8. jul, 2015

Sorgen att inte hänga med

Försiktigt slår jag mig ner för att skriva dessa rader. 

Försiktigt, därför att jag fortfarande har ont i svanskotan efter fallet på tennisbanan. Och än hör jag lite konstigt. Som lock för öronen och att det ekar lite när jag pratar själv. Eller när det knastrar i halsen.

Men egentligen är det nog den psykiska baksmällan efter fiaskot på tennisbanan som svider mest. För jag har ju faktiskt spelat en hel del tennis i mina dar. om än inte på någon hög nivå. Men ett och annat bra slag fick jag väl till ibland. Roligt hade jag åtminstone.

Men så är det tio år sen sist, kanske ännu mer, och jag inbillar mig att jag ska kunna springa som förr, och till och med baklänges, med uppmärksamheten på en boll i hög fart. 

 Nej. Gubben har börjat bli gammal. Bara att leta fram en bild från när det var andra tider...

(Foto: Lindesberg, tidigt 80-tal, mot vännen Janne, tyvärr död i cancer sedan tolv år tillbaka. Finns i galleriet under "Bilder från förr")