3. okt, 2013

Att lägga på ett kol - eller ett brev

 

Löser, eller försöker lösa, tre korsord varje vecka. Dagens Nyheters Geijerkorsord på lördagar, nästa dag Dubbelkrysset och Söndagskrysset. Så pass svåra att de känns som lagoma utmaningar.

Men ibland tar det tid. Finns en portal för att få hjälp, www.webbkryss.nu. En del knåpare är inne där tidigt om morgnarna och ger varandra tips innan jag ens hunnit slå upp tidningen. Själv brukar jag landa där, om jag nu behöver hjälp, när alla andra verkar ha löst de här korsorden för flera dagar sen.

 

Nåväl, om och när jag har fyllt i alla rutor vill jag också skicka in dem. En hake är att de ska vara framme senast fredag, alltså måste jag skicka dem torsdag. Sista brevtömningen är kl 18, ikväll var jag klar - med lite senkommen koll på Webbkryss-forumet - kvart över sju. Borde förstås ha lagt på ett kol, så jag får ju skylla mig själv.

OK. Jag sparade in ett porto. Och hursomhelst har jag än aldrig vunnit. Men tänk om detta varit på 70-talet när jag bodde i studentrum i Umeå och brevlådan vid Mariehems Centrum tömdes klockan 22. Eller var det rent av 23? Man tassade i väg med sina olyckliga kärlesbrev, eller ett kompisbrev till J-O, eller möjligen ett hem till mamma, och ofta började allt annat vara tyst och stilla, åtminstone en vanlig vardagskväll.

Och ingen hade fortfarande en aning vad Internet och IPhones skulle ställa till med. Och att gamla kära Postverket snart skulle vara något som skulle uppfattas som mer eller mindre förlegat.