3. jun, 2012

Wallenberg igen

Fortsätter att läsa om de alltmer dramatiska månaderna 1944 i Budapest när Raoul Wallenberg och hans upp till 300 medhjälpare tappert försökte rädda så många judar som möjligt undan transporten till Auschwitz.

I Wallenbergs fall slutade ju det hela med att han togs till fånga och fördes till f'ängelse där han senare tros ha avrättats. Men ironiskt nog inte av nazisterna eller deras medlöpare, de ungerska pilkorsarna, utan av de ryssar som han så optimistiskt trodde skulle hjälpa honom när de nådde fram till staden. 

 

65 år senare var M och jag på en veckolång resa i samma stad. Vi badade i Gellertbadet och traskade uppför backarna i berget med samma namn, där låg  flera av de platser som omnäns många gånger i boken (syns på det lite suddiga fotot, hade råkat för flottfläckar på linsen).

Besöket i det kvarter där Judiska synagogan med plats för 3 000 personer, och minnesmärkena utanför den är ett annat minne från den resan. Det var även där intill som den s k centralghettot fanns insprängt, där tiotusentals judar tvingades tränga ihop sig under allt mer barbariska förhållanden.

Budapest är en vacker storstad, väl värd ett besök. Men i dag har högervindarna åter börjat blåsa snålt. Precis som här hemma idag. Fast då syftar jag nog kanske hellre på det materiella oväder som rasat sedan i går kväll...