22. jun, 2015
Glädjen att fixa något
Sviterna efter tennisen sitter kvar. Lock för öronen, ont i svanskotan är väl de tydligaste.
Men lite grann tar jag mig för. Som när raktrimmern inte ville på förmiddagen. Tog i sär den, blåste ur gammal skäggstubb, fick försöka flera gånger innan jag fick ihop den igen, ingen förändring. Nytt försök, och ytterligare ett par. L kom hem för att äta lunch, undrade vad jag höll på med.
Och så plötsligt går den i gång! Om än med att den går på nollan och slår av på ettan. Den fungerar. "Du tror mig inte", sa jag till henne, "men det här var bland det roligaste på länge!"
Senaste kommentaren