14. apr, 2020

En månad har gått...

... sedan vi reste hem från Spanien.

En helt vanlig resa med charter. Hotellboende, utfärder med guider, lite strosande i den relativt lilla stad där vi bodde. Min fru orkar inte följa mer än mycket begränsade sträckor längre. Men att åka i grupp innebär oftast nya bekantskaper. Lars från Karlstad blev en sådan. Vi hann göra tre längre turer till fots, och ett hastigt dopp i havet den sista dagen före hemfärd.

Men denna resa kom att skuggas av den accelererande pandemin. Spanien hade ytterst få kända fall vid avresan den 29 februari. Det gick inte fler med munskydd vid ankomsten till Malaga än vid avfärden från Arlanda. En bra bit in i andra veckan fortfarande inga oroväckande signaler.

Så frågade jag en reseguide om läget. Hon skulle kolla upp "när hon fick tid". Tre dagar senare råkade jag se en nyhetssändning i svensk tv med en stor röd färgblaffa för antalet coronafall i Spanien. Den kvällen fick jag svårt att somna. Tdiigt morgonen därpå skrev jag nytt sms till samma guide om vad hon visste. Svaret blev att "du har tur befinna dig på en plats där det är helt lugnt". 

Men så lugnt var det inte längre. Torsdagen 12 mars följde jag med på en bussresa till Granada och det kända moriska templet Alhambra. Dagen efter stängdes alla sådana turistmål. Vår tillfälliga vistelseort Almunécars fredagsmarknad slogs igen. Vi kunde ännu äta lunch hos en restaurang som drivs av en kvinna född i Umeå men boende i Spanien sedan 40 år. När vi gått, slog hon igen serveringen och tog semester på obestämd tid för sin del och för personalen. 

Att ta sig genom myllret på Malagas flygplats dagen därpå, kändes plötsligt inte lika lugnt längre. På Arlanda var det redan desto ödsligare. Jag tilläts backa ut från säkerhetskontrollen för att pollettera ett handbagagre med en icke-plomberad flaska likör. Något som med stor sannolikhet inte varit möjligt under mer normala förhållanden.

Alltnog, resan var över, vi hade kommit oss hem som planerat vilket kanske inte blev lika enkelt för de som kommit dit bara några dagar senare. Vi höll oss mest hemma de första två veckorna. Smittade hade vi uppenbarligen inte blivit.

Men fortfarande rör vi oss inte mycket utanför den lilla by här vi bor. Jag har börjat lägga upp en bildsida med ganska konventionella turistmotiv. Titta gärna in där om du vill. Bara att hoppas att farbrorn, som med korta steg kom gående på vinjettfotot till denna text, fortsatt kan ta sina promenader.