29. nov, 2014

Med pannlampan på huvudet

M har en före detta arbetskamrat, som brukar köpa hemstickat till sina barnbarn och andra barnbarn. I morse hämtade hon några par vantar och de kom att prata om hundar. Rosemarie som kvinnan heter, har en hund som hon ofta rastar i Vitbergsterrängen och en dag under hösten bar det sig inte bättre än att vovven bröt ena benet på en sådan tur.

Under samtalet kom hon också att nämna att hon även bär pannlampa om så krävs på deras promenader. M tyckte att det var en bra idé, det händer ju att även jag gör mina turer med Doris när det är mörkt och hittills har jag bara haft en liten ficklampa till hjälp.

Men jag vet ju att jag äger både en äldre och en mer modern pannlampa, tror jag fick den nyare i julklapp för några år sedan av Björn. Men det har legat så gott som oanvänd. Så i kväll åkte den fram. Gjorde sin tjänst på ett utmärkt sätt med sina skarpa små kristaller, LED-lampor kallas de väl.

 

Varför har jag inte brytt mig om att använda den tidigare? Förra vintern stapplade jag ju till exempel fram i ishalkan uppe i skogen och vred till ena knät på ett olycklgit sätt när jag rutschade omkull. Helt onödigt. Tekniska prylar bryr jag mig i stort inte särskilt mycket om, men man behöver ju inte vara dumtjurig.

Men OK. Nu ska jag använda den fler gånger. Tur att det finns någon som är klokare än jag som kan påminna om ett och anant.