27. dec, 2012

Plus till Hanna

Kör iväg till stugan för att kolla snöläget. Slår på radion, ettan börjar precis sända en vintervariant av "Sommar"-programmen. Men det är Hanna Hellqvist som ska prata, och som jag nämnt tidigare här på bloggen är jag ingen av hennes supportrar. Så jag slår av radion.

Framme vid stugan är det givetvis bara att börja skotta. Stora sjok som väntar på att färflyttas från tak och altangolv, samt förstås för att alls ta sig fram från vägen. En dryg timme senare får det räcka för denna gång.

Med lite ont i ryggen lägger jag in min julklappsskyffel bakom sätet och startar bilen. Rutinmässigt på med ettan igen. Hanna Hellqvist pratar fortfarande, men nu låter jag henne hållas så pass att jag hinner höra vad det handlar om. Det visar sig vara ett program om hur hennes pappa tog livet av sig, och det är riktigt bra, tänkvärt och gripande. Innan jag är tillbaka i staden är det nästan slut. Så jag sitter kvar utanför garaget och lyssnar även till det allra sista.

Där fick jag allt rucka på en av mina åsikter. Men varför ska män´skan sjåpa sig som hon gör i andra sammanhang?