28. apr, 2012

17 år bodde vi i byn

Uppe tidigt i natt, runt två närmare bestämt. tidningsbilen lyktor börjar precis samtidigt att spela längs infarten mellan längorna. Hämtar tidningen. Kollar om jag har någon recension i helgbilagan, jo, en. Kollar igenom denna, hur den tar sig ut i tryck.

Börjar därefter bakifrån med den övriga tidningen. Passerar dödsrunorna, stannar till vid några. Jo, jag skrev ju det härom dagen, sådant intresserar mig mer nu än förr.

Så kommer jag till nästa uppslag, ett helt sådant med bara dödsannonser. Och där faller ögonen på namnet av en av våra närmaste grannar i byn där vi bodde åren 1984 till 2001. Sjutton år av våra liv!

Grannen, ett år äldre än mig, har "avlidit hastigt". Vilket troligen betyder att hans hjärta stannat.

 Det tar flera timmar innan jag kan somna om. Ligger och tänker på episoder som jag minns honom från. Inte var det så att vi umgicks, men vi hade ju en del att göra med varandra. Oftast kring något praktiskt. Han hjälpte mig när jag behövde hjälp med något elektriskt problem. 

Någon motsvarande kunskap hade jag inte att återgälda med. På sin höjd "hantlanga" när det skulle bytas filtersand i områdets gemensamma brunnsanläggning, som han var den som alla litade på när den strejkade.

 Senare på dagen tar jag mig samman och ringer till någon som vet. Jodå, det var hjärtat, och det gick fort. Och nu behöver brunnsanläggningen totalrenoveras och frågan är om några andra har hunnit lära sig tillräckligt mycket. Ett tomrum blev det. Och en välkänd röst mindre.