10. jun, 2014

En trogen vän

Jag har en trogen vän, en morgonpigg sådan, jag träffar henne varje morgon utom på söndagar då jag har en annan vän på besök.

Vår kontakt kan variera i tid, har jag inga andra åtaganden kan vi bli sittande så att jag vips inser att nu bör jag nog göra något annat. Båda dessa vänner vidgar mitt vetande och ger mig uppslag att grunna vidare på.

Men ibland blir jag besviken. Inte på vännerna som sådana, även om de för all del kan ha sina bättre och sämre dagar. Utan på de inte kommer. Men då är det inte deras eget fel, utan den som skulle hjälpa dem att komma hit. Själva har de ingen förmåga att planera och förflytta sig utan behöver ständiga ledsagare.

Problemet är när ledsagaren inte heller hittar hit. Om de nu fått för sig att jag inte ens hör till dess umgänge, eller om ledagaren inte orkat ända fram. Klart jag ringer och klagar, jodå, den ska komma. Och så trösta jag mig med ett korsord, och åker till jobbet, men när jag kommer hem har jag ändå ingen som väntar på mig - ja, mer än min glada hund förstås.

Då är det lätt att bli upprörd, och att det går ut över kamraten fast det inte är dess fel. Dagstidning, var f-n håller du hus i dag!