7. okt, 2014

Recensentens dilemma

 

Jag har alltid läst böcker, och som ung student tänkte jag att det gick att få böcker gratis genom att erbjuda sig att skriva om dem. På tidningen mötte jag en rödnäst och, som jag uppfattade det, tämligen desillusionerad äldre kulturredaktör. Han gjorde en gest mot en hylla proppfull med överblivna böcker som skickats från förlag och enskilda författare i hopp om att få uppmärksamhet i spalterna (och givetvis helst positiv sådan).

Ok, jag tog gärna med mig några titlar, och skrev om en del av dem. Det var inte så noga om det inte blev något, ingen annan skulle ändå ta på sig dem menade han. De jag skrev om var de jag tyckte bäst om och jag var nöjd att få en slant för detta ganska nöjsamma besvär.

 

Nu är jag en åldrande man som går i pension nästa år. Jag har läst och även skrivit om många böcker sedan dess. Numera prickar jag för de jag vill ha i de återkommande bokkatalogerna och behöver alltså inte rota i det som blir över. Men ibland lockas jag pricka för fler än jag mäktar att läsa. Kanske har jag även blivit mer kritisk med åren. Och fastän bokläsandet i stort påstås minska, är det mycket som ges ut, om inte annat av författarna själva, eller på små förlag där de får bekosta utgivningen. Jag gjorde själv två sådana försök 2003 och 2005.

Den första boken sålde slut, hade kanske kunnat låta trycka upp fler än de 750 som det nu blev. Den andra höjde jag och min förläggare ribban till en upplaga på 1 000. Nu gick det sämre, fortfarande har jag runt 400 böcker liggande  på vinden till sommarstugan. Snyggt paketerade i buntar om åtta, med snören runtom, från ett tryckeri i Ryssland. Jag nänns inte slänga dem, vill någon som läser detta ha ett ex mot portokostnad går det bra. (Har nämnt både den boken och min första på den hemsidesflik som heter just Böcker)

 

Men som recensent funderar jag också vad jag ska göra med de böcker jag inte orkar ta mig igenom. Kanske kan jag höra med min nuvarande kulturredaktör om hon har något piggt förslag. För hon är ung och har förhoppningsvis inte tappat gnistan som den rödnäste mannen med sina proppfulla hyllor på 70-talet.