2. sep, 2012

September, lätt att bli lite vemodig...

Jsg har en depressiv ådra som gör att jag lätt "går ner mig" i sådant som inte går att göra något åt. Inte minst tidens gång.


Som när det hinner singla ner det ena lövet efter det andra på gräsmattan i stugan medan jag klipper den, eller att regnvattnet hopar sig i en båt som legat oanvänd sedan vackervädret för två veckor sedan.

Egentligen vet jag att man skulle kunna dra upp den redan nu, ingen kommer att fara ut med den något mer i höst. Men som något slags fånig gest får den ändå ligga i vattenbrynet några veckor till.

Jag kan även fastna i annat som aldrig kommer att hända igen. Såndant som inte barta är en fråga om årstider utan om livets hela gång.

Såg en bilannons där priset på en ny Volvo närmar sig 300 000 kronor. Då gick tankarna till den enda gång vi köpt en fabriksny bil, det var en SAAB 99 för 69 000, året var 1994 och försäljaren hette Fred Pettersson i Lycksele, en bekant till min sedan tio år avlidne bror. Vi betalade den kontant och plasten satt förstås kvar runt sätena.


Det är alltså 28 år sedan. Samma tid räknat framåt och jag är 90 - om jag mot förmodan lever. Sådana "räknemanövrar" dyker då och då upp i huvudet, egentligen alldeles för ofta.Jag mår inte bra av dem.

Och någon helt fabriksny bil kommer jag aldrig att köpa mer; skulle för övrigt inte ha råd ens om jag ville. Så länge vår nuvarande Volvo går någorlunda obehindrat blir det den som får hänga med. Med ungefär samma ålderskrämpor som mitt eget liv efterhand blir behäftat med.

Men, för att vara mer positiv; så kan du gå till min flik "Sport från Basvägen" och en betraktelse som jag också totat ihop nu på morgonen...