar på denna ved har ingenting med ekonomisk effektivitet att göra. Men däremot med nyttan att få arbeta med sin i vanliga fall ganska så stillasittande kropp.
|
"Drivans blommor smälta ner och dö..."
Men i stället kommer andra: Scilla, krokus, tussilago, blåsippor...
|
Lunch på Nordangården tillsammans med mina gamla arbetskamrater. Kärt återseende och mycket att prata om. Men samtidigt lite vemodigt att inte ha dem kvar.
|
"Holmgangen" har aldrig varit något tekniskt geni. Men nu har han åtminstone lyckats byta ut den kabel som skulle föra över bilderna till datorn men där anslutningarna nötts sönder. Från och med i dag är han begåvad med en kortläsare, och detta firar vi med att jag tar med ett foto som börjar ha några år på nacken - och som därmed inte har en hundvalp utan en "människovalp" i motivet.
Det är alltså sonen Arvids flickvän Lisa, och babyn heter Dani och är en av deras bästa vänners barn. Just nu är Lisa på studieresa i Indien, medan Dani har växt på sig och springer omkring som vilken morsk 2-åring som helst.
|
"Hundlivet" förändrades så snart Vilgot hade flyttat och Doris var ensam valp kvar i huset. Nu får hon följa med på de stora hundarnas promenader och verkar glad över detta. Som här när vi är på ellljusspåret i "baklandet" där snön ännu ligger flera decimeter djup.
|
I dag har det varit en lite vemodig dag på Basvägen 42. Först steg Björn upp tidigt i morse för att resa till Oslo och söka jobb. Sen kom Vilgots blivande matte och husse hit från Kiruna för den långa flytten norrut.
Egentligen är det inget konstigt med någondera förändringen. Björn behöver testa sin vingar, och att Vilgot skulle flytta var bestämt sedan länge.
Men det blir ju lite tomt när de har farit. Och Doris måste försöka hitta sig en ny lekkamrat... Kan mamma Zelda eller farbror Chicko duga?
|
Notera den tvära böjen på sladden på bilden. Det var där som Doris satte tänderna mitt under pågående Betapet-match i morse. Men då hängde den förstås på sin normala plats under skrivbordet, inte ovanpå i väntan på att gå till soptippen.
Jag tappade 104 rankingpoäng på att tvingas avbryta matchen, och det kostade Björn 195 kronor som tog på sig att köpa en ny mus till datorn...
|
En lite vemodig dag - Sigrid från Umeå hämtade vårt "hjärtegryn", den glade och sällskaplige Cello. Men sånt är livet för den som ska ge sig in på att föda upp en kull med valpar. Han får det säkert bra hos henne.
|
Påsken är över, men fortsatt utan arbete åker jag till stugan även den här dagen. Maggan sover efter vaknatt på sitt jobb och Linnéa har avtalat om att hälsa på en kamrat. Det är tyst och stilla vid stugan. Det knäpper i plåttaket när solen visar sig. Från någonstans på andra sidan sjön hörs en motorsåg.
Vovvarna följer förstås med, men de sugs liksom också in i stillheten. Vilgot tar plats i en av stolarna på altanen. Medan jag är inne i köket för att koka kaffe, har Cello klättrat ett pinnhål högre och lagt sig uppe på bordet. Men med tanke på att det stundar flyttning för honom i morgon så nändes jag inte plocka ner honom igen...
(Doris och Chicko hade en egen liten träff som förevigats under "Människans bästa vän")
|
Den här vårvintern har då inte än så länge präglats av någon klimatkris, inte så att det varit mildare än normalt i alla fall. Drivorna ligger fortfarande stadigt, och i skidspåret inne i skogen frasar det av lågstadiebarnens skidor.
Men Maggan satte i alla fall påskpynt i en kruka med ris i går. Och enligt Svenska Dagbladet är uppskattninghsvis en miljon flyttfåglar på väg mot Sverige!
|
Snöglopp och någon minusgrad över Skellefteå. "Domarcup" på Norrvallas konstgräs. Myckles lag som i höstas åkte ur division fyra spelar mot Burträsk. Sonen Björn lägger en frispark för Myckle. Korvkiosken är öppen, den som vill ha tillbehör får hämta i skålar utanför. Publiken uppgår till kanske tjugo personer, det är tidig lördagsförmiddag.
Hur det gick? Myckle förlorade med 0-3. På "Sport i Basvägen" kan du läsa lite mer om fotboll...
|
Just när detta skrivs har jag fyra valpar runt fötterna. Några av dem har försökt tugga på tofflorna eller på kablarna mellan bildskärm och dator, men nu är de trötta och sover. Jag råkade styra den hjulförsedda skrivbordsstolen på Vilgot så att han tjöt till. Men han flyttade sig bara lite grann åt sidan och där ligger han kvar.
Det börjar ju dra ihop sig till flytt för alla utom Doris. I går var det "Prövningens dag" hos veterinären. Det gick bra för alla. Doris har ett litet navelbråck och en av Viggos "kulor" gick än så länge inte att känna, det var allt.
Att ta spruta och chipmärkas gav givetvis upphov till några tjut här och var. Den enda som inte alls brydde sig om dessa ingrepp var - den nyss nämnde Vilgot. Men det kan ju passa bra att han är tålmodig eftersom han ska flytta längst av alla.
Det har varit några intensiva men fantastiska veckor med desa valpar. Besväret med att rensa kiss och bajs är en bagatell jämfört med glädjen att ha fått vara med och se dem växa och utvecklas. De har så mycket av glädje och livslust så det är svårt att inte påverkas. Jag hoppas verkligen att de får det bra i framtiden!
|
I dag har Viggo & Co haft besök från en lågstadieklass från Sjungande Dalens skola. (fler bilder i fotoalbumet)
|
Ett bra tv-program i kväll om "småskalighetens hjältar" - de som fortsätter att driva små, miljövänliga jordbruk. En kvinna som matar sina lamm med nappflaska och trädgårdsodlare som säljer sina grönsaker och reofrukter på torget i närmaste stad. Kor som får komma ut på ängsbete om somrarna. Ett liv nära allt som lever och växer.
Tänk så många som skulle må bra mycket bättre av att komma i kontakt med den sortens liv! Våra hundvalpar är en liten "skärva" av allt detta...
(programmet går i repris 2/4 och 4/4 i TV 2 och finns även på
SvT Play)
|
"Gänget" börjar leta sig ut i den begynnande vårvintervärmen nu. Om de får chansen...
Att vara hemma med dem om dagarna är inte helt olikt att vara småbarnsförälder. Man får passa på att göra egna angelägenheter medan de sover. När de vaknar är det full fart med att bära ut dem, torka kiss och bajs, byta tidningar i lådan, ge dem mat och prata med dem!
|
Livet som valpägare börjar bli sjåigt. Så snart de vaknar vill de komma ut till oss andra. Cello (Bullen) har lärt sig att klättra över det tre brädor höga hindret, vilket leder till högljudda pip från de andra att få följa samma väg ut i det fria.
Mamma Zelda vill inte vara hos dem mer än korta stunder. Men de gillar köttfärsblandningen som också blivit ett stående inslag på matsedeln. Och när de har bajsat och busat, då kan det hända att de får en stund i vardagsrummets bästa tv-soffa som avslutning på en givande dag!
|
Så här ser det ut när valpgänget käkar nuförtiden. En "tre rätters" där man kajkar hos mamma före och efter huvudrätten. Men där det däremellan går alldeles utmärkt med en likadan matskål som morsan och den där "gubben" Chicko har!
|
Det går åt många gamla tidningar nu för att hinna med där "gänget" behöver kissa och bajsa. Snart springer de runt i hela huset!
|
Krille äter köttfärs i dag...
|
|
Har åkt skidor i dag, liksom i går, Vasaloppet till ära. Spåret från Varuträsk och till stan hålls öppet och är att rekommendera. Rejält med snö.
|
På fyra dygn händer det mycket, både i valplådan och annars. Maggan har kommit hem från Sydafrika, Skellefteå AIK är klara för nästa års elitserie, och valparna har fått ett nytt rum med större utrymme både för dem och för mamma Zelda.
Några av dem har börjat öppna ögonen. Tungviktaren "Bullen" väger numera mer än 1300 gram, med de andra på radband därefter. Små "vaff!"-ljud hörs från de allra morskaste.
Och husse har tagit några nya bilder att beskåda på "Människans bästa vän" och "Mitt fotoalbum"!
|
Vaknade klockan fyra i morse. Ett hiskeligt pipande från valplådan (jag har sovit i samma rum som valparna de flesta nätterna sedan de föddes). Vad stod på?
Jag tände lyset för att kolla. Nej, det var inget oroväckande. Bara att Zelda låg så till att inte alla "kaggarna" var tillgängliga, och det pågick ett smärre krig om att tränga sig fram!
Kanske är det som livet i stort även för oss människor? Vikten av att ha något så när vassa armbågar, hur illa det än kan låta? Eller att ha bra fäste under skorna, eller tassarna, för att få bra spjärntag mot livets alla prövningar!
Men som tur var lugnade det ner sig. Zelda makade efter sig, så att alla fick plats. Om en stund ska jag plocka upp dem på vågen igen. Då tror jag det kommer att visa sig om någon händelsevis skulle vara på väg att tyna bort av undernäring...
(resultatet får du läsa under "Människans bästa vän" om du vill)
|
Det skiljer ungeför 50 grader i temperatur mellan norr och söder just nu. Och då talar jag om norr = Basvägen i Skellefteå och söder = Maggan på semesterresan i Sydafrika.
Men mitt på dagen när solen är framme, är det ändå uppfriskande skönt att vara ute och kapa ved någon eller några timmar. För att sedan kunna slöa framför tv:n eller datorn när kvällen kommer. Eller att ta upp någon av de alltmer gosiga valparna i famnen...
|
Den här hemsidan börjar möjligen framstå som något hundfixerad. Men i dag är de fem valparna prick en vecka gamla, och det har undertecknad firat med att lägga dem på vågen igen. Resultatet kan du läsa om under rubriken "Människans bästa vän", tillsammans med en första beskrivning av dagsläget för alla fem.
|
Motivet känns väl igen? Men så här på Alla hjärtans dag, när Skellefteå AIK: s hockeylag "visat hjärta" och vunnit sin match, och när det är Melodifestival från Skellefteå Kraft Arena, så är det likafullt det bästa jag har att bjuda på från Basvägen!
|
Zelda vistas i valplådan ungefär 23 timmar och trettioåtta minuter per dygn nu. Den resterande tiden består av en påtvingad kvällsrunda om ca 20 minuter plus två störtdykningar ut i närmaste driva på baksidan av huset när nöden är akut! Tala om moderskänslor...
|
Dagens bulletin från hundlådan är att alla är pigga och matfriska. Men Zelda har börjat våga sig ut för att få sina andra nödvändigaste behov tillgodosedda.
|
Vilken spännande dag! Alla valpar verkar pigga. Den vite är störst och tar sig alltid fram till kaggen före de andra. Nu är bara frågan om vi törs sova i natt. Tänk om hon skulle råka kladda ihjäl någon av dem!
|
Femlingar på Basvägen!! Från strax före sju i morse till tjugo över nio, fem vad jag kan förstå välskapta valpar - två nästan helt bruna, en helt vit, en vit med brunt och en brunt med vitt. Tänka sig...
|
Då lägger vi väl in en bild av grannen Lars-Erik då. För det är repris från i går. Och han är den av oss som brukar vara först på morgonen med skyffeln.
Men Maggan ringde och var framme i Kapstaden. 25 grader varmt, sol, och hotellrum på 17:e våningen...
|
Grannen Ingmar skottar snö, liksom Lars-Erik, grannen mitt emot. Tre, kanske fyra decimeter nysnö i torsdags, och det fortsätter i dag, och närmare tjugo grader kallt. Knappt att gamle Chicko vill gå ut och kissa. Men Zelda gör en runda trots att hon är höggravid...
|
|
Tänkvärt tv-program i går kväll om avfolkningen av glesbygden. Mest bara pensionärer kvar längs en inlandsväg genom Norrbotten. Dagens höjdpunkt är när brevbäraren kommer, även om han inte kan sköta andra postärenden åt de som bor kvar längre. Längs en annan väg har man ännu så länge en "matbil" som kommer med livsmedel som man fått ringa och beställa från en affär som ännu hankar sig kvar.
Allt handlade om nedlagda skolor och bortsopat framtidshopp hos de flesta. I den förr så livaktiga byn Lansjärv, bor en enda ung kvinna än så länge kvar av den skolklass som gick ut i strejk på 90-talet när skolan skulle läggas ner.
Men givetvis var de som ännu fanns kvar glada att tv hittade dit för att uppmärksamma hur det har blivit.
Under "Hur var det då, då?" har jag skrivit lite om hur det var i min hemby Barsele då jag växte upp.
|
Åter måndag, och ny arbetsvecka för de som har ett arbete att gå till. Vilket även jag har, på sitt sätt, men sedan en tid tillbaka är det inget lönearbete utan snarare en sysselsättning för min egen skull: Vedtaget nere i backen...
I gnistrande februarisol går jag där, upp och ner, och där snösparvar eller skator eller möjligen en och anna talgoxe eller ekorre är mitt sällskap. Men mer än någon timme åt gången orkar jag inte. Skjortan är alldeles dyblöt efter att ha sågat ut några klampar med pappas gamla fogsvans och burit dem uppför backen!
|
Besökte Risliden i går kväll, Norsjö-byn som sedan 30 år (!) har en teatergrupp som efterhand har utvecklat sina revyer till att vara betydligt proffsigare än vad gruppnamnet "Risliamatörerna" ger sken av. En jättebra föreställning där det också ingick en bra middag i priset. Om du är less på att se bröderna Henrys, satsa på ett besök i Risliden nästa år!
|
|
Har varit lite trög på att skriva något nytt på hemsidan på sistone. Knogat på med ett manus som i bästa fall skulle kunna bli en ny bok, då är inte orken att skriva något annat så stor. Just nu känns manuset som att det skulle kunna vara något så när klart.
Har åkt skidor 13 km i dag. Bra motion för en gubbe. Andra gubbar susar förbi i högre takt. Stakar där jag måste diagonala. Men det gick med mina mått mätt ändå rätt så bra. Alltid lika skönt efteråt.
|
Vaknar alldeles för tidigt, kan inte somna om. Tassar ut och hämtar tidningen. Kent Mc Donell, Maggans favorit, har sina föräldrar på besök och vill så gärna ta revansch i kväll mot Modo för sina missar i förra hockeymatchen. Och så har min senaste bokrecension redan kommit in, jag mejlade över den så sent som i förrgår kväll!
Men mitt senaste bidrag med kameran handlar om något helt annat. Det är Linnéa, som gör i ordning lådan som Zelda ska få använda för sina valpar. Det är bara lite drygt två veckor kvar nu. Tror vi.
|
|
Artisten Laleh har åtminstone tidvis flyttat ut från storstaden och till "skogen och havet". Vilket i detta fall handlar om Skellefteå. Om detta berättas i Svenska Dagbladets nätupplaga i dag.
|
Fick klartecken i går kväll att ta vara på det jag kan ta vara på från skogsavverkningen i backen nedanför vår radhuslänga. Bara att sätta i gång att kapa och kvista!
|
Äldste sonen har börjat på "Vux", dvs det som jag av gammal vana vill kalla Komvux. Han har fått med sig fyra matteuppgifter som ska ge en första bild var eleverna står. Han ringer och vill ha hjälp. Eftersom jag är hemma om dagarna, har jag förhållandevis gott om tid att ställa upp.
Vi går igenom uppgifterna. Han förstår åtminstone några av dem, det vill säga han får fram ett svar, men han kan inte göra det som jag kallar för "uppställning" på papper.
Jag känner igen symtomet. Så här var det när han gick i den vanliga skolan också. Skillnaden är att han i dag har lite större tålamod när jag går igenom hur han ska räkna ut talen.
Men hur kommer det sig att vi numera har en skola som inte lär eleverna hur man ställer upp ett tal i något av de fyra vanligaste räknesätten? Är det underligt att svenska skolbarn tycks bli jämförelsevis allt sämre i matte?
I mitt tycke kan matte vara roligt och inspirerande, när man väl fått grunderna. Men för den som inte kan räkna ut ett tal som blir krångligare än vid ren huvudräkning?
|
|
Skogsavverkning pågår för att förbättra sikten i backen ner mot Sopranvägen, det surrar från motorsågar och jag skymtar några arbetare i röda skyddskläder. Går dit för att höra efter om möjligheten att ta reda på ved. Det visar sig vara tre relativt unga och glada damer som utgör arbetslaget. Men det är blidväder med fyra grader plus och kraftiga sydliga vindar, och de ringer efter en traktor av lättare modell för att få hjälp med de största träden...
|
Så snabbt och problemfritt har jag aldrig varit med om att en bilbesiktning har förlöpt. Inte en enda bil som väntade före mig, och raka spåret igenom när jag väl var inne med Volvon. Samt det viktigaste, ett felfritt protokoll. Notabelt i övrigt: Att det tycks ha skett en generationsväxling inne på Bilprovningen. "Min" kille kan knappast ha varit mer än 25?
|
Helgdagarnas parad börjar vara över, arbetslivet återgår till det normala. Länge har jag arbetat inom vården, men inte nu längre. Däremot har jag denna dag ett besök inbokat för min egen hälsa, ett besök förenat med en undersökning som kan vara smärtsam.
Men det går bättre än jag befarat. Läkaren resonerar om vilka slutsatser som är rimliga av de fynd han gjort med hjälp av den alltmera förfinade teknik som finns till hands, och jag kan med detsamma hämta ut en medicin som ska förbättra tillståndet.
Kvinnan i sjukhusapoteket tycks för dagen ungefär lika snuvig som jag, men hon är glad och tillmötesgående. Jag gör även en tur in till vårt lilla lasarettsbibliotek innan jag cyklar hemåt i januarikylan. För några år sedan var den lilla "lungan" nedläggningshotad, men än är den kvar, vilket också känns bra.
Längs vägen mellan alla dessa ställen nickar flera och hälsar. En del som jag känner igen, andra inte. Men alla ser vänliga ut, och på hemvägen firar jag min genomförda undersökning med att köpa ett garanterat icke-GI-sanktionerat wienerbröd.
|
 Dottern fyller 17 år, och firar dagen med kalas på smörgåstårta som hon gör med bistånd från sin mamma - uppväxt på ett bageri...
|
17 grader kallt ute, och en förkylning i kroppen. Längdskidorna får vara i dag. Men bra att ha en bok att kura med. Just nu är det Åsa Larssons senaste. Åsa som är från Kiruna och som jag lyssnat på vid en författarträff i lasarettsbiblioteket.
Och så är det hockey klockan tre, derby mot Luleå. Vi fick tag på två biljetter genom kiosken som ligger mitt emot Majkens på Östra Nygatan. Passar bra när digitalboxen ännu är oanvändbar...
|
Min kompis Micke ringer och undrar om vi kan ta en promenad. Västanvinden biter hårt emot på södra sidan älven, och en vårdslös bilist är nära att ramma Zelda när vi ska korsa Lejonströmsbron.
Men i övrigt är promenader som denna guld värd. Vi får både kroppslig motion och ett naturligt tillfälle att lufta angelägna tankar om livet.
Och därmed punkt för skrivandet under detta år! Hoppas att alla som eventuellt läser denna skrivares funderingar får ett bra avslut och en god början på 2009!
|
 Använder flera timmar till att springa upp och ner i trappan för att kartlägga vilken propp som hör till vad. För varför har inte diskmaskinen velat fungera de senaste veckorna? Men ingen propp förefaller trasig. Diskmaskinen är lika död som tidigare. Till sist är jag beredd att ge upp för att ringa min vän i den elektriska nöden, före detta grannen Tobbe i Varuträsk. Modstulet drar jag fram diskmaskinen ännu en gång för att kolla med den vanliga glödlampa som jag använt som test. Där ligger sladden till diskmaskinen lös... Nej, den har inte varit lös hela tiden, bara sedan jag testade den i förrgår. Men sen dess har jag ju haft loss alla propparna, och även bytt ut några misstänkta. Och se där. När jag sätter in sladden igen, så går diskmaskinen (givetvis) i gång. Tur att jag inte hann ringa Tobbe och locka honom att komma hit, han hade ju skrattat på sig! Men nu är åtminstone propparna bättre inventerade än någonsin i detta hus.
|
Tidig söndag, och sonen vill ha skjuts till jobbet. Jag hämtar honom strax före nio i området där han bor. Kan vara värt att ställa upp när han håller sig med arbete och en någorlunda fast inkomst.
|
Åter i "stan" efter fyra dygn i Tärnaby. Annandagshockey i Skellefteå Kraft Arena men inga biljetter hade vi köpt innan vi åkte, och den trasiga digitalboxen är tyvärr inskickad för byte innan helgen.
Vad göra? Jag åker till arenan en timme före matchen för att höra om eventuellt överblivna biljetter. Men allt är slutsålt, och alldeles efter mig anländer två mycket snopna män som tydligen kört från Lycksele bara för att se matchen.
Vi står där och hoppas tillsammans under någon kvart. Därefter önskar jag dem lycka till och återvänder hem. Där finns ju åtminstone webb-radion att lyssna på.
Men på tv:n har precis en långfilm med Tom Hanks rullat i gång. Han befinner sig ombord på ett flygplan som störtar i havet. Givetvis är han den ende som överlever och han spolas in på en obebodd ö.
Nyfikenheten på hur det ska gå för Hanks får blandas med nyfikenheten hur det ska gå för vårt kära AIK...
|
Julen närmar sig. Ska julbudskapet drunkna i all den kommersiella stressen? Hur går det att få julefrid, exempelvis för alla vars arbeten hotas av den lågkonjunktur som plötsligt slog till som en höststorm? Kan julesnön och det kristna budskapet om fred på jorden och "människorna till behag" lägga sig som balsam runt våra själar?
Själv kommer jag förhoppningsvis att fira årets jul på annan ort. Gör alltså uppehåll i denna hemsidas texter till efter julhelgen.
Önskar alla eventuella läsare med dessa rader allt det som vi så ofta hoppas på, men som inte alltid är så lätt att kunna få. Men den stora konsten är kanske inte att få, utan att kunna ge. Att leva efter budskapet: Allt vad du vill att andra ska göra för dig, ska du också göra för dem...
|
Allt material på den här hemsidan knåpas ihop vid det här skrivbordet. Det är ett väl avgränsat hörn, som oftast känns tryggt och hemvant och som brukar kunna få mig att skingra andra tankar för en stund.
Som när jag tar någon match i "Betapet" med någon i en helt annan del av landet, eller också med min gamla ungdomskompis "Stensele" som finns inte mer än ett par mil från mitt eget tillhåll.
"Betapet" är en datoriserad variant av det gamla välkända sällskapsspelet "Alfabet". I datavarianten - jag har faktiskt aldrig spelat den andra - finns totalt 100 bokstavsbrickor, som pytsas ut så att vardera spelaren har sju att använda vid varje tillfälle tills de börjar ta slut.
"Stensele" vinner nästan alltid mot mig. Han har bättre minne för ord, han fiskar upp dem snabbare ur minnet, han spelar mera taktiskt och han tappar inte fattningen om motståndaren råkar komma med något elegant drag. Bäst är att göra en rullare, det är att få ut alla sju bokstäverna på en och samma gång, vilket ger femtio bonuspoäng samt givetvis äran att ha sett just den möjligheten.
I dag fick jag dyngstryk. Två gånger i rad dessutom. Han la bland annat upp en rullare som jag inte förstod ett skvatt av. "Vad är loberon?" frågade jag, med reservation för att jag redan missminner mig hur ordet löd. "En värdefull svamp" kom svaret på bildskärmen.
"Heter den inte musseron?" skrev jag tillbaka.
Men "Stensele" var redan i full färd med att klura ut nästa listiga fullpoängare. Kanske att jag så småningom kommer mig för att "googla" och se om jag kan reda ut svamphärvan...
|
"Ta upp den där fisken!" hojtar min fru från köket. "Vilken då?" "Jamen den där Pegasusen, eller vad den heter". "Jasså den", säger jag, och hämtar en förpackning med "Pengalisus" eller vad den nu heter. Den ligger överst i frysen, är odlad i Vietnam och inköpt på en av stadens stormarknader för någon månad sen.
Det var nog ungefär samtidigt som jag fann mig tvingad att rensa ut en del mat som hamnat längre ner i samma frys under de åtminstone fem eller sex år som gått sedan de fångades.
Och inte var det i Vietnam, och nog visste vi vad det var för slags fisk, och det var till och med vi själva som hade fått dem på nät i "Avan" inte långt från från mitt hemställe.
Men uppätna hann de aldrig bli! "Barschele-abbarrn" åkte i soporna.
Allt medan pengalusisen, eller vad den nu heter, välfilead och transporterad ända från Vietnam, den blir nu till en välsmakande fiskgratäng med kräftstjärtar.
|
En sovande hund utanför en dörr, vad är det med det? Nja, skenet bedrar. Chicko har snarare fattat posto utanför rummet där Zelda befinner sig. Hon är fortfarande på löpen och han har inte gett upp hoppet!
|
Nobelfest med prisutdelning i Konserthuset. Kungen har blivit gråhårig. Men allt är givetvis stiligt och högtidligt.
Det slår mig att jag faktiskt har varit där på en ceremoni med samme prisutdelare, om än betydligt yngre. Under "Hur var det då, då?" framgår det när och varför!
I övrigt har det varit julstök hos Holmbergs i kväll. Koket av knäck havererade och blev en sotsvart sörja. Men Linnéas lussebullar blev som de skulle!
|
|
Säsongens första tur i skidspåren. Två varv i Sjungande Dalens elljusslinga, det första får jag spåra i gårdagskvällens nysnö. Möter en farbror som är ute med sin hund.
Efteråt känns livet genast lite lättare. Motion är oftast en billig livförsäkring.
|
|
16 grader kallt, och morgonens hundpromenad blir kaotisk. Chicko vill, liksom den mera framgångsrike partnern Guiseppe från Töre under helgen, para sig med Zelda, som villigt lyfter på svansen.
Husse mitt emellan. Värst är det att ta upp bajs och samtidigt hålla dem åtskilda.
|
Helgens bildgåta: Vad pågår här?
Ledtråd: Vi körde sammanlagt ca 70 mil under lördag och söndag för att detta skulle kunna ske.
Lösningen återfinns under fliken "Människans bästa vän"!
|
Snön vräker ner, och medan jag är ute vid garaget för att skotta hinner två grannar komma förbi och båda har funderingar om var den kommunala snöröjningen håller till.
Under "Hur var det då, då?" kan du läsa lite mer funderingar om detta med den ständigt återkommande snön.
|
|
Utomhusgranen, den som jag försökte bära över axeln på fotot från startsidan, den står ju sedan förra helgen på sin plats i drivan, om än med många trasiga ljuspunkter, och där nysnön nästan begraver den lilla burriga granens nedre grenar.
Men så var det ju det här med innegran. En sån har jag alltid fixat på ett eller annat sätt, ända sedan vi blev ett eget hushåll för snart 30 år sedan.
Jag hade för mig att jag sett en tänkbar sådan på ungefär samma ställe som den första, längs kraftledningsgatan uppe i berget.
Jag knatar dit med min lilla handsåg och det blir att pulsa där alla uppgångna stigar tar slut. Snön letar sig innanför skoskaften och jag hittar inte den gran jag söker. Något misslynt letar jag mig hemåt igen. Snön, allt blötare, kyler runt fotlederna.
När jag närmar mig bebyggelsen igen, hör jag röster från barn som leker. Längs elljusspåret har en grupp förskolebarn med sin "fröken" sökt sig ut.
"Titta han har ett svärd!" ropar en av dem när jag närmar mig. Jag förklarar att det är en såg, får genast frågan:
"Vad ska du ha den till?".
"Jag har försökt leta en julgran men jag hittade ingen".
"Ta den där!"
En liten flicka pekar på en minst tio meter hög gran vid sidan av spåret.
"Den är nog i största laget", säger jag.
"Ta toppen då!"
"Men jag klarar nog inte av att klättra dit upp".
Barnen funderar, jag går vidare. Jag hör hur de ropar och pratar vidare om svärdet som visade sig vara en såg, och varför den där gubben (eller vad de nu kallar mig) inte kunde ta någon av de stora granarna.
Tänk vilken bra attityd, att kunna tro att allting fortfarande är möjligt!
|
|
Hockeykväll vid tv:n, en av många. Två timmars given spänning. Skellefteå-Brynäs 2-2.
Som ofta med lite ungdomar som gäster. Hockeyn blir en (välkommen)anledning för dem att hälsa på hos oss.
Något av att återuppliva gamla tiders tv-tittande, när ett program kunde förena både grannar och anhöriga över alla åldrar.
|
Första advent, och jag gör ett av mina sporadiska kyrkobesök i vår vackra stadsdelskyrka. På senare tid har de blivit fler än vanligt då min fru deltar i kören "Sånglust".
Men fotot? Jo, det är skräddaren från Goa, som för drygt ett år sedan sydde en kostym åt mig. Jag kom i håg att ta fram den i dag. Andra gången hittills...
|
Hur många känner inte igen den här rekvisitan, som oftast åker fram ur gömmorna just denna dag, fredagen före första advent?
En kartong smockfull med tomtar, lucior, adventsstjärnor och annat som hör årstiden till. Några ytterligare röda lådor med ljusstakar. I bakgrunden strykbrädan med julgardinerna som ska upp.
|
|
Fick en hälsning sent i går kväll från en gammal ungdomskamrat, som på något sätt fått reda på den här hemsidan.
Vi har haft en mycket sporadisk kontakt under många år, i praktiken bara i samband med utgivningen av mina båda böcker (se "Böcker"), så därför var det en glad överraskning.
|
Skellefteås mest spännande butik? Läs mer under "På världskartan!"
|
Brorsan, K-E, fick en stroke i höstas. Jag satt hemma och såg cyklisten Gustav Larsson spurta mot silver i OS precis när de ringde från lasarettet i Lycksele för att berätta att han kommit in med ambulans.
Efter någon vecka var han hemma igen. Stroken hade inte tagit så hårt, och någon hemhjälp ville han inte höra talas om. Men man drog in körkortet på tre månader vilket förargade honom mycket.
I dag ska han på läkarbesök för att få veta om han får det tillbaka. Senaste gången som jag pratade med honom, i söndags, hade han inte handlat mat sedan den 6 november. Han tycker inte att han vill besvära någon av grannarna om skjuts till affären, som ligger drygt en mil hemifrån.
Under rubriken "Hur var det då, då?" kan du läsa lite mer om hur det förr kunde se ut med anskaffandet av förnödenheter hemma på gården.
|
Vad ska man säga om livet när man gjort ett läkarbesök där det tagits vävnadsprover från ens förstorade prostata?
Tja, förutom att det är ont i stjärten efteråt, så är det kanske att man får vara glad att vi har en fungerande sjukvård och att det går att få en korrekt diagnos och behandling. För det 20-tal irakier som råkade sitta på fel plats vid fel tillfälle vid morgonrusningens bombattentat, finns inte längre den möjligheten.
Sedan kan vi återgå till att klaga på annat, vädret med det ymniga snöandet till exempel. Men barnen i grannlängan är förstås enbart glada över snön!
|
Skyltsöndag, och dottern får skjuts in till centrum för att gå med en kamrat. De är ute på stan redan strax före tolv. "På min tid" gick vi inte mellan fönstren förrän framåt kvällen.
Och visst väntade man väl med skyltsöndagen till första advent? Och vem satte upp julstjärnor och ljusslingor innan dess? Minns någon förresten att vi ens hade belysta utegranar annat än mitt i centrum (var vi nu än bodde) på den tiden?
Nu är tiderna så annorlunda att till och med en sådan konservativ typ som jag redan har riggat utegranen, den som jag försökte kånka med mig över axeln på startsidans foto.
Och Björn, sonen som ännu bor hemma, han ska med säkerhet göra något som inte fanns förr. Han ska åka in till stan på "salsa".
Så småmingom, efter närmare fyra timmars vistelse på stan, behöver dottern och en annan kamrat hämtning. Under tiden har Chicko pinkat på hennes lakan, där Zelda brukar ligga om nätterna. Snö och vinter tycks inte hindra hormonflödet...
|
|
Fjorton grader kallt. Dags byta till varmare jacka, tjockare mössa och tumvantar när jag går ut, och att hämta in mera ved till kaminen.
Läser dock Norran först, åtminstone halva (andra halvan får vara tills jag varit ut med hundarna).
Diskussion går tät om "homoäktenskap". Olle Lundvist, den oftast glade men också kontroversielle krönikören, har hamnat i blåsväder.
Men jag fastnar även för en notis om att radioprogrammet "Samtal pågår" ska läggas ner.
Vad kommer i stället? Ännu mera Annika Lantz?
|
Vaknar tidigt och kan inte somna om. Tar så småningom fram en bok som du kan läsa mera om på min sida "Böcker".
Annars är det snö på gång i dag. Och Skellefteå AIK får bister kritik efter hockeyförlusten i går.
Dagens besök var hos veterinären. Zelda fick beröm för sina ögon och droppar till öronen. Och så har vi plötsligt vinter. Som alltid med blandade känslor.
Avslutar dagen med att se "Idol" med Linnéa i väntan på att hämta frun från tjejträff.
|
|
Det bästa med kvällens hockeymatch var hockeybussen. Bra initiativ för miljön. Men besviket mummel på vägen hem eftersom AIK förlorade med 2-4.
Får trösta oss med thé och nygräddad limpa (av frun) efteråt.
|
Börjar som alltid dagen med frukost och morgontidningen. I dag har vi en "gästhund" till morgonrundan, det är Zeldas storasyster Alfa som ska vara här några dagar. Ystert skuttar de i väg mellan träden. Det är fortfarande mörkt och det är åtta grader kallt, när vi kommer in igen gör jag eld i braskaminen.
I Norran finns en insändare i dag som vänder sig emot all vedeldning i tätorter. Har det inte att göra med hur veden fått torka innan man använder den?
|
I vedskogen finns ingen som flöjtar om att byta mobiltelefon. Här är tillvaron så gott som tidlös. Kan solljuset vara vackrare än när det silar sig fram genom träden i en av sluttningarna mot Vitberget en frostnupen dag i november?
|
|
"Använder du Telia?"
Frågan ställs, som många gånger tidigare, av en ung man som fattat posto vid utgången till matvaruaffären. Han står där i sällskap med en lika ung dam och de vet att alla kunder måste passera förbi där. Dröjer du på steget det lilla minsta, så gör de ett närmast handgripligt försök att suga in dig till sin disk.
För en 30, 35 år sedan brukade deras motsvarigheter stå i snålblåsten vid utsidan av entréerna. Då hade de en bunt tidningar och ropade "Köp Proletären, läs om klasskampen!"
Eller också kom de och knackade på hemma och bar på en annan bunt som kunde heta "Vakna!" eller "Vakttornet", och de ville komma in och berätta om jordens förestående undergång och att det var hög tid att fundera på De Eviga Frågorna.
Jag vet inte vad som jag tycker är bättre eller sämre - att någon vill veta om jag tror på Marx eller på Gud, eller om jag använder Telia?
|
Någon som varit inne på hemsidan tycker att en del texter är svårlästa. Rubrikerna i vänsterkant, liksom bildtexternas storlek, kan jag inte påverka. Men kanske att jag borde öka teckenstorleken i övrigt.
- Är det förresten fler än jag som retar sig på de allra minsta bokstäverna i nya Norran?
En annan förändring är att jag har vänt på dagsanteckningarna så att den senaste kommer högst upp. Om nu någon alls vill läsa dem?
|
 Att använda en gammeldags timmersvans (se även gårdagens anteckning på "Hur var det då, då?") är inget latmansgöra. Tur att det bara handlar om att kapa upp en enda sådan här stock åt gången! (Har bara en skottkärra att dra hem dem på... se fotot ovanför!)
|
En vedhög som inte är stor. Men den ska även klyvas. För hand.
Kulturskribenten Göran Greider, han med ett burrigt hår runt flinten, ungefär som på Bosse Johansson med köksluckorna på Sörböle, han har lovordat vedklyvning som ett sätt att få ur sig alla aggressioner. Så: "Ta i då för f-n Holmberg!"
Och när det är klart, då ska vedträna kärras till traven där uppe i backen i bakgrunden.
Men allt detta är ju en lätt match jämfört med hur det var förr. En baggis. Läs mer om detta under vinjetten"Hur var det då, då?"!
|
Gryning över Sjungande dalen, solen kastar sina första strålar in över radhusområdet där vi bor.
Åter måndag morgon, åter har arbetsveckan börjat för många.
Medan vi har ett arbete att gå till, är veckorna inrutade på gott och ont. Vi gnäller kanske över att vi måste fara till jobbet, men samtidigt ger det oss struktur, sociala kontakter, och vetskapen att vi anses behövda i samhället. Ofta saknar vi inte arbetet förrän vi förlorat det.
Om du vill läsa mer om vad jag tänker om detta, gå till sidan "Tänkt och skrivet".
|
Varför denna bild? Svaret får du, om du inte redan anar det, om du går till sidan "Människans bästa vän"!
|
Besökte stugan i Varuträsk på förmiddagen, hade några saker att ordna med där.
Vi bodde i byn sjutton år, flyttade till stan 2001 (se vinjetten "På världskartan") men återvände åtminstone delvis sommaren 2006. Stugan ligger lite utanför byn, men inte långt från Klintforsåns utlopp ur sjön. 10 minuters färdväg från stan, enkelt och utan behov av planering kan man ta sig dit. I mitten av november är det mesta tyst och stilla. Naturen hukar sig inför vintern.
I Klintforsån (bilden) jobbar dock en bäver på att bygga en hydda. Han saknar bygglov, men byborna förundras över hans kunskaper och frenesi. Tänderna är vassa.
|
 I dag har jag åkt buss till Umeå fram och tillbaka. Det var fullt i bussen dit, många studenter med sina "laptops" och proppar i öronen. Om du går till vinjetten "Tänkt och skrivet" kan du läsa en lite längre betraktelse om denna resa. (Här tänker jag fortsätta med lite längre texter om allt möjligt efterhand) Om du går vidare till vinjetten "Hur var det då, då?" kan du (som första bidrag) läsa lite grann om hur det var att bo hemifrån och börja studera när jag var ung. För det börjar dessvärre vara ett tag sen! Om du slutligen går till vinjetten "På världskartan?" kan du läsa en betraktelse om staden Umeå. (Till att börja med, det kommer kanske flera sen)
|
Att ha ett favoritlag i hockey (se vinjetten "Hockeysurr") är ett helsike. I medgång är det rena antidepressiva medicinen, men när det går oss emot väntar kryddade kommentarer från hjärtelagets belackare.
Bor man t ex i Umeå tas alla chanser att ge oss AIK:are ett tjuvnyp. Betrakta denna bild på "hotelldirektörens" Kalles bröstficka (jämför bild i
fotoalbumet)!
Jag ger mig f-n på att en av de små anteckningsböckerna är den där han skriver upp sina förslag till ironier.
Som just nu, när vi ligger under mot Färjestad borta med 3-0 efter två perioder. Jag stänger nog av mobilen nu...
|
|
En vacker dag har grytt. Fyra grader kallt, rimfrost på marken. Det knastrar under skorna.
Hemsidesbygget börjar. Jag går ut lite löst. Inget foto än så länge. Behöver nog hjälp av något av barnen för att komma så långt.
|
Så blev det i dag. Kapade ved med min elektriska motorsåg, uträttade ett ärende på stan, gick en lång hundrunda uppåt Vitberget till (vårt närmaste stadsberg med många strövstigar), fixade middagsmat, pysslade lite med den här hemsidan och nu börjar det bli kväll. Ska nog avrunda dagen med att spela lite Betapet på datorn och se lite tv.
|
|
Linnéa hade köpt ett Sing-star i dag för egna pengar. Hon älskar att sjunga och utmanade mig på duell. Till bådas förvåning vann jag med Nick Borgens "We are all the winner". Den hade jag valt, så hon fick en chans till. Med hjälp av "I remember" blev ordningen återställd och hon kunde sjunga vidare...
|
|
|
|
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|