Om natten



I städer så stora att det aldrig blir tyst
måste alla ändå kunna sova
I byar så små att det nästan alltid är tyst
kan några ändå ligga vakna

Det är i tystnaden du kan höra hjärtat
pumpa ditt blod
och påminna dig om döden

Torsdag, 6 april 2017

Till minnet av Pär


När biblioteket slog igen

 

 

Jag fick en bok av dig den gången

en lördag i sommarens mitt

Vädret var bra och vi träffades i stugan

Du tog dig över de sista guppen till viss förvåning

med din fina Mersa som du alltid varit

så rädd skulle ta skada

 

Boken var inslagen i svart och gult

AIK:s färger

Skellefteå AIK

och jag skämtade:

Du kunde ju ha valt rött grönt och vitt

som Modos

för att retas lite

 

M tog kort av oss

innan jag öppnade paketet

Två halvgamla män

med var sin hockeyklubb

Och ett bibliotek

av värdelöst vetande

som vi gjort till värdefullt

 

Under promenaden med hunden

efter den goda middagen

(renskavsgryta)

tyckte du att jag fortfarande var rask i benen

vältränad

Nåja, sa jag, stöppligare än förr är nog även jag

Av någon anledning trippade du

därefter ibland bakom mig

Efter vad jag närmast uppfattade som mina

egna fotspår

 

Söndagsutflykten gick till ett hamncafé

räkmackor och strömming med hemlagat mos

Därefter en sväng på kajen med kamerorna

inte alls så grundligt som förr

bara ett par knäpp

 

När du skulle åka hemåt på kvällen

hade du glömt jackan och vände om

Jag fick en impuls:

Vet du Pär

Jag har haft dåligt samvete sedan förra sommaren

Tycker jag var retlig när vi hälsade på i eran stuga

 

Nja, sa du, men vi var nog rätt lika där

höll snarast på att märka ord

Och jag minns egentligen inte om vad

Nej sa jag

Det gör inte jag heller!

Men nu blev det i alla fall sagt

nu när du råkade komma tillbaka

och tackade för

som du sa:

Vänligt bemötande under helgen

 

Så rullade du iväg med dina Mersa

försiktigt över en kantsten

Frigången var ju inte stor

Det blev det sista jag såg av dig

Och ursäkten det sista

vi pratade om

 

En vecka senare fanns du inte mer

en stroke när du satt vid datorn

tog ditt liv

Alldeles dessförinnan hade du skrivit ett sms

rättat mitt svar på din sista nöt

Höjdhopparen Lansky

från EM i Stockholm 1958

var inte läkare utan

Tandläkare

 

Vi rotade i våra respektive bibliotek

fann ett barnsligt nöje i detta

Nu är det bara mitt kvar

 

Den gemensamma kampen

mellan våra minnen är över


(31 augusti 2015)

Ishalka

Ishalka



Kasar med samfällighetens gemensamma 
sandkärra
Försöker hålla stånd mot utförsbackens blåskimrande
hotfullhet
 
Kontaktombudets uppgift småningom
fullbordad
Vaggar stelt tillbaka till soffgruppens relativa
trygghet
 
Radhuslängans unga pojkar skuttar fram likt
ekorrar 
Testar obekymrat lutningen utan broddar 
eller sand:
 
Livet ännu bara en påbörjad resa

Basvägen, 29 december 2013

Vårbruk 

 

Nyckelpigan testar synskärpan

på grobladets undersida

Bofinken sin lungvolym

i det glittrande grönverket

 

Den sista smutsgrå drivan

i skuggan på en bakgård

sänder sitt sms att det är dags nu:

Vårbruket startar än en gång

Kolonilotten fylls av ivriga pensionärer

med kaffekorg

spadar och sekatörer

 

Det har varit en hård vinter

grenverket har farit illa

Men vi ger oss inte,

vi börjar om igen

Livet är en oändlig sekund

eller en tiondel av evigheten

Bråttom 

 

En kväll ville min mamma, hon var då snart

89 år

läsa klart den bok jag just då hade

försökt skriva


Morgonen därpå

fann min bror henne i sängen djupt medvetslös

Manuskriptet låg på golvet

ingen vet hur långt hon hann

 

En gång

vill jag kanske hinna skriva

någonting klart

innan jag dör

 

 

 

Föremål


 

Från min bror som är död

fick jag en grästrimmer,

dessutom tog jag mig ett

hänglås från hans förråd

 

Från min bror som lever

men som är gammal

har jag fått en batteriladdare

som nu är trasig och utbytt

Samt i somras 35 meter

svartmålad kätting

att förankra bryggan med

 

När min mamma var död

tog jag även tillbaka en tavla

en födelsedagspresent

när hon fyllde 80

 

Av okänd anledning

finns i stugan även en liten burk

av blåfärgad plåt

från karamellbolaget Svea

Den vill jag också ha kvar


Sen tror jag inte jag behöver

så mycket mer

 

 

Hunden

 

Han är snart 16 år

men springer som vore han

tolv

Han luktar intresserat

där alla tikar har gått


Men tänderna ruttnar

synen är dålig

hörseln är slut


I dag när vi var ute i skogen

hoppade han som vanligt

över den nedfallna stora tallen

långt inne i skogen

 

Han vet inte om att

om 48 timmar

är han antingen död

eller också har veterinären

dragit ut två tänder




Välstånd

 

Falukorven blev allt sämre

hundmaten desto bättre

Så småningom

förenades de två

 

Vad bryr sig den

om fattigdomen

Som alltid kunnat slänga

det som inte behövts


 

Chefen 

 

Han kommer sist in även till detta möte

ett osvikligt sätt att visa sin betydelse

Underhuggarna harklar sig respektfullt

och delger honom de fakta

som de ansett sig kunnat vaska fram

som relevanta i chefens ögon

 

De är tränade på att tala silkesmjukt

och tror att han lyssnar

Att han lutar sig framåt

så att man inte kan se om ögonen

fortfarande är öppna

har de lärt sig att inte låtsas om

 

Innan han kom in i rummet

hade han än en gång tagit på sig kavajen

som definierade honom

som den som tänkte snabbare än alla de andra

Innan de hunnit sammanfatta situationen

är han redan på väg till nästa väntande skara

 

Denna gång en betydligt viktigare församling

en delegation för ömsesidig bekräftelse

där han visar upp sina visioner

om medbestämmande och ansvar

för att inhösta deras respektfulla applåder

innan den väntande lunchen

 

Under tiden, inne i ett av tjänsterummen


sitter en man och gråter

Han har nyss fått höra att han inte längre

har arbetsplatsens förtroende

Han får stanna kvar några dagar till

för att rensa ut bland sina papper

 

Det är samme man som i ett ögonblick av förtvivlan

dristade sig till att ställa den otänkbara frågan

om chefen verkligen hade somnat

och fick svaret

med den låga rösten fylld av väldoserad återhållenhet:

Nej jag koncentrerar mig bara

 

 



Olle i Gråbergsliden


 

 
I den högst belägna gården i byn

satt han i det otidsenligt stora köket

tittade ut över de obrukade åkrarna

föräldrarnas arv
 


Han trodde att alla iakttog

 gårdens gradvisa förfall

Även i skogen multnade träden

Vindfällena orkade han inte heller se




Medicinburkarna trängdes

mellan uttorkade pelargoner

På väggen en gulnad talong

en spelvinst på travet




På ett bord fotot
 
av en ung militär 

regementsmästare i diskus

Katten var hans sällskap

men en otrogen vän




Han hämtade alltid posten

ur den flagnande brevlådan

En dag  ett brev

Till dig Olle om du svarar inom tio dagar




Morgonsolen nådde huset

som det första i byn

Men den morgonen

såg Olle aldrig solen



Dörren stod på glänt

Erbjudandet låg kvar

under
 
kattens skål

med oanvänt vatten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

November

 

Småfåglarna väntar på solrosfrön

hundarna på att få gå ut

Jag staplar ved

vintern är snart här


Den pensionerade läkaren

urskuldar sig

för sina bara fötter

när jag lånar honom en bok


I går ett meddelande:

David från gymnasiet

han från Siksele

dog  i ett motionsspår

 

Långt från Siksele

levde han och dog

I ett spår för att

behålla hälsan

 

Vad vet vi om varandras

föda och död

och var igelkottarna

fanns denna sommar

Drömmen


Det är länge sen du dök upp nu
inte livs levande, det tror jag inte du gör
någon fler gång
Jag talar om i drömmen
de enda möten vi inte kan styra själva

Och så var du där nu i natt
jag försökte föra något slags samtal med dig
Tyckte hela tiden du gled undan
även i drömmen

Till sist frågade jag
om din far:
"Hur är det med honom", sa jag,
"han måste ju vara snart hundra nu"

Kanske fick jag fast dig ett ögonblick
hann påminna om
att våra fäder varit vänner långt innan
vi föddes
och jag räknade efter:
"Tänk att det är tjugofem år sedan
min pappa dog"

Nästa stund var jag vaken
du var borta igen

Att din pappa skulle leva ännu
stämmer ju inte
det är din mamma
och det är inte tjugofem
sedan min pappa dog
Det är trettioett
Om din pappa hade levat
hade han varit hundrafem

Jag drömde som om året
varit 2006
Det är väl det närmaste 
jag kommer dig igen
sex år för sent

varför just sex år vet jag inte
men du hade bråttom bort


(30 september 2012)