20. nov, 2019

Korta, gråa dagar... och en historielektion

Legat ovanpå skrivrummets säng efter att kommit mig för byta lakan. Tänkte läsa vidare i boken "Dödgrävarna" av två tyska journalister. Där kan man dag för dag följa den så kallade Weimarrepublikens sista dagar innan en viss Adolf Hitler tillsammans med sina hejdukar Goebbels och Göring tilläts ta över makten - faktiskt på laglig väg.

Det är verkligen ingen upplyftande läsning. Tvärtom en mycket smärtsam sådan för oss som har facit. Aningslösheten hos de övriga partiernas främsta företrädare verkar ha varit monumental. Flera av dem försöker tvärtom få Hitler och hans parti att gå in i en koalition där de ska få några ministerposter. Men listig bidar han sin tid och avböjer. Han verkar vara den ende som förstått att i brist på andra starka ledare kommer han snart få en förfrågan om att själv bilda regering.

Ändå tycker man som läsare av boken att  många, många borde förstått vad som skulle kunnat bli följden. Hetsen mot judarna har redan börjat ta fart. En ungnazists död i en upploppsliknande situation ger tillfälle till ett spektakulärt massmöte med kanske hundratusen deltagare. Den som anklagas för mordet, en kommunist, har fått åtalseftergift i brist på bevis.

Nu blir den följden tvärtom ett bland många andra bevis för hur svagt och splittrat samhället i stort fungerar. Den som bara ett par månader tidigt fått uppdraget som rikskansler, Kurt von Schleier, har redan börjat ifrågasättas från alla håll. Den som dessförnnan haft uppdraget, Franz von Papen, tycks i smyg intrigera för att släppa fram Hitler. Statschefen Otto von Hindenburg lever på gamla krigarmeriter från första världskriget, har inte heller längre den självklara auktoritet som behövs.  

Ändå tycks författarna till boken vilja visa på att historien kunde fått en annan väg. Nazisterna hade inte gått särskilt bra i de senaste valen, deras ekonomi var långtifrån bra. Även om arbetslösheten var skyhög och många led nöd kunde ekonomin på sikt fått ett uppsving även med en mera fredlig regering. 

Har vi något att lära av hur snett det gick i Tyskland? Även idag förefaller det ju krylla av svaga eller stolliga ledare. Jag kollade vad som hittills skrivits om "Dödgrävarna" i svenska tidningar, inte mycket. Någon tidning anser att den bara är "gammal skåpmat" som på sin höjd duger som repetition för att friska upp sina skolkunskaper. Jojo. Nog är den värd mer än så. 

Hursom helst. Efter en stund la jag ifrån mig boken för denna gång. Tog en liten "power nap" med Otis som ofta tätt intill. Och när jag reser mig igen så står mörkret tätt utanför. Dagarna blir allt kortare, den vita snön som trots sina nackdelar kan göra tillvaron något ljusare är av bräcklig varaktighet även i norra Västerbotten så här års.

När jag om några timmar ska gå kvällsrundan med Otis är det Icebugs som gäller på fötterna. Men i övrigt lever vi nog några snäpp tryggare än de som råkade ha den formella makten i Weimarrepubliken några veckor in i ödesåret 1933. Bara ett drygt år senare är flera av dem inte bara avsatta utan även tagna av daga. Kurt von Schleier och hans fru blev bara några av dem.