1. nov, 2013

Vedhuggningens "själ"

Första november, ledig från jobbet, några minusgrader, en bra dag att klyva ved.

En syssla som människor hållit på med sedan urminnes tid. För en del så länge att ved blivit en bristvara, nästan lika besvärande som där det inte finns rent vatten. Och desvärre sammanfaller ju dessa båda fenomen allt som oftast.

Men jag sätter upp mina klabbar på huggkubben och tar sats. Träffar för det mesta rätt, om jag bara koncentrerar mig och siktar på de allra första årsringarna i klabbarnas kärna. En stor klabb kan ta längre tid att meja ner. En vresig, snedvuxen, knotig gör kanske så envist motstånd att jag ger upp - åtminstone för tillfället.

 

Idag fick jag lite fotonoja. Det var så vackert ute. Tänkte mig att lägga upp vedhuggningen som ett eget litet bildgalleri. Som ett försök att i detalj fånga dess "själ".

Så om du vill kan du kolla resultatet, under rubriken "Konsten att klyva". Fullt av närgångna studier av träfibrer...