6. mar, 2013

"Vi är inga eldsjälar, vi bor i en lagård"

 

Denna märkliga fras skulle kunna vara början på en dikt. Jag hade den i huvudet när jag vaknade i morse. Men jag vet inte varför. Som nästan alltid när det man drömmer dunstar bort och snart sitter man där med sin tekopp och läser om Skellefteå AIK:s chanser inför slutspelet eller något annat jätteviktigt som hänt ute i världen.

Men kanske kom frasen från en dröm som handlade om något i min barndom.

Vi bodde inte i lagården, men vi hade en sådan, och min mamma tillbringade många timmar där. Mjölkade kor, övervakade när kossorna kalvade, gav djuren mat (innan hon blev riktigt gammal hade hon hanterat så mycket hö att hon fick något slags astma av allt dammet).

Och min pappa skötte om att mocka ut och se till att djuren fick nytt strö, som han harvat sönder från torv som han hackat upp ur djurfrysta myrar om vintern och kört hem till gården med vår häst och en skrinda.

Inte var de några eldsjälar. Men de slet för sin försörjning. Vackert så.