Robben Island

I varje fängelsecll fanns ett foto på den som suttit där och mellan vilka år.

En del hade suttit där kanske tjugo år, andra kortare tid.

I cellerna hade de lämnat kvar något föremål som minne. Den här fången hade lyckats få behålla sin trumpet medan han var där.

Här en fånge som inte fått ha kvar en enda liten personlig ägodel och därför inte heller hade något att lämna efter sig.

De fångar som inte hade isoleringsceller vistades ihopträngda i större salar. Ibland upp till 30, 40 personer på en begränsad yta.

Här berättar vår guide, en före detta fånge, om vilka som kunde bli fångar här och på vilka grunder.

På denna skylt finns angivet vad man fick att äta. Svarta hade ännu mindre tilldelning än de övriga fångar som också fanns där.

Till de stora rummen fanns hål i dörrarna för att kunna kontrollera vad fångarna hade för sig därinne.

Så här såg anläggningen ut från utsidan.

Ibland lyckades fångarna i en inhägnad smuggla meddelanden i t ex en tennisboll över till nästa gård.

När Nelson Mandela inte satt isolerad, hade han lyckats skriva på sitt mest kända manifest i skydd av en buske i ett av hörnen i denna inhägnad.

Innan rundvandringen i själva fängelseområdet går en busstur runt den övriga ön, bland annat passeras en stor "grusgrop" där fångar tvingades knacka sten hela dagarna oavsett hur varmt det var ute.

Båten över till R.I. går fyra gånger per dag. Visningen tar drygt två timmar.

Stora fotografier ger en första bild vid ankomsten hur det såg ut när den användes som fångläger.

Fångarnma kunde komma i hundratal åt gången.

Den här bilden visar glädjen den dag när fångarna till sist släpptes fria och kom tillbaka till fastlandet.

Det känns som att man som nutida besökare har mycket att tänka på när det är dags att återvända.

När vi i min grupp klev i land igen, låg en säl och latade sig vid piren.

Maggan, min kära fru, väntade vid klocktornet"Red Tower", en vanlig mötesplats i Waterfront.

Ett vanligt fotomotiv är statyerna av de fyra sydafrikaner somn fått Nobels fredspris: Albert Luthuli, Desmond Tutu, F.W. de Clerk, samt givetvis Nelson Mandela.

Den röda figuren i bakgrunden är uppbyggd av tombackar och bär texten: "Believe in a better world"!

Tillbaka i nuet: Avslappnad stämning med musik från en utescen. Men ett besök på Robben Island glömmer du nog aldrig.

När jag reste till Sydafrika kändes ett besök på Robben Island som ett måste, ön där så många svarta satt i fängelse fram till början av 90-talet för sina åsikters och sin hudfärgs skull. 
Kameran höll på att strejka, precis när jag var utanför Nelson Mandels cell till råga på allt! Men en hjälpsam norrman fick i gång den igen och det hann bli en del andra bilder som jag vill kunna visa i detta lilla album.