Blogg 2020

20. sep, 2020

I mitt bildgalleri finns bilder från en rad korta vistelser i Tärnafjällen med kompisen Micke. De sker i mitten av setember då vi disponerar en s k andelsstuga i byn Klippen, ca nio km västerut från Hemavan som numera är den livligaste turistorten i trakten.

Jag fick en fråga i gästboken om tips på vad man kan göra i de trakterna så här års, jag förmodade att han utifrån mina texter och bilder är mest intresserad av lättillgängliga vandringsleder.

Jag lägger ut mitt svar till honom här:

En bra och lättgången led startar i byn Umasjö ca 15 km västerut från Hemavan. Inte så långt och brant väg upp ovanför trädgränsen, därefter kan man ju fortsätta så långt eller kort man vill.
 Vi gick denna gång till en bäck där vi lagade lunchmat på spritkök. Därefter samma väg tillbaka, ca 10 km totalt. Leden fortsätter annars vidare tlll Syterstugan, ca 20 km enkel väg. Den är dock inte bemannad i oktober.
 
Fyra andra dagsturer vi känner till: 
 
a) Kör vägen mot Hattfjelldal och Mosjöen som tar av någon halvmil väster om tärnaby. Där finns ett intressant berg - inte så stort -  vid namn Atoklinten några kilometer innan norska gränsen. En kort tur på ca 3-4 km enkel väg. Kan även förlängas om man vill.
 
b) Ta av någon kilometer väster om Hemavan längs en avtagsväg i sydvästlig riktning vägen mot Tängvattnet och Rönäs. Där vägen slutar kan man fortsätta till fots västerut i riktning norska gränsen. Inte så tydligt rösad men vänlig terräng utan stora stigningar. (Bilden är f ö tagen längs den sträckan, en förmiddag när dimman i dalgången precis håller på att lätta).
Strax innan Rönäs passerar man Ruttjebäcken. 
Längs dess västra sida går en populär stig längs denna bäck, man kan på nära håll följa ett så här års mycket vackert vattenfall någon kilometer. Går att fortsätta längre  om man vill, vi vände dock när vattenfallet börjar ta slut.
 
c) Allra mest lättillgänglig om man vill köra kort bilväg (antar ni ska bo i Hemavan eller Tärnaby) är en led mellan Laisaliden och Hemavan. Ca sex km. Man kan förslagsvis köra till Laisaliden och gå i riktning mot Hemavan. Populär led om man vill få en vy över dalgången mot Hemavan.
 
d) Sen har ni ju den största leden i området i riktning norrut mot Viterskalsstugan. Då kan man antingen gå upp från centrala Hemavan eller några kilometer västerut längs E 79 vid Syterbäcken. Brantare stigning än i alternativet från Umasjö. Kan tilläggas att detta egentligen är första etappen av hela Kungsleden norrut.
 
Rent allmänt är nog bästa tiden för fjällvandring september. Det är ju då färgprakten är som grannast och vädret förhoppnigsvis på vandrarens sida. 
 
12. sep, 2020

Hej alla eventuella läsare av denna sida!

 

Enligt veckostatistiken skulle jag fortfarande har ett antal läsare av min hemsida, den så kallade "pytten". Svårt veta hur många ni egentligen är. Om någon tar sig tid gå igenom alla "delsidor", säg att de är tjugo - enbart fotogalleriet har ju svällt ut med åren - ger det alltså 20 besök.

Men ett antal hundra tycks det i varje fall handla om per vecka. Och färre har det inte blvit trots att det idag råkar vara tre månader sen jag skrev något senast. Den senaste kommentaren är en kort fråga: "Blir det något mer?"

Svar: Jag vet inte. Svårt att säga. Jag har börjat gå igenom mina klippalbum med allt tidningsskrivande från 1964 fram till nu. De är tolv fullmatade, plus två plastfickor från de senaste åren då jag inte orkat klistra in längre. 

Det är krönikor och kolumner, kåserier, bokrecensioner, insändare, debattartiklar. Min fundering just nu är alltså om något av allt detta kan ha något värde att samla ihop i en bok? Om jag hittar något jag faktiskt kan imponeras av att jag lyckades få ihop, är det ju inte säkert det håller för läsning av andra idag.

Svårt alltså säga var det hela landar. Har åtminstone börjat försöka gallra ut en del som skulle kunna funka. Men allt detta tar tid. 

Så, under tiden kanske denna hemsida fortsätter stå på vänteläge. Hade för något halvår sen en tanke lägga ner den helt.

Men samtidigt känns det trist om allt bara suddas ut. Så tills vidare betalar jag en viss avgift till utgivaren för att den alls ska finnas kvar.

Tack i alla fall du som frågade. Och tack även ni andra som gjort relevanta och oftast positiva kommentarer genom åren. Och eventuellt fortfarande kollar på den ibland.

Kanske bidrar det till att jag får något ryck och producerar något mer. Föra över foton i Galleriet är det lurigaste.

Där kan jag börja lägga in foton, senast från en Spanien-resa precis när pandemin tog fart.Det blev bara halvgjort. Ett besök i det mäktiga Alhambra-komplexet nära Granada har till exempel ännu inte kommit på plats. Bilderna i sig är tämligen turistiska, men för mig blev det bestående minnet hur nyckfullt ödet kan vara. 

Jag råkade alltså vara där i en guidad grupp den allra sista dagen på obestämd tid. Kanske har det öppnat och hunnit stängas på nytt. Går givetvis att kolla, men det har jag heller inte gjort. Än.

Bästa hälsningar! (Fotot till denna text taget framför vårt nuvarande hus i Östra Falmark i närheten av Skellefteå. Flygplatsen ligger helt nära, morgonplanet har återigen börjat passera här ovanför, batteriföretaget Northvolt lär ha tryckt på så att det på nytt ska gå ta sig till och från Arlanda åtminstone en gång per dag) 

Stefan H

  

 

 

 

 

 

 

  

12. jun, 2020

Jag var ca fem år när jag lärde mig läsa. Under hela mit liv har läsandet varit en glädje, och nu menar jag främst det jag valt själv.

Med läsandet följde också skrivande. Två egna böcker har det blivit, 2003 och 2005 gav det lokala förlaget Ord & visor ut mina försök återge minnen från ur det egna livet fram till det jag snart skulle fylla 30. "Lev och må Lille far" samt "Den spikraka linjen".

Det betyder en hel del för mig att jag orkade skriva dem färdigt. Den sistnämnda har jag fortfarande kvar några hundra ex av som jag brukar ge bort numera om någon vill ha. De skymtar på fotot som jag bifogar denna text.

Men under många år har jag dessutom haft förmånen att få berätta om böcker jag tyckt om även för andra.

Tog kontakt med kulturredaktören på Västerbottens-Kuriren i Umeå när jag började läsa på universitetet där hösten 1969, och frågade om jag fick bli recensent. Bland hans travar av böcker fick jag välja ut de jag trodde mig intresserad av.

På den vägen har det varit i mer än femtio år. Efter flytten till Skellefteå 1983 blev mitt hemvist dess dagstidning Norra Västerbotten, efter namnbyte för några decennier sedan heter den Norran.

Här har jag fått pricka för de böcker jag själv varit mest nyfiken på. För den som inte vet hur det fungerar, kommer det alltså ut bokkataloger några gånger per år där förlagen - stora som små - kan annonsera om sin egen kommande utgivning. 

Men tiderna förändras. På senare tid har flera större förlag alltmer börjat hänvisa till sina egna webbsidor. Tidningarnas utrymme för recensioner har också krympt, åtminstone de mindre. Många mindre dagstidningar kämpar dessutom för sin överlevnad. 

Norran har nyligen bytt ägare. Den "exekutiva" ledningen sitter numera i Luleå, cirka tjugo mil norrut. Det övergripandet ägandet har flyttat till Norrköping. Tillfällighet eller ej, sedan några månader har jag inte fått en enda nyutgiven bok att skriva om. 

Härom kvällen fick jag anledning fundera över vilka böcker jag fortfarande skulle kunna rekommendera för andra. Började "skanna"  bland pärmarna i mina hyllor; valde i snabb takt ut ett tiotal som jag minns att jag tyckt om extra mycket för att tipsa en läsintresserad vän.

Den råkade enbart komma att innehålla utländska författare, dessutom begränsade jag mig till s k skönlitteratur. Det betyder inte att jag inte skrivit om bra svenska böcker eller andra sorts böcker. Memoarer, debattböcker mm har också berikat mitt liv genom åren.

Men här vidarebefordrar jag min första lilla lista. Kan ett enda tips bli till glädje för en enda läsare av min hemsida så har den fyllt ett vettigt syfte.

Maria Barbal, Som en sten i ett jordskred (2016)

Germund Bekker, Däruppe är det tyst (2015)

Peter Gardos, Gryningsfeber (2016)
 
Hendrik Groen, Små ögonblick av lycka ( 2016)
 
Rachel Joyce, Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd (2012)
 
Amy Liptrot, Utvägar - dagarna på Orkney (2017)
 
Philipp Meyer, En amerikansk förlust (2015)
 
Tom Rachman, De imperfekta (2011)
 
Robert Seethaler, Ett helt liv (2016)
 
Thorvald Steen, Snökristallers tyngd (2008)
 
Hur många av dessa böcker som även getts ut i pocket vet jag inte. Men böckerna av Gardos och Groen har ett par citat från Norran någonstans på omslaget. Det kändes trevligt få bidra även på det sättet!  
9. maj, 2020

Tidig morgon eller sen kväll, välj vilketdera, jag finns nästan alltid på plats

6. maj, 2020

På en dator, för att inte tala om mobiltelefoner, sparas oerhörda mängder bilder numera.  

Själv har jag tjurigt vägra byta till en smartphone. Vilket väcker undringar från mina närstående ibland. Men tills vidare nöjer mig med min gamla Nokia som går bra att ringa och skriva sms med. Faktiskt även ta foton med, även om kvaliteten blir sämre.

Så, bilder tar jag med en vanlig kamera och för över till datorn ungefär en gång per månad.

 Men oavsett av utrustning och intresse - vad händer med alla foton över tid? Hur ofta visas de när de inte är alldeles färska?

Länge gjorde jag pappersbilder via Fujifilm, som ännu tillhandahåller den möjligheten. Att plocka fram dem ur en fotoficka eller rent av inklistrade i album väcker oftast intresse. Pappersfoton kan man alltid samlas kring, ungefär som när det visades dia-bilder eller videoinspelningar förr.

Dessutom har de den fördelen att det går att snabbt avbryta tittandet - ingen risk att den som sitter med projektorn tröttar ut sin publik...

Men nu är det nog ett par år sen sist jag beställde hem en bunt utvalda foton. Det tar en hel del tid även att välja ut och göra en beställning.

 På den här hemsidan har jag ju även lagt upp bilder. Rubrikerna i "Mitt galleri" börjar vara många. Hur ofta någon tittar på dem har jag ingen aning om. Även här tar det rätt mycket tid att välja ut och föra över foton.

För några veckor sen började jag med Spanien-resan i mars. Än är den inte färdig. Misstänker att flera andra påbörjade också kan kännas lite rumphuggna.

Ibland händer det att jag själv går tillbaka till någon av alla mina digitala fotosamlingar. De som är äldre än från 2012 finns dessutom på ett USB-minne. 

Här på "Blogg 2020" kan det kanske intressera någon med lite slumpmässiga återblickar. I dag råkar det bli en regnvädersbild från en fjällvandring. De övriga från den färden med kamraten Micke finns mer underrubrik "Tärnafjällen 2015".

Vädret är precis på väg att slå om där vi suttit och gjorde lunch. Det förefaller som vi hann äta färdigt, men där och då måste regnkläderna fram och på. Kameran lär i sin tur också ha åkt in i ryggsäcken.

Men åtminstone ett knäpp hann det bli. Med Micke som fotograf och undertecknad som objektet med fumliga fingrar.