25. nov, 2012

Släktband

Det är lördag, alltså i går. Jag är på väg till Kroksjöby norr om Umeå, vägen går via Burträsk och Botsmark. Jag slår på radions P 1 och får in programmet "Släktband", denna vecka om forskning kring hur funktionshandikappade behandlades förr och på vad sätt man kan hitta uppgifter om dem i husförhörslängder och släktregister.

Jag är lite sent ute och får närmast tvärnita vid infarten till byn. Där står ju sorgklädda människor utanför ett rött hus med skylten "Rikets sal". Jehovas vittnen har en församling i denna lilla by, och här ska hållas en minnesakt efter min faster Betty.

Därefter ska de som vill  åka vidare till Tavelsjö gravkapell för att samlas vid kistan. Slutligen tillbaka för smörgåstårta med kaffe i Kroksjös gamla skola, numera renoverade till byagård.

 

Faster Betty var född 1914. En pigg och kvicktänkt kvinna långt in slutet. Min kusin Anita (på bilden) berättar om hur hon forskat om den familj som Betty kom ifrån, och ger några minnesbilder från så sent som i höstas. Betty hade exempelvis uppfattat att hon skulle få en behandling efter sommaren, men som inte hann bli av. "Men", som Betty konstaterade med glimten i ögat, "det är väl för att vi int ha haft nån sommar i år!" 

Under "Tänkt och skrivet" har jag berättat om farbror Evert, som dog i somras, även han i hög ålder. Nu finns ingen fler av min pappas syskonskara längre i livet. Kanske skriver jag senare lite mer om dem under samma flik.

Vi kusiner, sammanlagt kanske ett 30-tal, är nu högst upp i ålderspyramiden. Kanske är det därför jag åkte till begravningen. Sent om sider behövde jag få mer kontakt med släktingar som jag tidigare kanske aldrig träffat. Släktbanden har gjort sig påminda.