2. feb, 2014

Femton år sen sist

 

Kanske även längre än så. Vi bodde i samma ort under några år, spelade tennis och gjorde en längre fjällvandring, eller bara umgicks.

Så flyttade vi. Någon annan från den orten sa: Ni kommer nog tillbaka.

Nej, så blev det inte, och vi har inte heller haft kontakt med våra vänner på bra många år, annat än med ett och annat julkort.

Så bläddrade jag i fotoalbum med bilder från just fjällvandringen. Det ledde till att jag sände ett av postens vykort där man kan lägga på ett eget fotomotiv, naturligtvis blev det ett av Rune, och så fick vi - just det - julkort igen, med en undran om vi skulle gå på musikalen med Ola Salo här i Skellefteå den här helgen. För då skulle de åka hit med några av sina vänner och se den.

 

Sent om sider, bara dagen innan, ringde jag och förklarade att jodå, M skulle gå, inte jag. Men att vi kunde väl hinna ses innan de åkte hemåt igen?

Det slutade alltså med en snabb kopp kaffe i morse, innan de skulle åka hem igen. Inte hann vi med så mycket mer än en snabb genomgång av allt som hänt - om barnen, sjukdomar och allt annat.

 Men roligt var det att ses igen. Kändes inte alls uppstyltat. Kanske blir det något fler möte redan till sommaren. Och i ett e-brev till sonen i Oslo har jag nu påmint honom om värdet av att hålla kvar kontakten med åtminstone några av sina vänner från förr.

För det är ju så lätt att tappa bort dem längs vägen. Och vips har livet rusat förbi, och vägen tar slut...