21. mar, 2013

"Inlägg på min tidslinje"

 

Jag håller reda på M:s e-post.

Nästan hälften av all inkommande post är löften om att hon redan vunnit något, eller möjligen delta i ett lotteri om någon resa, om hon bara går in på företagets hemsida så får hon se mera om detta, vilket i klartext handlar om något åtagande från hennes sida som hon inte får veta förrän hon är där.

Eller också ska hon få låna pengar. Mot så bra villkor att hon närmast utlovas att gå i förlust om hon inte gör det. Åtminstone enligt rubriken på mailen, för längre än så läser jag aldrig. Och inte hon heller, för då har jag redan tagit bort dem.

Kvar blir då ytterligare en sorts post. Information om att den ena eller den andra av hennes vänner på Facebook "har gjort ett inlägg på din tidslinje".

För mig är ett inlägg något man skriver för att delta i en debatt. Här är det nog inte riktigt tal om detta. Snarare en hälsning av något slag. Men vaddå tidslinje.tidslnije är för mig något jag ritade upp ibland när jag hade patineter och jag ville hjälpa dem att åskådliggöra hur deras liv såg ut med noteringar längs en linje. Vilket det heller inte lär vara fårgan om.

Möjligen handlar det om vid vilken tid den som skrivit sitt "inlägg" har gjort detta. Men det ser jag ju redan i raden av de mail jag nu har förtroendet att handha.

Hursomhelst. Jag flyttar även dessa dussinet mail till bunken för Borttaget.

 

Men just när jag är på väg att radera dem för gott blir jag ändå lite nyfiken, och klickar fram det jag kan se av sonen Björns inlägg. Han är ju i Oslo, hör inte av sig särskilt ofta, vad kan han ha velat?

Då går det äntligen upp ett Liljeholmens.

Han har ju grattat henne när hon fyllde år! Och när jag kollar de övriga av hela denna drös med "inlägg på tidslinjen" för i går, den 20 mars, så är det ju precis vad de också har gjort (ett par av dem kan du se på bilden hr ovanför).

Det är vänner och bekanta som på Facebook kan se vilka av deras övriga vänner och bekanta som fyller år dag för dag. Och som av den enkla anledningen har hört av sig, med det som jag lite beskäftigt ondgör mig över att det kallas för inlägg.

Faan också... Så kan det gå.

Och här sitter jag och gnäller och tjurar, och kommer knappast att få en enda liknande hälsning när jag fyller år nästa gång...

 

raderar ut även dessa mail. Kvar blir ingenting. Inte den här gången, knappast även nästa, eller nästa...