26. dec, 2013

I Gällivare finns inga bönder kvar

 

Vaknar tidigt, egentligen alldeles för tidigt. Tar mig i alla fall upp och kokar thé. Blåisen glänser hotfullt utanför huset och DN har hursomhelst knappast kommit än, så mellan smörgåstuggorna  läser jag det som finns till hands. Råkar bli tidningen Lands lantbruksbilaga från 22 november.

Den har följt med hem från min bror i går. Åkte hem till honom över dagen, eftersom han inte längre får köra bil kan han inte tänka sig att ta bussen hit för ett julbesök. Men att läsa en lantbruksbilaga kan också vara intressant.

 

Här kan man till exempel läsa om hur böndernas fackförbund LRF ska vända storstadstrenden, om hur slaktpriserna på grisar ska återgå till att bli rörliga i stället för fasta, om att Thomas Bodström tagit på sig att försvara minkfarmare som utsatts för mordbrand och mycket annat - för att vitsa till det - "matnyttigt".

Visste du att det till exempel bara finns runt 4 500 gårdar kvar i landet som prducerar mjölk, och att 730 av dessa skickar mer än 1 000 ton på ett år. Det blir alltså runt 3 000 kg per dag, vilket ju är lite annat än mammas tjugoliters hinkar som i bästa fall var två till antalet. 

4 500 gårdar kan låta mycket, men de finns förstås mest i södra delen av vårt avlånga land. I ett tjugotal kommuner finns inte en enda mjölkko kvar, där nämns inte så överraskande Gällivare som ett exempel, men även Fagersta, Oxelösund och Staffanstorp. Och den sistnämnda ligger ju i Skåne om jag inte minns fel.

 

Ja, sånt kan man få lära sig om man vaknar tidigt och har råkat få med sin en lantbrukstidning från sin tappre snart 80-årige bror. Som själv just nu klagar över badhytten som byborna rev ner från badplatsen på "Nyholmarnas" marker och att elljusspåret nu tycks vara på väg att gå samma väg.

Ett elljusspår som hundarna och jag gick en runda på i denna snöfattiga förjulsvinter och kunde konstatera att fyra träd blåst omkull bara över ledningarna uppe i Nyholmsberget. Men när vi kom tillbaka till gården var jag åtminstone lite konstrktiv på min enkla nivå och kärrade in lite ved från vedbonden för att stapla på verandagolvet så att "han K-E" inte ska behöva halka och streta med sin bärarkorg några veckor framöver.

Det blev han i alla fall glad över.