17. feb, 2012

Tunga moln - och "Memory full"

 

                                                          4

 

Jag hade alltså problem med kameran. Jag visste inte varför det nyinköpta minneskortet visade ”Memory full”. Jag gick på måfå in hos en handlare som framförallt tycktes reparera mobiltelefoner men troligen även det mesta annat i elektronikväg. Kunderna tycktes i vart fall komma och gå. Han tittade på kortet en sekund, sedan sa han tvärsäkert; ”Du har köpt fel kort, det där ska du inte alls ha. Det passar inte din kamera, det är för starkt.” Det var på 8 GB, nu plockade han fram ett på 4 GB, ”men av bättre kvalitet, du kommer att se skillnaden”.

 

Det gjorde jag också, motiven såg oerhört skarpa ut i sökaren. Vi drog iväg på den röda bussrundturen genom staden, givetvis med ett stopp där gatorna vid foten av Table Mountain inte nådde längre upp. Molnen hängde tunga över berget, kabinbanan tycktes försvinna lodrätt upp i himlen någonstans där bakom. ”Självklart ska du åka”, tyckte M som varit upp till den alldeles släta toppen på resan för tre år sen, ”men inte just i dag, det är för dålig sikt där uppe”.

Så då kunde jag nöja mig med att gå in i stationsbyggnaden där ett gäng skrattande kineser precis höll på att ta plats för nästa avgång. Jag intalade mig att jag bara var där för att kolla läget inför nästa dag, i själva verket kände jag mig på nytt som elva år när alla jämnåriga kompisar alltid klättrade högre upp i skidbacken hemma i byn. Det mulna vädret bara en tillfällig respit.

Nå, vi fortsatte med nästa buss, och fick höra allt som var värt att veta och detta med alla möjliga språkalternativ i hörlurar, inte minst då svenska. Som varför ett stort gräsbeväxt område mitt inne i Kapstaden, "District 6" fortfarande står återbebyggt efter kravaller under apartheid, eller, något mindre intressant, var alla jetsetare håller till under de välbärgade sydafrikanernas högsäsong.

 

 

Givetvis tog jag även något kort här och där. Den typiske turisten i aktion. Men efter elva, eller möjligen tolv exponeringar: ”Memory full”. På nytt! Vad göra nu? Jag gick tillbaka till telefonreparatören. Nu behöll han kameran över natten. Och fotot till detta avsnitt då? Ja, inte togs det just den här dagen... Utan från en de andra, soliga, varma kvällarna i Waterfront medan kameran faktiskt fungerade och vi satt med var sin glass och lyssnade på musik och allt var så somrigt man kan önska sig.