Fem minuter i tolv. Vi har mest gått i dimma hittills. "Men titta!" hojtar Micke, och vi står inte alls långt från ett fjäll som börjar sticka upp ur diset.

En speciell känsla att bara stå där och betrakta naturens skiftning.

Passar bra att slå sig ner och fixa med lunch då!

Att vistas bland fjällen ger förståelse för hur stor naturen är. Och hur liten en människa.

Det här fotot är taget i ungefär samma vinkel som första bilden. Tretton minuter senare är alltså scenariot ett helt annat.

Micke värmer palt (som jag kokat innan vi for hemifrån). Köket är av nyare snitt med gasoltub och stekpanna med teflonbotten.

En grässlätt mellan bergen.

Efter att ha hämtat nya krafter fortsatte vi några kilometer till innan vi vände. Då var vi inte långt från norska gränsen.

Dag 2, från Umasjö i riktning mot nordost.

Första stoppet när vi kommit upp på höglandet.

Doris tyckte definitivt om att få springa på fjället. Men att få ta paus dög också bra.

Utsikt västerut.

Längs denna led finns en numera förfallen kåta. Micke undersöker hur den konstruerats.

Doris oftast i närheten.

Åter dags att värma mat. Denna gång står kålpudding på menyn.

Svettig äldre man får också tillskott av näring.

Mot norr. Men nu dags att vända hemåt igen.

Efter några års uppehåll har min kamrat Micke och jag
- samt denna gång även fyrbenta Doris - vandrat i Tärnafjällen några dagar.

Tog de här bilderna dels under en dagstur från byn Rönäs i riktning längs Tängvattenån nästan fram till norska gränsen, dels nästa dag från Umasjö i nordost mot Jeristugan.
Vädret var bästa tänkbara och stillheten total. En upplevelse att unna långt fler att kunna ta del av.

Tärnafjällen 2014