Kuba 2017

Up up and away!

Trångt mellan sätena.

Kartbilden kan man ju alltid kolla ibland.

Första utflykten går genom Havannas gator. Färdmedlet en konvoj av amerikanska 50-talsbilar.

M poserar vid en Cheva, eller om det nu är en Dodge, eller en Buick.

Vår guide heter Nelson, pratar utmärkt engelska och kan allt om landets historia. Men han skulle gärna åka utomlands och lära sig mer språk om det går.

Hotellet där Hemingway hade hörnrummet näst högst upp. Här hann han skriva tre av sina böcker, bland annat Och solen har sin gång. Telegrammet från Anders Österling i Svenska akademin att han fått Nobelpriset 1953 finns också bland tillhörigheterna här.

Man renoverar hus och håller rent. Två städerskor som tagit paus framför en fasad med tryck av lärde män ur öns historia.

Kuba har ingen statsreligion. Men katolska kyrkan har en del anhängare. Dåvarande påven Johannes Paulus besökte ön några gånger på 90-talet vilket väl var positivt för de kristna.

Stopp vid en tobaksaffär för att köpa cigarrer.

På väg upp till Hemingways sommarhus några mil utanför Havanna. Här bodde han ett antal år tills han ledsnade på livet, åkte tillbaka till Florida och sköt sig i huvudet.

Så här såg han ut när det begav sig.

Och den här båten kuskade han omkring i. Fick där kanske inspiration att skriva om Den gamle och havet.

Raymond från Gävle hade ont i ett knä och behövde sätta sig ner och vila ibland. Hundar fanns det gott om.

Oftast när vi satt oss ner för en bit mat dök det upp ett gäng spelemän. Efter att ha dragit några nummer försökte de få ihop lite arvode i en hatt eller genom att sälja skivor.

Vanlig gatuvy.

Havet ibland närvarande.

Och här begrundar en tämligen okänd författare livet under en byst av en något mera känd.

Ofta bedrivs jordbruket på en ganska enkel nivå.

Utflykt till en relativt bördig och även kuperad del av Kuba. Här odlas en hel del tobak.

Provrökning av cigarr. Bengt från Västerås den modige.

Så här hängs de färska tobaksbladen upp på tork i olika faser.

Odlaren en glad gubbe som förklarade att han fick 20 procent av intäkterna medan staten tog 90.

Hans fru tycktes ta vår rundgång inne i huset med jämnmod. Vi var nog varken den första eller sista gruppen där.

Själv letade jag mig till toaletten, ett litet men snyggt utedass med en vanlig vattenklosett.

Mitt bland tobaken strosade denna oxe omkring. Nå, han var tjudrad vid en påle också.

Efter bonnagården åkte vi till en målning på en bergvägg av evolutionens historia.

Skånsk bonde har upptäckt en cykel med hjälpmotor.

Skånsk reseledare visar att hon vågar hålla i en krokodil modell mindre.

Krokodilfarmens existens bidrar till att öka stammen av dessa bestar. Någon nytta anses de göra. Just nu har jag glömt vad.

Vid Grisbukten stod ett kort slag där USA gjorde ett (halvdant?) försök att invadera. Men guiden var jäktad att komma vidare, liksom busschauffören.

De här försvararna strök med vid anfallet. Men det kunde ha blivit en mycket mer omfattande kris då ryssarna stationerat kärnvapenrobotar på ön.

Nu traskar vi omkring i Trinidad, en liten stad med kullerstensgator och färgglada hus.

Utanför Trinidad bodde vi i ett slags stugby. Hästar betade runt stugorna. Och jag miste min solförhängare sedan jag glömt dem vid en badpool.

En mycket ledsam bild. Först efter att ha se vad jag fotat blev jag varse hur magra hästarna var.

En rekryt hjälper till på en odling med kaffe mitt inne i vegetationen. På Kuba har man två års obligatorisk militärtjänst för alla män.

Själva skulle vi vingla oss fram på spänger tills vi kom till ett vattenfall.

Framme. (Visst ser jag nästan ut som Hemingway?)

Här var vi några modiga badsugna som simmade in under vattenfallet. Fast på bilden är det några från en annan grupp, tror de var fransmän.

Nästa dag var det dags att beskåda mausoleet där Che Guevara ligger begravd. Och står staty. (Fidel Castro har dock sagt han inte vill göra detsamma).

Återstod så de tre dagarnas avslutande slappning vid badstranden. Snälla vågor, M för tillfället där ute.

Mot slutet av resan hade vi lärt känna många i gruppen. Här ett par från Göteborg.

Och ett annat från trakten av Jönköping. Frun hade släktingar i Umeå, en man i den familjen hade jobbat på tidningen VK när jag kom dit på 70-talet.

Resan slutade som den började. Först en taxiresa i glidarbilar till flyplatsen.

Så denj obligatoriska väntan på en - ännu så länge - ganska oansenlig flygplats. (Min och M:s kompis Kalle från Umeå i bakgrunden)

Och så dags för en osedvanligt krånglig hemresa, där en strejk i Berlin ställde till det. Vi tvingades lösa nya biljetter från Arlanda för att alls komma hem följande kväll. Och någon ersättning lyckades vi inte få för detta.

Vi åkte på gruppresa 1-14 mars. Flög till Varadero via Dusseldorf, lågprisflyg med trånga säten, M. bestämde sig att försöka få ett säte med bättre benutrymme, kosta vad det kosta ville, på återresan.

Varadero är sol- och badort tiotalet mil från Havanna. Men där stannade vi upp först efter nio dagars rundresa med buss. Dvs första fyra nätterna bodde vi i Havanna, därefter tre i en mindre stad, Trinidad. Så två nätter i trakten av staden Santa Clara där Che Guevara och Fidel Castro skrämde den korrupte Battista på landsflykt 1959. Och så till Varadero tre nätter.

Kuba är ett land som styrs av ett enda parti. Dessutom styrs det av att ligga i skuggan av USA, som avbröt alla handelsförbindelser när Castro tog makten. Så har man försökt ta stöd av andra fränder, men det har inte heller gått så bra. När Sovjetstaten föll ihop, blev kontakterna med den nya ryska regimen inte lika intensiva. Och att vara kompis med ett land som det i dag väldigt krisande Venzuela är kanske inte heller det bästa.

Vanligt folk får gratis skolgång och vård, men basvaror til hushållet får man utdelat via ransoneringskuponger. En vanlig kubansk familj har därutöver i snitt ungefär 250 dollar att leva på per månad. Socker, tobak och rom brukar förknippas med Kuba, men just nu är det kanske turismen som börjat utvecklas mer. Den nuvarande regimen inser väl att det är behövligt för att få in lite pengar till landet. Till och med amerikanarna har börjat komma åter, och även fått bygga några nya hotell i Varadero. 

Hur som helst, ett intressant land att besöka i en brytningstid mellan gammalt och nytt. Bättre stolar fick vi förresten också köpa oss till för ca 40 euro vid incheckningen till hemresan.

Tisdag, 28 mars 2017