Klyva ved är en typisk syssla en klar och kall dag om senhösten. Löven har fallit, bara några klasar frostnupna röda vinbär kvar på sina stänglar.

Det är här jag håller till. Yxan på den röda huggkubben, en liten trave klabbar där bakom som strax ska bli ännu färre.

Typisk klabb av mellanstorlek. I detta fall från en gran. Den här veden kommer från några vindfällen som jag för något år sedan handsågade till längder lämpliga att bära hemåt över på axeln.

Första hugget ger ibland så dålig effekt att man knappt ser en antydan till skär.

Skam den som ger sig, snart kan det se ut så här. Ett litet klipp till och den brister.

Vedträna flyger lite hit och dit runt fötterna.

Den här vresiga knotan gav jag upp mot.

Dags att kärra bort med det som jag dittills hade klyvt.

Och kanske ta sig för något annat. Som att hänga ut säsongens första "holk" med fågelmat.

Eller beundra gårdagens verk, att lägga omkull rosenbusken och täcka över rötterna med granris.

Doris låg och väntade på att husse skulle tröttna på sin ved och gå på skogspromenad.

Tillbaka till huggkubben.

Ny match mot Den knotige. En första antydan till seger.

Och här är den på fall. Tror den kommer från grannen Ingmars bortgallrade pilträd, med träfibrer i rosa.

Kärrat och staplat.

Allt från dagens övningar på plats. Klart för övertäckning inför vintern.

Flisorna som blev kvar gick på direkttransport till vedlådan.

Jo, på min bloggsida lovade jag lite "vedklyvningsskola". Så here it come. Fotograferat 1 november 2013.
(Vill du följa bildtexterna - gå upp till helskärm)

Fotoalbum

Klyva ved är en typisk syssla en klar och kall dag om senhösten. Löven har fallit, bara några klasar frostnupna röda vinbär kvar på sina stänglar.

Det är här jag håller till. Yxan på den röda huggkubben, en liten trave klabbar där bakom som strax ska bli ännu färre.

Typisk klabb av mellanstorlek. I detta fall från en gran. Den här veden kommer från några vindfällen som jag för något år sedan handsågade till längder lämpliga att bära hemåt över på axeln.

Första hugget ger ibland så dålig effekt att man knappt ser en antydan till skär.

Skam den som ger sig, snart kan det se ut så här. Ett litet klipp till och den brister.

Vedträna flyger lite hit och dit runt fötterna.

Den här vresiga knotan gav jag upp mot.

Dags att kärra bort med det som jag dittills hade klyvt.

Och kanske ta sig för något annat. Som att hänga ut säsongens första "holk" med fågelmat.

Eller beundra gårdagens verk, att lägga omkull rosenbusken och täcka över rötterna med granris.

Doris låg och väntade på att husse skulle tröttna på sin ved och gå på skogspromenad.

Tillbaka till huggkubben.

Ny match mot Den knotige. En första antydan till seger.

Och här är den på fall. Tror den kommer från grannen Ingmars bortgallrade pilträd, med träfibrer i rosa.

Kärrat och staplat.

Allt från dagens övningar på plats. Klart för övertäckning inför vintern.

Flisorna som blev kvar gick på direkttransport till vedlådan.

Senaste kommentaren

Testa 123minsida utan kostnad