9. nov, 2015

Bra bok. Oroande besked.

 

Måndag morgon, vaknar tidigt. Läste ut en kommande bok med titeln "Guldkorn - medmänniskor i skelleftebygden" i går kväll. Märker nu att jag funderar på hur skriva min recension i lokaltidningen Norran. Får ingen ro förrän jag stigit upp, fikat, varit ute med hunden - och skrivit. Det är en bra bok, och jag hoppas det blev en läsvärd recension.

 

Ett par timmar går. då ringer hemsjukvården i Storuman, hemkommunen från förr där min 81-årige bror K-E bor.

Han ringde själv till mig i går eftermiddag, hade då varit inlagd några dagar. Kommit hem och var dyster. Ville nog helst vi skulle erbjuda honom komma hit. Jag vidhöll att han först måste gå med på att söka till serviceboende. Samma envetna diskussion som vi haft så många gånger tidigare, inte minst när han var hos oss fyra veckor i våras.

Nu hade de kommit för att lägga om ett sår, men han öppnade inte, sköterskan såg genom fönstret honom ligga vid spisen. Han reagerade på knackningarna, men orkade inte ta sig upp för att öppna. Bårbil tillkallades, färd till Lycksele lasarett, visade sig ha en kroppstemp på anmärkningsvärda 27,5 grader!

Nu kvar på intensiven för långsam "upptining". När han återhämtat sig, förhoppningsvis, måste jag försöka vara med på ett vårdmöte om vad som ska hända härnäst. Han kan inte bo hos oss, men han kan uppenbarligen inte vara ensam hemma i huset när det blir vinter. Föörmår han inte hålla värme i huset måste någon annan lösning till.

 

Dagen går mot sitt slut. Energin från i morse borta. Men vi haråtminstone normal värme inomhus.