22. feb, 2012

Sex gånger Plettenberg - Knysna

 

                                                                12

 

Det tjänar inget till att fundera på ögat hela tiden, vi hittar på sånt vi ändå skulle ha gjort. Åker t ex till Tenikwa, en park för utrotningshotade kattdjur, träffar en leopard och två geparder på mycket nära håll.

På tillbakavägen gör vi ett försök att köra i riktning mot ett bergspass som skulle kunna vara intressant att ta sig igenom. Men efter någon mil är vägen inte asfalterad längre, och då är den verkligen dålig, sämre än den sämsta svenska grusväg med elakt grova och vassa stenar. I stället hamnar vi för tredje dagen i rad i Knysna, M luktar sig till en garnaffär, under tiden lånar jag en toa i närmsta offentliga byggnad, en äldre sådan som råkar vara stadens bibliotek. Där sitter ungdomar i skoluniform med sina böcker. Jag kan bara se enda dator därinne.

Egentligen är jag ju måttligt road i att gå i affärer, men ibland bjuder även detta på sina  trevliga ögonblick. Ett sådant är när jag väntar utanför ett mäklarkontor där jag ser fotboll på en tv. En kostymklädd man kommer ut från kontoret, jag frågar om det är ok att jag står där. "Javisst", säger han, vi börjar prata och han frågar varifrån jag kommer. "Där måste väl husen vara väldigt bra isolerade mot kylan, konstaterar han, och vem skulle reflektera över just detta om inte någon som köper och säljer hus?

 

Nästa dag åker vi vidare från Plettenberg. Vi tar farväl av värdfolket och "Macken", den trevliga lilla hunden som hunnit bli vår återkommande gäst. Vi bestämmer oss för att jag inte utnyttjar återbesöket hos läkaren, vad kan han göra åt ögat, och det har ju inte blivit värre. För sjätte gången passerar vi Knysna och kör vidare österut. Vädret har varit ostadigt några dagar, nu blir det än värre, vindrutetorkarna har schå att hinna hålla sikten uppe. Men vi förstår att regnet är välkommet. I Plettenberg såg vi flera anslag om vikten att inte slösa på vattnet.

Regnet upphör, M hinner upptäcka några zebror mitt inne i en flock kossor. Nattlogit blir i staden Swellendam. Hos en familj där mannen egentligen har strutsuppfödning som sitt yrke, "såg ni några öängs vägen innan ni kom hit var det mina". Han berättar att han äger 2 000 långhalsade exemplar. Men brodern är värre, han har 30 000 och är världens störste farmare i sitt slag! Sen kvällsmiddag hos "Powells House". Den mycket korrekte och servicesinnade innehavaren är skotte, den andre för dagen. "Macken" var ju den förste...