23. aug, 2014

Ensam i skogen

Skjutsar frun till jobbet. Tidig lördag, klockan är inte ens sju. Åker vidare till Vitberget, Skellefteås vidsträckta naturområde helt nära centrum.

 

Här gick Doris (dvs hunden) och jag i går på jakt efter en kod längs en vandringsled. Om man går tre sådana under sommarperioden och lämnar in ett kodförsett kort kan man vinna pris.

Nu hittade vi inte koden. Även själva leden var sparsamt uppmärkt, framme vid slalombacken tog det helt stopp. OK, givetvis hade vi hittat till bilen igen, men så var det ju detta med koden? Jag löste det genom att ringa fritidskontoret och mannen som svarade förbarmade sig och gav den per telefon.

 

Däremot hittade vi blåbär. Mycket blåbär. Och därför gick vi nu ut igen längs samma stråk denna tidiga morgonstund för att samla in i ladorna (eller snarare sylt- och safthyllorna). Doris skulle ju ändå rastas. 

Vi fick ihop så mycket vi ville. (Ja, min fyrbenta vän konsumerade dem förstås där och då.) Den enda levande varelse vi noterade under tiden var en liten råtta.

Skellefteå i stort tycktes fortfarande sova. Även i radhuslängan verkade det helt tyst när vi återvände vid åtta-tiden.

Men hur mycket är det inte värt att så lättillgängligt kunna plocka fem liter bär alldeles för sig själv en tidig lördag?