28. maj, 2014

Husvisning

En lite sval kväll, men soligt. Vi åker E 4:an norrut ett par mil, ska titta på ett hus i en by. Mest för att göra en liten utflykt.

Det är M som läst om huset på Hemnet, hon tycker att tomten verkar fin. Kanske ett boende som kunde vara både året runt och stuga. Vi välkomnas av mäklare på sedvanligt sätt, lufsar runt, jag tittar ner i en gammeldags matkällare med lucka genom köksgolvet. 

Hittar lite fel här och där, huset är delvis gammalt, delvis nytt. På vinden ett par pojkrum, i båda lägger vi märke till kvarlämnade skyltar som man viftar med när barnen tar studenten. Den ene har ett namn som jag känner igen; det kan faktiskt vara sonen till en av mina arbetskamrater från förr som jag vet bor i byn.

 

Jag hade tänkt ringa honom för att höra vem som äger huset, om det skulle råka verka så intressant att vi blir lite sugna. När jag nu börjar lägga märke till detaljer typiska för arbetskamraten är det ingen tvekan längre, det är faktiskt just hans familj som ska flytta ut.

När vi är redo att gå blir vi fördröjda, jag har råkat öppna garagedörren utan att förstå hur den stängs. Typiskt mig. Får be om hjälp av den enda kvarvarande spekulanten - mäklaren hade redan åkt, kanske till en annan visning.

Medan vi begrundar tomten och läget åker även den som stängde porten (vilket var mycket enkelt). Visningstiden slut. En ny bil nalkas - det är ägarna. "Vad i hela friden gör ni här", säger han och skrattar. "Ja säg det", svarar jag. Vi berättar lite om våra funderingar på att flytta till någonting lite mindre. Vilket även är ungefär deras skäl för att sälja.

 

Nej, det här var inte riktigt vad vi tände på. Men träffa en gammal bekant gjorde vi. Värklden är inte så stor ibland.