9. jul, 2012

En fin morgon

Vi nickar och hejar åt varandra när hundarna och jag går förbi, på väg hemåt efter den vanliga morgonrundan i skogen. Grannen Stig står och målar utanför sin entré. Som att han tycker att något mer borde sägas, hör jag ett par meter senare: "En fin morgon", "Ja, det är det", svarar jag och går vidare.

Och det är det. 

Men just när vi passerade sysselsattes hjärnan av så mycket annat. Ska jag ringa och höra om min tandläkare är på plats, jag känner ju av visdomstanden sedna i går kväll, den som vi pratat om att kanske ta bort.

Och när ska jag åka upp till brorsan? Eller ska jag sätta på takräcket för att enklast transportera de tre bräder som behöver köpas till att få den lilla utbyggnaden av altanen klar i dag?

Och så dyker den där notisen om den berusade mannen på en gata i Luleå upp igen, den jag läste vid morgonfikat. Hur hans hund gick till anfall mot folk som passerade så att polisen såg sig tvungen att skjuta den.

Stackars hund! Och stackars människa som inte klarade av att ta hand om sin hund.

Men en fin morgon är det. Verkligen. Jag tar några foton av blommorna utanför husväggen när jag kommer tillbaka.