6. jun, 2015

Hur klarar jag mig utan app? Och vad är en bloggstjärna?

 

Läser i lokaltidningens helgbilaga från i går. Det är ju nationaldag och den vanliga Norran kommer inte ut, eller DN där man får hålla till godo med e-versionen.

I mitt husorgan finns den vanliga mixen av sånt som mest ska underhålla eller ge impulser till någon form av konsumtion.

Som en artikel om en kvinna som lever på att rita, och färglägger blommiga tapeter och klänningar och diverse annat med hjälp av datorn. Om en kroppsbyggare som tränar varenda dag och som nämner en så kallad  bloggstjärna i samma bransch. Samt ett par sedvanliga tips om appar på sidan med reseskildringar. Den här gången om hur man kan spåra upp sitt försvunna bagage eller rekonstruera var en restaurang låg i typ Barcelona om man vill berätta om den för någon bekant. 

 

Och jag konstaterar än en gång att jag hänger med allt sämre. Jag använder inte några finesser på datorn, och jag vet inte namnet på en endaste bloggstjärna mer än Underbara Clara (men det beror på att M och hennes mamma var studiekamrater och att vi därför unmgicks lite familjevis en gång i tiden). Och jag använder inte en enda app eftersom jag bara har en gammeldags mobiltelefon.

När det gäller att hantera datorn för jag visserligen över bilder jag tagit. Tidigare gick det beskära dem (åtminstone lite grann), justera exponering eller räta upp det som blivit lite snett. Sen kom den datorkunnige sonen och skulle uppradera hela datorn. Försökte invända att jag var nöjd med det jag hade, men han körde över mig i alla fall och sa att allt skulle bli mycket bättre.

Nu kan jag inte göra något åt mina bilder längre, om jag inte försöker ladda hem något särskilt program för detta, och först nu har jag börjat förstå att en del e-post inte har hittat fram till min nya mailadress alltsedan ingreppet. (Hade visserligen fått till en automatisk överföring från min gamla men den gällde tydligen bara den första månaden).

 

Nå, livet går ju vidare i alla fall. Det finns större problem. Men rent allmänt undrar jag ibland vad datorsamhället gjort med oss. En del kan ju häva ur sig vilka otidigheter som helst på nätet i anonymitetens skydd. Eller givetvis än värre saker som att lura småflickor, beställa hem knark eller recept på bomber osv. Och hur många är det som inte ens tror sig slå av mobilen på nätterna eller i duschen?

Inför sådana funderingar kan det - nästan - kännas välgörande att härbärgera sin 80-åriga bror i huset. Han har inte ens en mobil. Och dator kommer han heller aldrig att använda medan han lever. Däremot vet jag knappt någon som läser tidningarna så noggrant som han. Eller nyhetssändningarna på tv. Men på toan har han tyvärr andra problem.