Blogg 2019

22. jun, 2019

Vår äldre hund, Doris, dricker oresonligt mycket vatten sedan en tid, och vi har besökt veterinär två gånger, hittills utan resultat. Däremot behöver hon givetvis också kissa oftare, och mera. Vilket gör en del extra promenader, ibland mitt i natten.

Vid fyra-tiden denna natt mot midsommardagen blev det alltså ett varv runt tomten, och några stopp. Lillhunden Otis följde också med och lyfte på benet, men betydligt kortvarigare. Det kan vara så stilla att vara ute så här dags.

En vanlig vardag hämtar Otis och jag också tidningen, eller tidningarna, de dagar som även DN har kommit. Då knatar vi en trappa upp till mitt skrivrum och jag kan ligga och läsa en stund. Det är en så inrotad vana för mig att ha papperstidningar. Jag hoppas yngre människor som lever med allt på skärmar kan upptäcka dess fördelar innan de hinner läggas ner. 

Men ibland slår jag även på datorn denna tid på dygnet, som just nu. Innan dess hjälpte jag en spyfluga ut i frihet. Hon fanns på fönstret redan i går kväll. Men jag berörs illa av alla små djur som hamnat fel, getingar och humlor inte minst. Med ett glas eller en mugg kan de gå att fånga mot rutan, att därefter sticka in ett papper mot glaset gör det möjligt att bära den genom balkongdörren - och sen blir det tyst.

 Tystnaden är bland det bästa om nätterna. Ingen som kör vattenskoter i timslånga övningar ute på sjön. Inga fyrhjulingar som brassar fram och tillbaka längs byavägen. Bara någon trana eller duvor som är ute så här dags. 

Och hos grannarna, som firade midsommar med grillparty ute på gården i går kväll, är det också givetvis tyst. När det blir morgon ska jag kolla i vårt extra kylskåp i garaget. Där upplät vi plats för en annan granne som behövde utrymme för en tårta. Bra att kunna vara till hjälp, vi kommer också att behöva det. Han kommer att avstå grus för utfyllnad på några ytor ute på gården.

Så går livet vidare, i stort som smått. Under de ljusaste nätterna, och under de mera växlande dagarna. 

(Bilden: Match i Memory, farmor mot Rune, Melker försöker ta sig upp på spelbordet)

 

 

 

 

 

 

3. maj, 2019

Flera månader sedan jag skrev något på hemsidan. Ändå tycks antalet besökare hålla i sig, kanske till och med ha ökat. 

Största orsaken till min frånvaro är att jag ägnat mig åt annat skrivande. Håller på med ett manus som jag hoppas ska kunna bli en bok, i så fall min tredje. De både första kom 2003 och 2005, om jag inte minns fel finns de omnämnda i en annan textfil. (Ska kolla det senare)

Hur som helst, livet går vdare i vår nya hemby. Vi blir efterhand bekanta med allt fler av våra grannar. Vintern är avklarad, för några dygn sedan "rev" sjön, det vill säga den blev isfri. Det var ungefär samtidigt när valborgselden tändes på stranden. 

Några veckor tidigare hände ett tillbud som kunde slutat värre. Den äldre av hundarna, Doris, hoppade under en promenad på den då befintliga isen ner i en närbelägen vak. Den hade uppstått där Bureälvens strömfåra passerar en udde benämnd Hajudden (till vänster på bilden). I vaken gled ett par svanar, Doris trodde tydligen hon skulle ta dem.

Men de flög givetvis sin väg. Doris låg kvar och kajkade, kom sig inte upp på isen igen, verkade inte heller förstå att hon i stället borde simma mot land. Fanns bara en sak att göra, kuta fram och själva kliva ner i vattnet för att lyfta upp henne.

Hann bli lite orolig jag inte skulle ta mig upp igen själv. Men isen höll vid kanten av vaken, och vi kunde genomblöta ta oss hem. En påminnelse om hur snabbt en idyllisk situation kan förändras till något helt annat. Lille Otis hade turligt nog stannat kvar ett stycke bort och visste nog inte vad han skulle tro.

26. jan, 2019

 

Dottern är här och har övernattat med sin lilla familj. Hon hade fått biljetter av oss till lokalrevyn "Batterifabriken i Svarttjärn" och vi var barnvakter i går kväll. De hade haft roligt och hon vill visa filmklipp från sin mobil där bilden börjar skaka av att hon skrattar. Till detta bjöds även på mat då revymakarna i år bytt lokal från teater till restaurang.

Själva hade vi också haft riktigt trevligt. Lille Melker har fyllt ett år och blir alltmer företagsam. En del av kvällen ägnade jag åt att bygga hinder så han inte skulle kunna ta sig uppför trappan till vinden. Med samma envishet försökte han hitta en genomfart mellan stolar, en omkulllagd herrbetjänt och annan rekvisita.

Senare på kvällen, när han somnat men vaknat på nytt i flera timmar, borstade min fru tänderna med sin nya el-tandborste. Han var nyfiken på denna och hon ville låta honom känna hur den "durrade" mot hans små tänder. Han ville aldrig sluta henne låta borsta. Det blev nog lika komiskt som på revyn.

 I natt har det snöat. Hundarna och jag kämpade oss fram över isen på "träsket" där skoterspåren från igår knappt var urskiljbara. Men än sen då, jag fick en stunds motion och de kunde leka i yrsnön.

När vi kom tillbaka hade frun och dottern redan åkt iväg till stan för att hämta ett av våra andra barnbarn samt "gå en vända" på stan. Första planen var att jag och inte  dottern skulle ha farit. Men jag avstod gärna när dottern hade frågat. "Nej jag gör mig lik om det", sa jag och insåg att det är ett dialektalt uttryck så rotat från förr i min vokabulär att jag redan tidigare tagit med det i mitt Dialektlexikon.

Så när du läst detta kan du gå in även på den sidan. Finns som bidrag nr 120. Och du hittar kanske också annat av intresse.

(Lördag, 26 januari 2019)  

8. jan, 2019

Nära till naturen, ett skäl att vi flyttade hit. Nu är underlaget perfekt för att ta sig fram med sparkstöttingen, detta fina och garanterat miljövänliga färdmedel, särskilt där det går att sträcka ut som på Falmarksträskets is.

Snötäcket är inte mer än decimetertjockt, någon kör dessutom upp nya rundbanor med traktorblad vid behov, och det är bara att ge sig iväg. Dessutom kan Doris och Otis kan springa lösa. Åtminstone om inte någon skoter kommer alltför nära, eller någon som färdas till fots och kan tänkas sig ogilla skällande fyrbenta företeelser. Helt perfekt.

 

Tisdag, 8 januari 2019 (fotot taget i höstas innan isen frös till)