16. apr, 2020

Morsning och goodbye

Adam Alsing har dött till följd av cov-19-infektion. 

Det jag minns av honom är en kort tid som programledare för Jeopardy. Frågetävlingen som under så många år leddes av Magnus Härenstam. Närmare bestämt från 1991 till 2005. Han hade velat fortsätta längre, men producenterna trodde på en förnyelse som skulle rikta sig till yngre målgrupper. Vilket visade sig vara en förhoppning utan grund. 

Jag deltog själv i ett program som sändes, om jag minns rätt, i april 1996. Det var intressant att delta, men framgången blev skral.

Jag kunde för all del svaret på hyfsat många frågor, men föll på att jag inte hann trycka tillräckligt snabbt på knappen för att få svara. Maggan och sönerna Arvid och Björn satt bland publiken och led. Eller vad de nu tänkte. En Stockholms-resa bev det i alal fall. Vi bodde på ett hotell, som jag tror heter Mornington.    

Vinsten för den som vann varje deltävling blev, förutom äran, den pengasumma som angavs i värdet av de frågor segraren svarat på. En polskfödd läkare vid namn Zbiegnew (reservation för stavningen) fick ihop bortåt 25 000 kr i vår match. Tvåa blev en kvinna som just då var rådande stormästare men nu blev utslagen.

Trea och sist kom alltså jag. Om jag vunnit och fått jag fått ett penningpris, var den hopskrapade summan 9 400 kr.  Men i så fall skulle både doktorn och kvinnan som var tillfällig ha behövt svara fel på den allra sista frågan - som enligt reglerna var värd dubbelt upp eller ner.

Intressant var att se hur själva inspelningen gick till. I anvisningarna för att delta ingick att ta med sig kläder för att max fem program. Detta eftersom de sändes ett per vardagskväll, och det som var regerande mästare fick inrte delta fler gånger än så.

Men matcherna spelades in fem åt gången på en dag, två före lunch, tre  efteråt. Min match började klockan tio. Jag hade en mörkblå polotröja och en brun skinnväst.

Vi hade klätt om som inför vilken idrottsmatch som helst. Den polske läkaren och jag i ett rum, kvinnan i ett annat. Där såg han ut som en grovarbetare, men vid pultarna hade han kostym. Innnan dess hade vi givetvis även sminkats. 

Magnus Härenstam förhörde sig lite grann om vilka vi var innan kamerorna gick i gång. Han hade noterat att jag bodde i byn Varuträsk, och tyckte jag kunde nämna något om den byn i det paussnack som ingick.

Ibland uppstod något som behövde korrigeras under tagningarna. Vid en fråga var det bara jag som kunde svaret "ARSENIK". Då hade uppstått trassel med ljudet. Vid omtagningen var det givetvis bara jag som på nytt fick trycka.

Men varje match behövde vara klar i god tid före nästa heltimme. Besviken över resultatet var det bara att lämna tv-huset på Gärdet tillsammans med fru och barn. För Zbigniew väntar ny match - dock fick jag senare veta att hans tid som mästare intre varade längre än så.

Men visst hade jag hoppats få byta kläder åtnminstone en gång till. När vi kryssade oss ut - eller om det var vid ankomsten - hann vi dock även se en del av rekvisitan som använts vid andra program, typ Adventskalendern.

Väl ute i storstadens vimmel tynade väl även förlorarens första omtumlande känslor bort. Pojkarna tyckte nog jag hade gjort bra ifrån mig oavsett resultatet.

Flera år senare anmälde jag mig och fick delta i ett annat frågeprogram, "Ordjakten". Det gick i TV 4 och spelades in i en mindre lokal i Värtahamnen. Sändes på eftermiddagar och blev aldrig samma succé.

Där alternerade två programledare varav den ena var Linda Bengtzing. Men jag minns inte om det var hon som ledde just den inspelning jag deltog i. Här gick matcherna i duell på två.Där vann jag lätt den första mot en betydligt yngre kille från Göteborg. Men förlorade knappt - och som jag minns, lite onödigt - den andra mot en kvinna som var rådande mästare. 

Att delta i tävlingarna blev pengamässigt dyrt. Resan ner måste vi betala själv, likaså - om jag minns rätt - hotellet inför Ordjakten. Men Maggan, som ensam följde med den gången, var nöjd. Hon hade ju fått mig att åka till Stockholm!

I Jeopardy fick även förlorarna ett pris - i mitt fall en övernattning med middag på ett gästgiveri i samhället Grangärde i Dalarna. Jag ville utnyttja den vinsten så pass mycket att vi åkte med husvagn sommaren efter att programmet sänts.

Den äldre av sönerna, Arvid, hade vid den tidpunkten en klasskamrat, Daniel, som den sommaren bodde hos sin mamma som flyttat till Borlänge. Så då kunde han hälsa på hos honom. Lustigt nog råkar det happa sig så at Arvid själv bor i den staden sedan en tid, för hur länge återstår att se. 

Min karriär som deltagare i frågesporttävlingar i tv tog hursomhelst slut efter Ordjakten. Idag är jag nöjd se hur det går i tävlingar som På spåret eller Vem vet mest. Och att dessutom ha en aning om de avbrott som kan ske under en inspelning så att allt ska se ut som det bara flyter på.

För övrigt spelades min enda Jeopardy-match även in på ett VHS-band hemmavid, av vem det nu var jag hade bett göra detta. Kanske min äldre bror Håkan.

På det bandet kan den uppmärksamme se hur det vid några tillfällen rycker i händerna på mig när den som hunnit före redan fått frågan. Men det är många år sen jag såg det. Skulle någon vilja göra det i nutid, måste det först föras över till ett annat format. För vem använder i dag en bandspelare för VHS?

Den som vill veta mer om Magnus Härenstams liv kan däremot läsa hans egen minnesbok. Den heter, passande nog, Morsning och goodbye. Jag har den i bokhyllan, har själv recenserat den i vår lokaltidning Norran.

Kanske finns hans tankar om hur det var att behöva lämna även programledarskapet mot sin önskan med i boken, jag måste bläddra för att kolla i så fall.

Men att ha varit programledare i hela fjorton år utan att tröttna utan i stället känna sig bortskuffad, måste tyda på hans genuina intresse för frågesport - och att träffa människor från skilda landsändare och med varierande bakgrund.