11. maj, 2014

En seger som satt långt inne

I en hockeytokig stad som Skellefteå spelas det faktiskt också fotboll. Men där heter AIK numera FF och har oftast hållit till i division två på senare år.

Nu är man i alla fall i division ett, möter lite mer intressanta lag, och jag hade tänkt mig till deras match mot Nyköping i dag. Tog cykeln, hade bråttom, upptäckte inte att en fleecetröja jag tagit med på pakethållaren hade ramlat av längs vägen.

Jag vände alltså om. Hittade den inte förrän jag nästan var hemma igen. Lika bra strunta i det hela, tänkte jag, svettig efter en cykeltur som alltås blev dubbelt så lång som jag tänkt mig.

 

 Så vi åt middag i stället. I halvtid var ställningen ännu 0-0, men FF hade fått en man utvisad. Inga bra odds för ett lyckligt slut. Men hur det var tog jag bilen - och Doris - och kom dit när det gått en kvart av andra halvlek.

Fortfarande 0-0. Hemmalaget kämpar för att hålla emot. Vi ställer oss helt nära lagledarbänken, stämningen är nervös. Sonen Björns gamla kompis Linus driver upp bollen, har bara motståndare i närheten. Jag vet att han lär ha ett bra skott, och nu drar han på... rakt in i ena krysset från kanske 30, 35 meter!

Skellefteå FF håller undan, även om det är mycket nära en kvittering i slutminuterna. En glad överraskning. Doris får gå en extra sväng innan vi åker hem. Idrott i Skellefteå är inte bara hockey.