26. okt, 2015

Nostalgi

 

Min vän i USA, Peter, skickade härom veckan ett mail med en hänvisning till webbsidan storumansajten.se.

Där hade han hittat några mer än 40 år gamla bilder från en spelkväll med bordtennis i mina hemtrakter. Jag fanns själv på plats med racket i hand, dock var fotot taget snett bakifrån. Men jag kunde hjälpa till att identifiera både mig själv samt några av de övriga på bilden som ännu ej blivit namngivna.

Jag hade inte kollat storumansajten.se på flera år. Ett bild- och textarkiv helt ideellt upplagt av en något äldre Storuman-bo. En verklig källa för nostalgitrippar för oss som växt upp och levt våra ungdomsår i de trakterna.

I dag gick jag in där igen, ville kolla om mina namnuppgifter lagts in. Jodå, bilderna var uppdaterade. Och så strövade jag omkring en lite vidare sväng och kom till några foton på den sista realskoleklassen som tog examen i början av 70-talet. Och där fanns M, hon som blev min livskamrat för mer än 35 år sedan!

Livet känns så kort, tiden går så snabbt, allting är så skört. Vart ödet för oss ligger ofta höljt i dunkel. Vem kunde där och då ana att det skulle bli vi två som skulle hålla samman nu när jag gått i pension och hon försöker kämpa vidare i sitt yrke ännu några år? Inte jag i alla fall, knappast heller hon. Antagligen inte någon annan heller.

Jag lät göra några namnkompletteringar även till klassfotona. Och Storuman-sajten lär få fler besök. Trådarna bakåt känns på något sätt viktiga att behålla. Kanske mycket mer nu än när livet hunnit så mycket mindre långt och målsnöret föreföll så mycket mer avlägset.