25. aug, 2012

"Och så ska vi gå ut på kyrkogården"...

... säger begravningsentreprenören Karl-Åke med sin sonora stämma när ceremonin inne i gravkapellet lider mot sitt slut och allt som återstår är detta ta med att gå fram till kistan och kägga ner den närmast obligatoriska handrosen.

Först fattar jag inte riktigt innebörden, det är som att mannen som en gång i tiden lagade min allra första bil men sedan bytte yrke har utlyst något slags smärre utflykt för att "mingla" och värma oss lite i solen.

Sedan ställer sig sex nära släktingar runt kistan. Först då inser jag att det ska bli gravsättning. Tror att jag bara varit med om detta en gång tidigare och det var när min farmor begravdes. Det är alltså 52 år sedan och minnesbilderna är mycket vaga! Dessutom kan det ha varit på vintern. Men nu är himlen blå och björkarna börjar skifta i gult.

Och vill du läsa mer om hur det blev när vi gick ut och lite andra tankar om detta med hur livet närmar sig sitt slut. Så fortsätter jag i så fall under rubriken "Tänkt och skrivet".

Men fotot till den här lilla texten, då? Tja. Jag hade ju inte kameran med mig in till gravkapellet, och inte kom jag mig för att hämta den i bilen i stället. Så då får det vä'l bli en tidlös naturbild vid havet i stället...