26. jun, 2014

En jordnära hobby

 

Doris och jag cyklar till kolonilotten för att se om gräset behöver klippas. Det vill säga, Doris tycker inte alls om gräsklipparen, men gräset har växt mindre än jag förväntat mig och putsningen är snart över.

Någonting annat har frodats desto mer. Det går knappt att urskilja vad som är ytterst spinkiga morotsplantor och vanligt simpelt ogräs. Jag hukar mig över de båda bänkar som jag satt frön på, och jag antar att Doris drar en suck där jag tjudrat henne bakom en vinbärsbuske.

 

När jag så småningom är klar, växlar jag några ord med kolonilottsgrannen som undrar om Doris är en spansk vattenhund. Själv är hon en österbottnisk invandrare som arbetar som geolog och för ett par år sen ville veta om jag fick nys om någon sommarstuga intill Varuträsket som hon passerar varje dag på väg till jobbet.

Vi utreder Doris´ härstamning och eventuella kvaliteter som svamphund, eftersom det är vad hennes lagotto-ras är framavlad till. Sedan går hon för att tvätta händerna i ett litet bäckflöde som passerar mellan lotterna, och jag fortsätter cykelturen - där jag möter en annan bekant hundägare.

 

Hundar är ett bra kontaktmedel och samtalsämne. Kolonilotter likaså. Det finns de som tycks tillbringa oerhört mycket tid där, och det bjuda på fika när det hålls städkväll om någon vecka. Framåt hösten brukar det bli surströmmingsfest, men ingenting av detta har jag ännu deltagit i, min närvaro på den egna lotten är överhuvudtagety inte alls särskilt frekvent.

Men kanske blir den mer värd om jag någon gång blir ensam och ännu har hälsan. Ogräset behöver ju alltid hållas borta.