11. sep, 2012

Eget saftkok, kan det löna sig?

M var ledig i går, så vi åkte till stugan för lite höstpyssel. Drog upp båten och plockade svarta vinbär.

Själv har jag bara gjort en enda kort båttur i sommar. Jag prövade att fiska på "Karl-Olofs grundet", när jag inte fick något napp fortsatte jag bort till byns badplats för att vinka till Arvids lilla familj som sökt sig dit. Och så tillbaka.


Vinbären brukar vi oftast ta hand om. Känns lite knepigt att bara låta dem ruttna bort. Och de finns ju där utan att ha kostat oss ett dugg. Göra saft är inte heller så dyrt. Men det tar sin tid, och det är lite slabbigt. Grytor och flaskor ska diskas,

silduken börjar falla sönder och behöver nog bytas ut. Och så är förstås frågan om vi lyckats med buteljeringen så den inte möglar, och om den smakar så pass bra att den blir uppdrucken?

Med dessa frågetecken är vinbärssaften nu upptappad. Receptboken har fått sina skvitterfläckar genom åren. På rikstidningens kultursida debatteras om "Underbara Clara"  - vars mamma var M:s studiekamrat - med sin blogg bidrar till att konservera den gamla hemmafrurollen.

Den här texten lär väl knappast bidra till att öka den diskussionen. Men nog är det rätt trevligt att ändå ha några liter hemmagjord saft.