18. jul, 2013

Den här sommaren...

 

För elva år sen, dvs 2002, blev min tolv år äldre bror Håkan sjuk. Ingen förstod till en början vad han drabbats av. Han klagade över ryggont och allmän kraftlöshet och vi tolkade det ett tag som att han möjligen var deppad över att ha gått i förtida pension.

Men runt midsommar togs ett prov på cellvävnaden i en muskel. Det visade att han drabbats av den svåra och obotliga sjukdomen ALS, och därefter gick allt snabbt. Framåt hösten klarade han sig inte själv längre och jag råkade bli den som skjutsade honom från hans lägenhet i Umeå till ett boende i Sävar någon mil norrut.

Då hade jag själv nyss genomlevt min första period av egen psykisk ohälsa och nu var det jag som skulle hjälpa honom i stället som det varit för det mesta dessförinnan, dvs att han ställde upp för mig.

Håkans sista månader blev på hospicet Axlagården. Där dog han den första december.

 

Nu i vår, när jag är ungefär lika gammal som Håkan var 2002, har jag haft värk i ena axeln och det verkar ihärdigt. Två cortisonsprutor har inte hjälpt, snarare sprider det sig till andra axeln och jag börjar tro att det är första symtomen på ALS även hos mig. Vilket min doktor bestämt dementerat, men tanken smyger sig ändå på emellanåt. Och eftersom jag vet hur han led känns den förstås inte alls bra.

Nåväl. Försöker förstås leva som vanligt.

Och härom dagen sprang jag vilse i mitt sökande efter hjortron. På en obetydlig runda där jag inte kan förstå hur jag hamnade så snett att jag hamnade på ett helt främmande hygge med ett älgtorn - som nu fick bli min räddning. Dvs inte tornet i sig, utan att jag kunde ringa en jaktledare som med hjälp av numret på tornet kunde beskriva var jag hamnat och hur jag skulle hitta tillbaka till utgångspunkten. 

 

Min doktor påstår att smärtan i axelpartiet är åldersrelaterat. Kanske förmågan att gå vilse också kan vara det? Eller att jag samlar bajspåsar och snytpapper i byxfickorna så att det i dag hade samlats sju ex av förstnämnda och åtta av den senare sorten.

Kan ju vara bra att ha, förstås. Till skillnad från ALS. Eller att gå vilse och hamna i världens värsta snårskog. Men hjortron hittade jag i alla fall - på nästa tur...