 |
|
|
 |
|
|
|
 |
 Dialekterna suddas ut
Dialekterna är en del av vår identitet, liksom hur vi överhuvudtaget använder språket. Hur fort vi pratar, hur lätt vi har att finna ord, hur omsorgsfullt vi väljer dem, osv.
Men de mera särpräglade, "genuina" dialekterna suddas ut ju mer människor reser och flyttar över allt vidare ytor, och ju mer vi tar intryck av samma sorts massmediala utbud oavsett var vi bor.
Men en del människor förefaller att prata precis som de alltid har gjort, var de än tycks hamna. De flesta som jag känner blir glada av att t ex lyssna på hockeytränaren "Perra" Johnsson, och varför det? Antagligen för att hans kommentarer, oftast dessutom fyndiga till innehållet, yttras på en värmländska som han inte verkar vare sig ha haft något behov att göra sig av med eller lyckats blanda upp med andras sätt att prata.
Här försöker jag samla ord och uttryck från min hembygd i trakten av Storuman. Men de är givetvis hämtade från en tid som i många fall ligger kanske 40,50 år bakåt eller mer. De som i dag växer upp i den bygden pratar antagligen inte alls på samma sätt och med samma ordval!
Min förra arbetskamrat Anders härstammar från Säffle i Värmland. Han pratar lika brett som "Perra"!
"Hemikring"
Uttrycken och orden kommer i den ordning som jag råkar erinra mig dem.
"tjenlitt åt dej!" = rätt åt dig, där fick du! - Kommer nog från "tjänligt", dvs det som är passande.
"garvtacktjikk" = ett beskäftigt barn. - Min mamma använde ibland detta svårbegripliga ord. Kan möjligen härledas av en "garv tacka", vilket betyder "ett gammalt får", och "tjikk" skulle i så fall vara det fårets barn.
"rattåt" = tillgängligt, lätt att få tag på. - Ungefär "rätt till".
"frönt" = sprött. - Ett vedträ är mera "frönt" när det är kallt ute och därmed lättare att klyva.
"gumödeligt" = hjärtskärande.
"hammlut" = ohändig, handfallen.
"rapplut" = krångligt, inte särskilt praktiskt. - Används ofta om föremål som t ex har lätt att gå sönder. "Det rapplar".
"härvelkörs" = det man snurrade upp garnnystan på för att göra knippor. - Kan t ex användas i uttrycket "du gå an som ett härvelkörs" om någon som är överdrivet aktiv.
"olickligt" = överväldigande. - Ej att förväxla med "o-likt", viket betyder att något är "onödigt".
"il-unnen" = avundsjuk. - Härleds nog från att ha svårt att unna någon annan något.
"pävlut" = vek, dålig på att ta för sig.
"snattren" och "brambära" = hjortron respektive hallon. ("Brambära" torde på rikssvenska kunna översättas med "brandbär" då hallon ju ofta trivs bäst på hyggesbränd mark).
"strabalsk" = kåt, "pilsk".
(Uttryck som) "deri gamm´ Sandgrens" (se texten under "Hur var det förr, då?" = hos Sandgrens, dvs den gård som de först bott i, att skilja från en nyare gård tillhörande samma släkt.
"eldtänne" = något man gör upp eld med.
"oppi halen" = (någon eller något är) på tok.
"häv" = stolt (över något)
"abbarrn" = abborre
"ofärdig", "oför" = halt, krasslig i benen.
"nalta" = en del
"en pjött" = lite grann
"He dig borti anörja!" = Flytta på dig, håll dig ur vägen!
"fargångströsta" = Någon som kan bli till glädje för en äldre människa på gamla da´r
"klåån" = rackar´n, äsch då (typ: "Nog äre väl klåån!")
"knula" = fotknölen på vristen
"he onnes" = någonting krånglar
"rackel-kus" = en mixtrare, en som håller på med litet av varje
"tagut" = framåt, driftig
något "sök" = något tar på krafterna (långt ö-ljud som i "gök")
"tjörmut" = gnällig
"grådig, stor-åtig" = hungrig, behöver mycket mat
"uppstilt" = uppfödd, utfodrad; "va´uppstilt deri" = vara uppfödd på den platsen
"bönn", "bönnes" = trumpet titta ner i marken och vara tyst
"ligg å" = vara i vägen, springa runt fötterna
"tommel" = tumla runt (t ex en häst som rullar sig)
"flänn" = när ett handjur drar upp överläppen efter att ha luktat på honans kön
"baklanne" = terräng som ofta ligger i skugga
en "sögabit" = något att stilla den värsta hungern med
att "bi" på = i väntan på någonting mer (kan alltså kopplas ihop med "sögabiten")
"stöling" = en lång pinne (t ex ett stöd till en buske)
"galting" = en tjock, rejäl sak (t ex en ovanligt stor potatis)
"stöp, stöpa" = en bunke med deg
en "flår" = en plastbit, flik e dyl som man fäster som adresslapp, nyckelring etc.
"skrabbet", "skrabbslåttern" = (skörd av) höet som inte är så värdefullt,
t ex längs diken och vägrenar
"enbetting" = hässja med två störar
"två-sköt" = hässja med tre störar
"fämn" = räfsa ihop hö för att lägga upp i en hässja, jfr en "famn" =
den enskilda mängden hö vid varje upplägg
"sjöblöt" = alldeles genomvåt av regn
"nog mer sä pass" = ungefär: det kunde ha gått sämre, man får vara nöjd efter omständigheterna
"tvi-göra" = (tvingas) göra något två gånger i stället för en; finns även som substantiv = dubbelarbete
"mangn" = magra
"ävles" = sträva, kämpa på
"kvamn", "kvamn å" = tappa andan
"tjöjes" = kväljas
"grötmell, grötmella" = en hyska för att fästa ihop byxlinningen
"lon" = logen
"hölode" = höskullen
"övavipp" = något blir så rangligt att det välter över ända. "He vart´ övavipp" - och när det har ramlat omkull kan man säga att "he ha´ start" (se längre ner i listan!)
"onössig" = orenlig
"onaskelig" = smutsig, oaptitlig
"gejk" = kommentera eller anmärka på allt möjligt
"underrätt" = förklara, beskriva
"spett" = lite ("vållspett" = väldigt lite, "halvspett" = rätt så lite)
"skrena" = halka, slinta
"bussigt" = rejält, stort
"lyttsch" = ögla
"missgör sig" = göra ett misstag, förhasta sig
"gålig" = klar, färdig
"dögålig" =utmattad
"sköpa" = leka, springa omkring. (uttalas med öppet ö-ljud) - Min mamma använde t ex ordet när hon släppte ut korna på första vårbetet, då "sköpt" de. Ett annat ord för ungefär samma sak: "bättsjes"
"trälj" = halsband på t ex en hund
"bannreje" = halskedja på en ko i ett lagårdsbås
"ravel-kus" = historieberättare (uttalas med öppet, långt a-ljud)
"durigt" = grått; "he dur" = det är grått, det duggregnar (långt u-ljud)
"himmel opp" = klarnar
"rust´ hem´ je!" = se till att ta er hem nu!
"rättschjes" = sträcka på sig, "rättschjes ut" = sträcka i väg, springa för fullt
"tränsch" = trängas, konkurrera om något
"o-stök(a)" = störa, ställa till oreda
"pul-fäkt(a)" = rådbråka, vara våldsam mot
"ut-för" = vara i vägen, vara till hinder för
"knöl" = vissen, hängig
"rit-val" = ungefär: någon som står och hänger utan att göra någon nytta
"val´n" = skrot, skräp (jfr: rit-valen ovanför!). Kunde t ex användas i uttrytcket: "He ä fullt ve valn oppa bovinn" = det är fullt med skrot uppe på bagarstugevinden
"revelmyra" = en myr som inte är lätt att gå på eller att finna några hjortron på
"snattermyra" = där kan det finnas hjortron
"störut" = obeslutsam, saktfärdig
"göre" (med hårt g och långt ö) = slam, gegga, "göra ner sig" (fortfarande med hårt g-ljud) = smutsa, gegga ner sig
"ändalytsjen" = bakdelen. rumpan
"black" = utan pengar
"start" = ramlade omkull, stjälpte (finns inte i presensform)
"mörne", "mårni" (med flera uttal). - Det här är ett genialiskt ord som inte har någon exakt översättning i rikssvenskan. Men det har att göra med att något har tjänat någonting till, att "he va väl mörni" = tydligen var det lönt (för den som gjorde något speciellt).
"kurk åt" = tröttna, säcka ihop
"liks" = i samma veva som (t ex "när du liks ska gå ut med soporna, hämta in posten")
"fälen" = spåren efter någon som gått; "bakfälen" = spår som man följer baklänges, "skofälen" = skospåren
"starves åt" = bli stel i hela kroppen, t ex om det är mycket kallt
"hurves" = rysa till för att man känner sig kall. Kan även vara i betydelsen att känna sig allmänt olustig
"tjörn åt" = bli stel i t ex händer och fingrar, också av kyla
"tjälv" = det ilar till; kan också vara i fingrarna när man t ex stoppar dem i kallt vatten, eller när man tuggar på något och det ilar i tänderna
"sni" eller "snå" = vinden är kall och biter i kinderna
"svarv" = vinden vänder i oliika riktningar, "he svarv"
"möl" = krama
"surven" = alla, "rubbet". Dvs: "hela surven" = hela gänget.
"lev om" = gapa, väsnas
"tokfolen" = dumheter, vilket påhitt!
"klomrut" = klumpig, ovig
"gör mig lik om" = jag bryr mig inte om att, det är bara bra om jag slipper
"missun" = messmör(et); ej att förväxla med "missunn" = missunna
"bra no(g)" = i mesta laget", t ex i uttrycket "he ä bra no kallt"
"kurk" (som substantiv) = kork, kapsyl
"humör opp" = glädja någon
"vischeligt" = klent
"ditt´na in" = dit in, i meningar av typ "lägg boken dit in!"
"förevis" = förutseende; ha något klart för sig i förväg (dvs motsatsen till "ättaklok" = efterklok)
"utlevan(d)es" = mycket gammal, ha levt sin tid
"ohöga" = ohågad, ovillig (öppet ö-ljud som i "ögna")
"anvara" = iaktta, titta noggrant på något eller någon
"(hä e) spöckt" = (det är) som förgjort!
"förfalla" (som substantiv) = vårföre längs körvägar, ofta på isar eller i skogen, dvs när det är svårt att ta sig fram
"i-tage" = något att bita i, som det lönar sig att sätta i gång med ("nu ha du i-tage!") "förstärkning" = något att äta, "att förstärk sig" = få i sig mat så att man orkar ta itu med eller återgå till något ansträngande"
"röna (opp)" (med öppet ö-ljud som i sörja) = växa, gro snabbt
"murpipa" = skorsten
"österste", "västerste" = östligaste resp. västligaste
"gatt" = måste, var tvungen till (dvs i imperfekt; antagligen en omskrivning av "gitta", men det används aldrig i presens)
"föskig" = trött, kraftlös; "fösken" (subst.) = gammalt trä som kan användas när man t ex gör upp eld, jfr rikssvenskans "fnöske"
"schalur" = hängig (dvs ungefär samma som "föskig")
ett "stommel" = förvaringskärl, ofta av plåt
"gnäpas" = gnabbas, kivas
"hyller (ve)" = (ung.) tala godmodigt för att få t ex ett barn att gå med på något det inte vill
"liskes (ve)" = lirka med (jfr "hyller")
"vill-go" (med långt o-ljud" = (ung.) kompensera; ge något för att få någon att bli nöjd igen
"go-prata"= prata för att få någon på bättre humör
"fin-prata (med någon) = ung. samma som "go-prata", men mera mot att övertyga eller lirka (med någon)
"tåp" = sträcka sig efter något
"prosteri på" = vara krävande, gnälla/gorma
"bärr opp" = spreta uppåt
"tösa, tösa på" (öppet ö-ljud som i ordet "öppet") = söla, göra något sakta
"fikuler, fikulera" = hoppa, sprätta, krumbukta sig
"still" = utfodra (avser nötkreatur, "t ex "still koen", "ha du stillt koen?") Jämför:
"oppstillt" = uppfödd, uppväxt
"slink" = halta, linka
"glöttrut" = vattnigt, blaskigt
"eta" = (hö)krubba, "däri eta" = i (hö)krubban
"fäles" = färdas
"ogått" = inte mer än rätt, "he ä int´ogått att" = det är inte mer än rätt att...
"tappå" = sätt i gång; t ex:"tappå et nu!" = sätt i gång och ät nu!
"rust" = se till att"; t ex "rust in je bara!" = se till att komma er in nu! eller: "rust je borti anörja" = se till att ta er ur vägen nu!
"stärt" = starkt i betydelsen att något smakar kryddstarkt, beskt e dyl.
"isbark" = en ytskorpa med frusen is efter underkylt regn; kan också användas som verb, dvs. "he isbark" = det bildas isbark
"le" (med långt e-ljud) = spydig, sarkastisk
"schå" eller "sjå" = ha tålamod ("sjå sig"), eller "schå", schåa" = mycket att göra (ett fasligt schå)
"våll-" = mycket, något stort; som i "vållgöra", vålljäkta" etc.
"-est" eller "- erst" = som ändelse i ord som "kortest" (=hastigast), tvärest (ungefär samma betydelse), mitterst = mitt i, etc.
"russchelkana" = rutschkana
"just se pass" = nätt och jämnt
"omatfrisk" = liten i maten, ha dålig aptit
"hark" = ta för sig med ena foten när man cyklar på halt underlag
"huckra", "hucker" = smågnägga
"pratasprängd" = pratsjuk, sällskapshungrig
"pöll" = skumma sig (typ läsk som stiger i flasköppningen, desinfektionsmedel på ett sår etc)
"vann" = vattensork
"myll" = gräva (kan t ex vara just en "vann" när den gräver sina gångar!)
"äles" = föröka sig (förmodligen en härledning av att "avlas")
"änter" = lirka, pjoska
"bannreje" = kedjan runt halsen när en ko står i sitt bås
"klava" = när man kopplar fast bannrejet runt halsen
"ut å förut" = (något som tar) en fasligt lång tid
"möks" = maka på sig; ändra läge på ett ryckigt sätt
"bärnaken" = naken (i betydelsen dåligt klädd, att t ex inte springa omkring "bärnaken" när det är kyligt ute)
"avvara" = undvara, klara sig utan
"pös" = ivrig, angelägen om att
"magaperra" = magsjuka
"oruvlig, oruvligt" = skrymmande, tar stor plats; något som är klumpigt att hantera
"vanes" = våndas, gruva sig
"sänke" = sinkad, fördröjd
"gadd´n" = sjukdom i ett träd
"stadun" = kanten av ett skogshygge som återplanteras
"gövan= = lukten, stanken; "he göfft" = det stinker, det luktar illa
"scheka" = misstämma, vara olika
"framkastgryn" = ung. ett barn som har framtiden för sig; som är påhittigt i någon bemärkelse. - Ett av min mammas speciella uttryck, i stil med "garvtacktjikk" eller "nog mer se pass!"
"börting" = öring
"durer" = härja, anfäkta(s av)
"snuster" (med kort u-ljud som i "uppe") = lukta, sniffa
"arguler" = argumentera, försöka komma till rätta med någon om något
"smeder, smedre" = mindre. tunnare
"rånen" (med långt å-ljud) = markfukt, antingen efter mycket regnande eller sent på hösten när det är låg medeltemperatur över många dygn i följd
"bettna" = surna; "ha bettne" = smakar härsket
"hundsvulk" = en hund som bara tänker på mat
"mamonsk" = girig (givetvis efter guden Mammon, men med långt a-ljud))
Här vill jag även skjuta in två uttryck som ofta användes hemma men som ju egentligen inte är dialekt:
"husbondens röst" = min pappas sätt att uttrycka sig när t ex någon överhet hade yttrat sig om något
"gammal skåpmat" = när han tyckte att han själv eller någon annan yttrade sig om något som man hört många gånger förr
"knövel, knövla, knula" = skrynkla, knyckla ihop något
"din j-la tarmsköljare!" (eller något liknande) = som utrop till någon man arg på, eller om någon i tredje person ("han är en riktig tarmsköljare"). Ett uttryck som jag inte hört någon annanstans än hemma...
"fres, fres´n" = okastrerad hankatt
"pösa" (med öppet ö-ljud som i "störa") = påse, "pösafyll" = en full påse,
"lillpösaoxen" = oxkalven (dvs här med pösa=pung)
Här har solen lite svårt att ta sig igenom mellan träden. Det är en sluttning mot norr. "He ä baklanne".
Ordgåtorna är många fler!
Men det ju är inte bara så att det finns ord som kan vara svårt att förstå innebörden av, jämfört med deras rikssvenska betydelser. Till synes identiska ord kan också låta helt olika, eller användas på ett sätt som skiljer sig från det mera vedertagna.
Uttalsskillnaderna - eller, sett ur det "ursprungliga" perspektivet uttalsförvanskningarna! - kan till exempel förekomma när det gäller egennamn.
Hur många gånger har man inte hört nyhetsuppläsare som t ex givit för dem okända byanamn felaktig betoning.
Till exempel:
"BLÅviksjön" i stället för "BlåVIKsjön", men: "BlattNIIKsele" i stället för "BLATTnicksele". Usch så hemskt!
Eller vad gäller personer:
Där jag växte upp hette det "Åtto", inte "Otto". Men däremot "Oliver" (som grönsaken alltså!), inte "Ålliver"... Och tänk om någon hade kommit hem till oss och pratat om "Ågysst" i stället för "n´ August dära Ansiaån"!
Begreppens användande och/eller uttal kan också stöka till det. Inte minst när jag växte upp och inte hunnit lära mig att människor kunde se annorlunda på saker och ting än jag gjorde. Något som till exempel upprörde mig var när en nyinflyttad folkskollärarinna i sexan berättade att vi skulle ta "tåget" till grannbyn Stensele för att se på kyrkan. "Fröken!", sa jag bestämt, och viftade energiskt med ena armen. "Jaa, vad vill du?" "Hä het int tåge, he het Rälsbussn!"
Sedan har vi ju sådant som har med rena missförstånd att göra.
När min mamma bakade "mjukbröd", dvs en mjukare variant av ljusugnsbröd, använda hon "hjortronsalt". Jag vet inte hur jag kunde anamma det uttalet utan att fundera över om salt verkligen kunde produceras av "snattren". - Men att det faktiskt kom från hjortarnas horn kan man kanske också grunna på?
Det finns även en del företeelser där mitt sätt att se på ordet än i dag inte stämmer med den vedertagna. Och då tänker jag alltså inte på alla modeord som man har svårt att ta till sig, utan betydligt mer tidlösa.
Ett sådant är "hejarklack". När började den benämningen dominera? I mitt medvetande har det alltid hetat "hejaklack", men det är många år sedan jag sett den bokstaveringen. - Och varför uttalas det exempelvis "PREsen-ning" och inte "preSENning? Svara gärna den som vet?
Så har vi då detta med alla modeord. I dagens tidning (13 april 2010) kunde man läsa att den är viktigt att "hålla transparens" i en fråga, det var att den ska vara öppen för insyn. Eller att en ishockeyspelare ska "leverera", det vill säga uppfylla sin klubbs förväntningar.
Härom dagen fick jag lära mig att jag "jinxar" när jag tar på mig en viss tröja för då vinner Skellefteå AIK sin match. Och om jag har en schabbig tapet eller lampskärm, en slentrianmässigt utformad meritförteckning eller vad som helst som kan fräschas upp, då bör jag "pimpa" till det.
Inte lätt att hänga med i alla svängarna!
Orden i alfabetisk ordning och i grupper
Här ett försök att börja lägga upp de ord som jag kommit i håg i rutan "Hemikring" efter begynnelsebokstav.
Vänsterspalten är mest adverb och adjektiv (egenskapsord), mittenspalten substantiv, dvs benämningar på föremål eller andra företeelser. Den till höger är resterande ord och uttryck (t ex verb, prepositioner, mängdbegrepp, eller olika slags utrop):
"abbarrn"
"anvara"
"(he dig borti) anörja!"
"arguler"
"avvara"
"baklanne"
"bettna"
"bi (på)"
"black"
"bannreje"
"brambära"
"bra no..."
"bussigt"
"bärnaken"
"bärr upp"
"bättsjes"
"bönn, bönnes"
"börting"
"dittna in"
"durer"
"dögålig"
"enbetting"
"eldtänne"
"eta"
"fargångströsta"
"fikuler", "fikulera"
"fin-prata"
"flåår"
"flänn"
"framkastgryn"
"fres, fres´n"
"frönt"
"fälen, skofälen" "fäles"
"fämn"
"förfalla"
"förstärkning" "förstärka sig"
"föskig" "fösken"
"före-vis"
"gadd´n"
"galting"
"garvtacktjikk"
"gatt"
"gejk"
"glöttrut"
"gnäpas"
"go-prata"
"grådut"
"grötmell, -a"
"gumödeligt"
"gålig"
"(he) göfft"
"göra sig lik om"
"göre"(hårt g-ljud), "göra ner sig" (d:o)
"gövan"
"hamlut"
"hark"
"huckra"
"humör opp"
"hundsvulk"
"hurves"
"hyller (ve)"
"härvelkörs"
"häv"
"hölod, -e"
"il-unnen"
"isbark" (även som verb)
"i-tage"
"just se pass"
"klava"
"klomrut"
"klåån!"
"knula" (som subst.)
"knöl"
"knövla, knula (som verb)
"kortest"
"kurk" "kurk å"
"kvamn, kvamn å"
"le"
"ligg å"
"liks"
"lon"
"liskes"
"leva om"
"lyttsch"
"magaperra"
"mamonsk"
"mangn"
"missgöra sig"
"missun"
"myll"
"möks"
"mörne"
"nalta"
"nog mer se pass" "ofärdig"
"ogått"
"ohöga"
"olickligt"
"omatfrisk"
"onaskeligt"
"(he) onnes"
"onössig"
"oppihalen"
"oppstillt"
"oruvlig(t)"
"pjött"
"pratasprängd"
"pulfäkt(a)"
"pävlut"
"pöll"
"pös"
"pösa,pösafyll"
"rackel-kus"
"rapplut"
"rattåt"
"revelmyra"
"ritval"
"ruschelkana"
"rust", "rust sig"
"rånen"
"rättsches"
"röna (opp)"
"schalur"
"scheka"
"sjå" eller "schå"
"sjöblöt"
"skrabbe(t)","skrabbslåttern"
"skrena"
"sköpa"
"slink"
"smeder, -re"
"snattren","snattermyra"
"snuster"
"spett"
"spöckt"
"stadun"
"starves åt"
"still"
"stommel"
"stor-åtig"
"strablask"
"stärt"
"stöling"
"stöp, stöpa"
"störut"
(hela) "surven"
"sänke"
"(he) sök"
"tagut"
"tappå"
"tjarv"
"tjenlitt"'
"tjälv"
"tjöjes"
"tjöm åt"
"tjörmut"
"tokfolen"
"tommel"
"trälj"
"tränsch"
"tvi-göra" (både som subst och verb)
"två-sköt"
"tvärest"
"tåp"
"tösa, tösa på"
"underrätt"
"(va´) uppstillt"
"ut-för"
"utlevanes"
"ut å förut"
"val´n"
"vanes"
"vann"
"vill-go"
"vischeligt"
"våll-"
"västerste/österste"
"äles"
"ändalytsjen"
"änter"
"ävles"
"övavipp"
Här jobbar jag med att hässja hö i ett "två-sköt" på hemstället, alltså en hässja med tre störar och två stänger på varje rad.
Hur stora är skillnaderna i det vardagliga talet?
"Han är så gott som döv, så det är lite svårt att locka på honom".
Ungefär så kan jag säga till en annan hundägare när "gammhunden" Chicko är med och stannar till för att lukta på dennes hund. "Du får knuffa på honom om han ser ut att bli alltför stirrig. Men annars tror jag inte att han gör din hund nånting".
Hur skulle jag säga detta om jag vore i trakten av Storuman där jag är uppväxt? Ja, troligen ungefär så här:
"Han ä´ se gött som döv, se he ä´ lite svårt å löck på han.
Du måst knuff´ ti han om han verka val lite för stirri. Men annars tro jag int´ att han gör hunn din någe".
Det är alltså mest ändelserna som blir mer avklippta. Men en del böjningar av ord är också annorlunda. "Löck" i stället för "locka" till exempel.
Oftast är jag nog inte ens medveten om jag pratar på det ena eller andra sättet. Skillnaderna är inte så stora att jag måste tänka efter för att anpassa mig efter var jag befinner mig, om jag nu vill det.
Men en och annan gång kan jag tänka på att jag faktiskt får anstränga mig en aning för att läsa ut hela orden, om det nu är det som kanske är det vanligaste. Som att "dricka" i stället för "drick", "nysa" i stället för "nys". Eller när det gäller vissa ordval. "Åka" vill gärna bli "fara" om man kommer från mina hemtrakter. Eller om jag sätter in det i en hel mening. Då kan det bli allt från "Ska vi fara nagest?" till "Ska vi åka nånstans?".
En vanlig skillnad i sättet att prata gäller detta att jag är van sedan barnsben att sätta "a´" respektive "´n" framför ett namn. "A´Elin" eller "´n Jonas", "a´ Zelda" eller "´n Chicko". Detta är så grundmurat att det ofta hänger kvar fortfarande i mitt dagliga tal utan att jag ens märker det.
Men när jag tog upp det med ett gäng ungdomar i Lycksele härom dagen, var det knappt att de förstod vad jag menade. För den generationen är det självklart att "´n Ronny" är "Ronny" och "a´ Veronika" är "Veronika", även om man kommer från "inlanne".
(tänkt och inlagt 15 oktober 2010)
"I går hadd he snöge blötsnön på pilskötta där bredave vedförråde se att grena hadd vike se åt alla hålla. Se jag gatt ta å vik opp dem så gött jag kunne. Jag tro att jag ska försök å binn ihop dem ve e rep å innan he snög nästa gång."
Uttryck som jag har svårt med/vill ändra!
Hela tiden förändras språket. Många av de ord och uttryck som samlat här ovanför används inte längre. Andra benämningar dyker upp desto mer.
Här några som jag inte tycker passar mitt sätt att uttrycka mig:
"Sociala medier"
- Vad är det sociala framsteget med att folk sitter och skriver om sådant som man normalt kan prata med varande om i levande livet, på telefon, eller kanske rent av i ett brev? Och där jag sprider ut mitt middagsätande eller vad det nu handlar om för i princip hela världen?
Jag kastar kanske sten i glashus nu, eftersom jag ibland skriver om privata saker även på den här hemsidan. Men ändå skulle jag hellre kalla det här med Facebook och Twitter för "asociala medier"...
"Tankesmedjor"
- Ett ord som också verkar så tjusigt. I mina ögon känns det mest bara lite storvulet. Som om det sitter folk hela dagarna och tänker fram så märkvärdiga saker att vi ska falla i trans bara vi hör att de har alstrats i en "smedja".
"Hejarklack"
- När jag var liten lärde mig att det hette "hejaklack", dvs ett ställe där man hejade. Var kommer r:et i från?? Googlar man har det ogräset fått ungeför dubbelt så många markeringar...
"Du fattas oss"
- Nå
, men det är väl vackert som en mening i en dödsannons? Nja, jag tycker likafullt att det låter konstrigt. I mina öron känns det fortfarande naturligare att säga eller skriva: "Vi saknar dig"!
"Kvalitetstid" -Varför påstå sig kunna dela in tid som att viss tid skulle ha mindre kvalitet, eller sakna kvalitet? Och vad menas med kvalitet i detta sammanhang? Tiden är väl f ö vad vi gör den till? Jag kan ha en meningsfull känsla i mitt till synes enformiga arbete, och jag kan bli osams med familjen på sommarstllet en aldrig så vacker sommardag.
"Mansålder" - bör väl i de flesta fall kunna ersättas med "människoålder", om vi tänker efter?
"Komfortzon" - ungefär lika fånigt som "kvalitetstid"...
"Studsa tillbaka" - modeord inom idrottsjournalistiken som börjar ge mig frossbrytningar.
Maggan tycker om att nästan alltid hålla på med ett handarbete när hon kan koppla av. Exempel på "kvalitetstid"?
Maggan tycker om att nästan alltid hålla på med ett handarbete när hon kan koppla av. Exempel på "kvalitetstid"?
|
|
|
|
|
Hej!
Prova att göra en egen hemsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS
|