29. maj, 2015

Nybliven pensionär

 

Gjorde mitt sista arbetspass idag. Hade tagit med mig en god kaka, som M bakat med den äran. Pratade kanske lite mer än vanligt medan vi packade bollar. Som att jag ville ha sagt något innan det var för sent.

Ändå kunde jag förstås lagt till ytterligare något.

Som att det var roligt att bli bekant med dig, och dig, och dig. Som att jobbet var väl inte varit så märkvärdigt i sig, men ändå något att hålla sig fast i så inte tankarna skenat iväg. Som att jag de två och ett halvt sista åren av mitt arbetsliv på nytt fått känna mig behövd i något annat sammanhang än att gå hemma. Oavsett att det nu verkligen inte gav så stort utbyte i plånboken.

 

Nu betraktas jag i officiella papper alltså som pensionär. Arbetsförmedling och försäkringskassa, de behöver inte bry sig längre. Min sista kontakt med Af blev för övrigt ett brev där de påpekat att jag inte sänt in den så kallade aktivitetsrapporten för april. Jag fick ett utrymme på ett papper att förklara mig. Mitt svar blev naturligt nog något sarkastiskt. "Kära handläggare, ni behöver inte avsätta tid till min ringa person längre". Eller hur jag nu skrev. Och så tipsade jag dem om att förbättra sina rutiner så att inte alla andra blivande pensionärer behöver besväras de avslutande månaderna av sitt arbetsliv.

 

För övrigt: Att bli pensionär är inte en identitet; det är ett tillstånd. Jag tillåter mig att fortsätta definiera mig som vad f-n som helst. Fast det har jag inte behövt skriva till någon än.