Resfeber heter det. Tillståndet i väntan på en avresa. Något slags overklighet, att veta att när jag duschar nästa gång befinner jag mig på andra sidan jordklotet (eller näst intill). Och så den lite molande oron. Kan något gå snett, kommer jag att glömma
något, hur ska det gå för dem här hemma.
Ett uppbrott från en invand tillvaro, om än bara för en begränsad tid. Som kontrast lägger jag in en desto mer stillastående bild. En vinterdag längs vägen till stugan.