26. jul, 2014

Långt från fanatismen - eller?

Cyklar till kolonilotten. Det är vid nio-tiden, har först varit med Doris runt "lilla slingan", även det på cykeln. Man blir lätt lite bekväm i den värme som rått den senaste veckan.

Men nu har jag lämnat henne hemma. Hon ska inte behöva svettas i solgasset. Vi var dit tillsammans i går kväll, då var det lite svalare. Jag klippte gräset, gallrade rovor, såg att även morötterna trängs med varandra. Och så har det kommit upp en del nässlor; förmodligen följde anlagen med när jag tog kompostjord i våras som kolonilottsägarna sparat ihop växtavfall till. Som alltid med de mindre kära nässlorna sticker det i fingrarna en bra stund efter att jag är klar med min utrensning.

 

På återvägen träffar jag Stig. Han bor i en näraliggande radhuslänga som jag passerar nästan dagligen. En snart 80-årig krutgubbe; brukar bland annat till helt nyligen ha traskat på snöskor till en egenhändigt hopspikad foderhäck någon kilometer in i skogen för att mata rådjuren om vintrarna.

Men nu enas vi förstås om att det är varmt "men man ska inte klaga". Och så frågar han om jag även vattnar på kolonilotten, "nej", säger jag, "det sägs att då skämmer man bara bort rötterna, de behöver inte växa sig längre neråt i myllan". "Ja just det", nickar Stig, jag tror att han ser en symbolik i detta, vi har tidigare vid något tillfälle varit inne på att även vi människor kan behöva lite motstånd för att växa.

 

Hemma igen. Passerar bänken med pionerna, som var lysande röd bara för någon vecka sedan, men som har mycket kort blomningstid och nu vissnat ner. Här och där har även gräset börjat se brunt ut i värmen och torkan.

Dags i alla fall för kaffe och Dagens Nyheter. Fastnar vid ett långt reportage om den till synes ändlösa  konflikten mellan Israel och palestinierna. En palestinsk kvinna som alltid sökt framsteg på fredlig väg är mycket bitter. Men hennes hat riktar sig främst mot Hamas, den rörelse i hennes folk som tagit över herraväldet bland de egna på Gazaremsan. Hon ser hur dess våldsdyrkan bara bidrar till död och förstörelse.

Och en bonde berättar om hur nära släktingar nyss har dödats av israeliska missilger. En av dem försökte bärga skörd av grönsaker som annars skulle stå och förstöras på fälten. Vilken skillnad mellan här och där, tänker jag, med mitt alldeles färska besök på kolnoilotten som skärande kontrast.

 

Men är det en för evigt given skillnad? I Norge har man precis höjt beredskapen mot ett hot om terrordåd någonstans i Oslo med omnejd. Skulle kunna utföras av unga män, numera med medborkarskap i norr, som deltagit i striderna i Syrien - och eventuellt ser som sin mission att  sprida samma filosofi till våra breddgrader...