19. feb, 2012

Hos tysken uppe bland bergen

                                                          8

 

Vinodlingarnas landskap är grönt och böljande, att äta på en fin liten resataurang i anslutning till en vingård är inte alls så dumt. Men eftersom vinprovning inte är min specialitet, smaklökarna är alldeles för tröga och förmågan att verbalisera smakerna tämligen outvecklad, känner jag ändå en viss upprymdhet när det nu bär i väg genom det första större bergspasset i riktning mot de mera karga vidderna mot öster.

 

Fram på eftermiddagen kommer vi till dagens planerade slutmål, staden Montague, som M och hennes väninnor nådde även för tre år sedan om än från ett annat håll. Där ska det finnas en garnaffär och därtill hålls marknad varje lördag vilket passar oss perfekt efter det nu lider mot fredag kväll. Turistbyrån bemannas av en kvinna med en söt liten hund. Hon anvisar oss till Olivas Guesthouse, där innehavaren visar sig vara en glad och språksam man av tysk härkomst och sim kan servera kroatisk mat till den som vill ha.

Rummet, som finns i en mindre byggnad vid en innergård med ett virrvarr av elledningar och lyktor uppspända mellanm träden, är det klart enklaste hitills under resan. Men värden vill oss väl och lagar en rejäl frukost när morgonen kommer, så det faktum att jag hann slå ihjäl en kackarlacka innan det var sovdags är väl inte så mycket att bry sig om. Dessutom ger han oss utförliga tips om lämpligaste vägval för nästa etapp, vilken han menar att vi bör avsluta i ett mycket fint boende i nörheten av kuststaden Moosel Bay.

 

Montague är trevligt och lagom stort, men det blir inget nytillskott av garn, kvinnan i den butiken har minskat sortimentet och säljer nu mest bara möbler. Och på marknaden köper vi inte just någonting heller, mer än några friterade små knyten med obestämd fyllning som tänkbart tilltugg vid nästa kaffestopp. 

Men åk gärna till Montague någon gång även du, låt dig inte skrämmas av kackerlackan, prata i stället med Oliva om hur han en gång hamnade i denna stad och fråga hur det kommer sig att han kan serverta kroatisk mat och allt annat som kan vara intressant att prata om för honom med en långväga turist från högan nord.

Men obs! Det ser inte ut hos honom som på bilden, den är tagen i vindistrikten som nämns i början av den här texten. Varför kommer att framgå så småningom...