24. jun, 2014

Sommarledigt

Skrev en insändare till Dagens Nyheter i dag. Kom snart i retur med en följesedel att "Skriv i DN" har tagit sommarledigt till den 18 augusti.

Så då lägger jag väl in den här då. Om nu inte alla eventuella "följare" av min hemsida också tagit ledigt och gör något helt annat.

 

 

 Har vi en framtid i framtidens samhälle?

 

Grenslar cykeln och startar hemfärden. Först genom industriområdet där jag hållit till de senaste fyra timmarna. Får vinden i ryggen och trycker mig snabbt genom registret av växlar.

Efter en knapp halvtimme är jag hemma igen. Belåten med att ha träffat arbetskamrater och gjort lite nytta, sluppit grubbla på livet som i natt när jag vaknade vid tretiden och inte kunde somna om. Hade jag följt min första impuls hade jag stannat hemma den här morgonen.

 

Arbetsplatsen är ett företag som tillverkar plastdetaljer till andra företag. Uppgifterna är mestadels enkla. Men de kräver uthållighet, koncentrationsförmåga och ordningssinne. Ersättningen är låg; sämst för de ungdomar som saknar erfarenhet av arbetslivet, de kan ha så lite som 143 kronor om dagen. Men de får åtminstone en tids träning att fungera på en arbetsplats. 

Framtidsforskarna påstår att inom tjugo år är bortåt hälften av alla jobb vi gör helt automatiserade, om det nu alls finns kvar i våra trakter. Då är det hög utbildning som krävs, helst i kombination med uttalat social förmåga. Variabler som en del av de unga jag möter på min arbetsplats knappast kommer att kunna tillägna sig, i varje fall inte så de blir tillräckligt konkurrenskraftiga.

Inte heller vi som är lite kantstötta lär ha någon framtid i framtidens samhälle. Jag kommer undan med blotta förskräckelsen, jag fyllde nyss 64 och går snart i pension. Men 57-åringen med en skada i ryggen efter en trafikolycka, eller 29-åringen som sitter i rullstol, eller han som så ofta tvättar händerna och nästan aldrig säger något spontant?

 

Ibland tänker jag på att arbetslivet av idag fungerar ungefär som uppsättningen porslin i köksskåpet. Det är mest de övre tallrikarna som används. De, eller ska jag säga vi, som finns längre ner kommer aldrig fram - om det inte råkar vara en större bjudning och av så enkelt slag att finservisen inte behövs.

Och det kan gå fort att åka neråt i traven. Ett litet felsteg på sitt gamla jobb, eller en skadad nacke, eller att uppgifterna på ens tidigare arbetsplats flyttades utomlands.

Men det sägs ju att vi ska leva i nuet. Och just nu är jag glad att jag tog mig ut idag. Även om jag nu bara hade 230 kronor för min cykeltur.

 

Stefan Holmberg, Skellefteå

----

 

(skrev en insändare tidigare i år om Arbetsförmedlingen nya krav på månatlig rapporteringsplikt. Uppgiften om den framtida utvecklingen i arbetslivet är hämtad från en debattartikel i DN dagen före midsommarafton)